– Har ni den här boken? frågar du.
Jag står på andra sidan lånedisken och vill väldigt gärna svara JA!
– Men varför hittar jag den inte i katalogen, undrar du. Och var står den?
De flesta bibliotek opererar utifrån någon typ av Första Försvarslinje, där allt man VET att 50% av låntagarna kommer att fråga efter finns inom bekvämt räckhåll, alltså rentav på armlängds avstånd, så att man med en fingerknäppning kan frambesvärja kurslitteratur, Dragonball och nyaste Leif GW i en liten rökpuff.
Men redan innanför Första Försvarslinjen (i Humanistiska Bibliotekets fall avses härmed kursboksamlingen i anslutning till lånedisken, POFF), blir det knepigare. I öppet magasin ställer vi bland annat sådant som är nytt och cirkulerar mycket. Här finns våra växande löpnummersviter, fördelade på före-och-efter införandet av Deweysystemet, och även diverse enskilda samlingar. Men det som man själv kan hämta på hyllan, hittar man för det allra mesta i vår onlinekatalog.
Men allt man inte ser, då?
Stora bibliotek som Universitetsbiblioteket i Göteborg brukar ha omfattande samlingar av högst varierande art. Har samlingarna dessutom tillkommit under en längre tid, och under mer eller mindre spretiga omständigheter, kan det också råda en del oegentligheter i de kataloger och förteckningar som finns (eller inte finns) över dem. Och även om det råder relativ ordning i de kassar och banankartonger med svindlande innehåll som med jämna mellanrum doneras hit, är det nästan aldrig så att ordningen motsvarar den vi själva etablerat, och måste upprätthålla. Bakom kulisserna sitter alltså en hängiven bibliotekspersonal och illjobbar för att få samlingarna i ordning, men hur mycket man än fnattar på, kvarstår faktum:
UB har ett stort antal olika samlingar, som i många fall tillkommit långt innan biblioteket ens var påtänkt. En del material är fint och prydligt indexerat, katalogiserat, struket och tvättat med alla skrynklor utskrynklade. Alla fält ifyllda. Alla ämnesord i raka rader, som rabatter på en plantskola. På andra ställen råder gammelskogens organiska myller.
Samlingar av äldre typ är ibland ordnade utifrån ämneskategorier (som säkert var logiska där och då), med en inbördes alfabetisering som ibland kan vara komplicerad. Ibland ställde man upp äldre bibliotek efter storlek, folianterna först, miniatyrerna sist. Ibland efter samlingens egen inre logik, som kan vara resultatet av en enskild persons fantasi, kronologi, eller mani.
De kataloger som följer med de olika samlingarna är ofta produkter av sin tid. Ämnesorden i den venerabla Katalog -57, som består av omkring 750 000 poster, gör att man ser sig om i vrårna efter de snörpmynta lärdomssamhällets stöttepelare som placerade hyllkilometer av sladdriga särtryck om megalitgravar i Falbygden under Fornk. (forn-kunskap) och på alldeles riktigt upplevde att Sedlighetsfrågor var en relevant och befogad ämneskategori. Katalog -57 kommer o-uppskattningsvis att ta omkring 300 år att flytta över till onlinekatalogen med nuvarande arbetstakt. Den är skriven omväxlande på skrivmaskin eller helt enkelt med stålpenna. Vackert, men infernaliskt opålitligt att OCR:a, för den som undrar.
Hvitfeldtska samlingen är en annan koloss (om ca 40 000 volymer, motsvarande ungefär ett normalstort folkbibliotek). Här finns en katalog, men den har tagit en del stryk och innehåller numera många katalogkort som inte har någon bok, samtidigt som det finns gott om böcker som saknar katalogkort. En inventering att riktigt njuta av!
För den som vill ha ordning och reda anbefalles närstudium av KvinnSams databasposter. Här är indexeringen gjord inpå bara benet, ner på kapitelnivå, och med egna ämnesord. Sådan omsorg har vi knappt hunnit visa någon annan samling!
