Med röd luva

”Curt” (1897).

Jenny Nyström (1854-1946), känd för sina tomtebilder och många andra julillustrationer, bodde som liten i Majorna i Göteborg, och studerade bland annat vid Kjellbergska flickskolan och vid Göteborgs Musei, Rit- och Målarskola. Som första kvinna vann hon tävlingen på Konstakademien, och skulle senare ställa ut på den stora Parissalongen år 1884.

Jennys son Curt (1893-1965) tänkte ursprungligen gå i faderns fotspår och läsa medicin. Han skulle dock ändra sig en bit in i studierna, och istället utbilda sig till illustratör och reklamtecknare, som sin mor.

Man kan stanna till vid Curts två porträtt på Wikipedia. De är barndomsbilder, målade av Jenny. Curt är klädd i tidens mode för gossar; koltar med sydda veck, och på en av bilderna en liten mössa. Kanske är det ingen slump att mössan är klarröd.

”Vi två” (1895).

Trots att porträttfoto var en självklarhet under hela den tid som Curt Nyström Stoopendaal levde, och trots att han blev över sjuttio år gammal, är det dessa bilder som valts att representera honom. Målade av den som måste ha sett honom allra tydligast, och iakttagit honom med största omsorg. Kanske är de därför mer rättvisande än något fotografi.

God jul! Måtte ni bli sedda på samma sätt som lille Curt!

Tryckt av Samuel Wahlström: om Götheborgs Tidningar och slusstaxan på Fattighusån

Inlägg av kulturarvsbibliotekarie Stefan Benjaminsson.

Idag handlar det om den göteborgske boktryckaren Samuel Wahlström, hans tidning och det förgängliga. Det mesta som tryckts genom historien har inte varit böcker utan andra typer av tryck som sällan sparades, såsom dagstidningar, pamfletter, broschyrer, reklam, kuponger, affischer, etcetera. Tidningar finns en del gånger kvar på stora bibliotek, medan annat efemärt material har haft en tendens att försvinna för gott.

Samuel Wahlström (1789—1860) övertog 1821 det tryckeri som hans farbror gift sig till 1774. Han drev tryckeriet fram till 1856 då det såldes till D. F. Bonnier, varefter det flyttades till Varberg. Samuel ägnade mycket tid åt att trycka och ge ut Götheborgs Tidningar. Götheborgs Tidningar var också ett arv från farbrodern Lars, som erhöll utgivningsprivilegium för denna tidning 1786, då under namnet Götheborgs Weckotidningar. När privilegiet förnyades 1805 ändrades namnet på tidningen till Götheborgs Tidningar. Tidningen var till sitt format mindre, tryckt i 4:o-format och på blott 4 sidor, och utgivningen upphörde 1842.

Götheborgs Tidningar innehöll en blandning av få stora internationella nyheter och fler små lokala. Vi kan se detta om vi tar oss en titt på vad tidningen erbjöd sina göteborgska läsare 12 december 1823. Internationella nyheter: en ny typ av glas är uppfunnen i den Furstenbergska glashyttan i Schwarzau, och som kan uthärda varje omväxling i temperatur utan att spricka. En fin nyhet således för alla glas-entusiaster. Kultur: Stora teatern ger Målaren och Modellerne, en opera comique av Étienne Méhul som var mycket populär under franska revolutionen. Stora teatern är här inte det som idag kallas Stora teatern utan dess föregångare med samma namn och som låg på Södra hamngatan 61. Bland platsannonserna: en yngling, som känner det tyska, franska, engelska, portugisiska och spanska språket, söker arbete. Om han även behärskade dessa språk och inte bara kände till dem, så lär hans lycka ha varit gjord. Min favoritnyhet finns nog under rubriken ”Tillwaratagit”: En liten summa pengar är upphittad, som den rätta ägaren ”på beskrifning kan igenfå”.

Ett tryckeri behöver oftast mer än en tidning för att göra profit. Mycket av tryckeriets inkomst kom från mindre tryck, allt detta efemära pappersbôs som vi handskas med dagligen även idag och oftast kastar. Ett av dessa blad dök upp i en hög gammalt broschyrmaterial för en tid sedan på biblioteket. Detta är långt ifrån de fina boktryck som vi visar på andra håll i denna blogg, men på sitt sätt minst lika intressant. En taxa för slussningen vid Fattighus-Dämmet, samt mjölnarens tariff vid stadens slusskvarn från 1824.

Beslutet för taxan togs sista december 1823, så snudd på exakt 200 år sedan. Tabellen rymmer sin egen speciella poesi, där spiror kostar mer än timmer och där man strävar efter precisa mått som ”mer eller mindre lastad båt”. Även kostnaden för att mala rymmer sin poetiska mystik, för vad egentligen handlar det om att rengöra gryn efter en tunna korn? Det är ett oansenligt blad, men det rymmer ett livfullt fragment om det dagliga livet i Göteborg för 200 år sedan. Så släng inte allt gammalt bôs.

Öga för öga

I år önskar Marginalia sina läsare glad Lucia med annat än saffransfria bullar och Nygårda julmust light! Med Sankta Lucias martyrium i åtanke vill vi gärna visa några av våra äldre bilder av (trots allt) bättre metoder för att hantera ögonrelaterade problem och sjukdomar.

Den österrikiske ögonläkaren (sist i alla alfabetisk-nationella yrkesuppräkningar i Alf Henrikssons efterföljd?) Georg Joseph Beer (1763-1821) tillskrivs bland andra förtjänster den första moderna starroperationen (”Beers operation”), samt det kirurgiska verktyg som används för att utföra ingreppet (föga förvånande benämnt ”Beers kniv”).

Beers Lehre von den Augenkrankheiten, als Leitfaden zu seinen öffentlichen Vorlesungen entworfen blev mycket känd och använd. Biomedicinska bibliotekets samlingar innehåller också en rad planscher med bilder av ögonåkommor som relaterar till verket.

Så, då var det färdigscrollat för idag! Glad Lucia och klarsynthet önskas läsaren!

Om greker, fransmän, skottar och hundar

Inlägg av kulturarvsbibliotekarie Stefan Benjaminsson.

Gillar du guld, gammalt och Golden Retrievers? Då har biblioteket vad du behöver. För detta är ett synnerligen lyckat dopp ner i den kosmopolitiska bokhistorien. Ett grekiskt verk från cirka år 100, i fransk översättning och tryck från 1567, i ett bokband från 1700-talet, ägt av skotten 1:e baronen Tweedmouth (ja, så var hans titel ity ”Yllenylle” var upptaget) Dudley C. Marjoribanks (som bland annat avlade fram den första Golden Retrievern) på 1800-talet, nu i ett svenskt humanistiskt bibliotek, efter en donation av världsdirigenten Herbert Blomstedt. Och för den som vill veta, och det är klart att ni vill det, så hette valparna i den allra första Golden Retrieverkullen Crocus, Cowslip och Primrose (dvs Krokus, Gullviva och Primula, lika gula som snittet på en bok).

Mer bibliografiskt uttryckt:
Plutarchos, Les vies des hommes illvstres, Grecs et Romains, comparees l’une auec l’autre par Plutarque de Chaeronee, Translates premierement de Grec en François par maistre Iaques Amyot lors Abbé de Bellozane, & depuis en ceste troisieme edition reuenües & corrigees en infinis passages par les mesme Translateur .. Vol. 1—6, Paris, Par Vascosan Imprimeur du Roy. M. D. LXVII, 1567

Ur Herbert Blomstedt Collection