– Men finns det inte på data, frågar du. – Nej, säger jag, det kanske inte finns på data. Men det är stor risk, förlåt, chans, att vi ändå har materialet. – Är det svenskt så har vi det! hör jag äldre och klokare kollegor ryta med jämna mellanrum, när vi finkammar våra kataloger för att belägga att vi verkligen HAR Hönsbok för allmogen och alla som odla ett mindre antal höns (af Alfred Lagergrèn, 1903. – 6. uppl.). Målet är naturligtvis att på sikt lägga in allt vi har i en och samma digitala katalog, tillgänglig för alla att söka i.
Och var står boken? Enstaka, praktiskt sinnade låntagare undrar ibland varför inte alla böcker helt enkelt sorteras i bokstavsordning, och varför vi envetnas med det här frustrerande lappverket av kataloger och hyllsektioner. Kan inte alla biblarna bara få stå på B? Men enskilda samlingar vinner på att hållas ihop – det ger en inbördes kontext som speglar ägaren-samlaren, eller det sammanhang där samlingen använts. Dessutom törs vi inte ställa 1500-talsböckerna i öppet magasin, ifall någon skulle råka spilla kaffe på dem. Vilket är synd, för jag känner att en bild av Om kyrkio stadgar och ceremonier, hurudana och huilka man vthi een christeligh församling bruka må eller ey. Ehn liten rettelse. Ther och swarat warder til några, både the papisters, och andra wåra wedersakares insaghor, förwitelser, och calumnier. / Scriffuen aff erchebiscop Lars j Vpsala, anno 1566. Och nu medh itt nytt förspråk, om närwarande wår swenska kyrkios stadge och religion, på prent giffuin etc etc, och någon annan tungviktare som t ex Grodan blir glad av Max Velthuijs (Stockholm : Bergh, 1996), placerade tätt intill varandra på samma hylla hade haft ett helt omåttligt instagramvärde.
Hemma får man å andra sidan sortera hur man vill. Att skapa ett system som fungerar för en enskild person är en helt annan sak än att skapa ett system som fungerar för alla. Min egen bokhylla är uppställd utifrån godtyckliga ämneskategorier, vilket tydligen är jättevanligt och absolut inte behöver vara begripligt för någon annan än en själv. Egna system inbjuder också till viss situationskomik. Man kan låta böckerna umgås i nya och spännande konstellationer. Bland mina kategorier finns, förutom uppenbara inslag som Historia, Lyrik, och Gamla Kursböcker som blivit en Omistlig del i ens Halvfossila Identitetsbygge, även Kroppen (som omfattar böcker om mat, träning, sexualitet, och forensisk kuriosa av Mary Roach), samt orimligt många titlar vars enda gemensamma nämnare består i att de har marginalanteckningar skrivna av min morfar, ELLER är utgivna på Vertigo förlag (tyvärr saknas alla former av överlapp där). Jag tillämpar också kategorin Gubbar Som Har Problem Med Kvinnor, där Bukowski och Ginsberg står trivsamt hopknôdda med Burroughs, Céline, Murakami och Houellebecq.
– Men var har ni de intressanta böckerna? Det är väldigt tydligt att det som är obegripligt eller irrelevant för den ena, är djupt intressant, värdefullt och omåttligt spännande för den andra. Det är också omöjligt att på förhand bedöma vad den enskilde upplever som särskilt viktigt. Det enda vi kan göra är att omfamna samtliga uppfattningar om vad biblioteket bör tillhandahålla, genom att värna om så varierade och välutbyggda samlingar som möjligt. Och sen göra dem så sökbara och tillgängliga vi kan, så att just du äntligen kan hitta det där saknade baknumret från 1973 av Gloson – organ för Svenska vampyrsällskapets lokalavdelning i Strängnäs. Välkommen!
