Göteborgs-spelet

Inlägg av kulturarvsbibliotekarie Stefan Benjaminsson

Om du vill ta dig en rimmande promenad genom Göteborg så rekommenderar vi Göteborgs-spelet från 1916. Du får uppleva en rad gamla butiker, restauranger och historisk Göteborgskt gemyt. Man kan även leka ”finn den gröna katten” om man så vill. Möjligheterna är oändliga.

Det var Carl Kylberg (1878-1952) som tecknade och målade spelplanen och gav ut spelet på eget förlag. Kylberg anses vara en av portalgestalterna i den svenska 1900-talskonsten. Han debuterade sent, 1919, men hade alltså dessförinnan testat sina konstnärliga ambitioner genom att skapa Göteborgs-spelet. Detta måtte ha blivit en formidabel succé eftersom han sedan gav sig i kast med oljefärger som glödde på duken. Spelet är tryckt av Waldemar Zachrissons litografiska tryckeri, och Zachrisson själv syns uppe i högra hörnet vid nummer 22, vars rim tvingar spelaren att stå över ett kast.

Du kan gärna här stå ett kast och tycka
att Zachrisson är styv uti att trycka
Med svart på vitt bevis han ger
att han är främst i sitt manér.

Rimmen håller inte högsta konstnärliga nivå, men reglerna är å andra sidan enkla. Det krävs en eller två tärningar (jag rekommenderar blott en, för att spelaren ska få chansen att hamna på ruta ett). Som brickor används egentligen vad som helst man har till hands, såsom ”slantar, knappar” och dylikt. Reglerna säger att man ska satsa pengar ”till exempel 5 mark”, men varken undre eller övre gräns tycks finnas. Hamnar man på röd cirkel finns ett rim som man ovillkorligen måste följa. Man löper även risk att utgå ur spelet vid någon av de röda numren, men får börja på nytt om man satsar ytterligare 5 mark. ”Den som först uppnår talet 96 eller därutöver, vinner spelet och får kassan”. Varför spelplanen bara går till 96 och inte till jämna 100 är obegripligt, men troligen var staden inte större på den tiden. Hur som helst är det upplagt för både kvällsligt nöje och kommande släktfejder. Fram med era 5 mark!

Den minsta blev just lite större. Eller mindre.

UB:s Stefan Benjaminsson tar fram luppen.

Forskare vid Liverpool university lär ha utvecklat en metod för att arrangera enskilda atomer i linjer, så tunna att om en miljon av dessa streck lades intill varandra skulle de ändå inte motsvara bredden på ett vanligt blyertsstreck. Om man ordnar dessa streck till bokstäver skulle man potentiellt kunna ge ut riktigt små böcker. Läsa dem? Inte direkt, men så har vissa inom bokvärlden aldrig varit vidare intresserade av att böcker ska kunna läsas.

Riktigt så små böcker som ”atom-stora” har vi inte på Humanistiska biblioteket (fast å andra sidan, vem vet), men vår minsta bok har just blivit nedputtad från sin (lilla) tron. En ny donation har nu stulit förstaplatsen som bibliotekets minsta bok.

Den tidigare minsta boken är en volym med bönen Fader vår tryckt på en sida. Den är avsevärt större än den nya minstingen, som innehåller Abraham Lincolns tal The Gettysburg address, på hela 11 sidor. Ingen av dessa två böcker är i tryckta i traditionell mening, utan har fått texten förminskad och överförd till papper genom en fotoförminskningsprocess. Men ändå, smått blir det.

Boken är framställd av det japanska tryckeriet Toppan 1965, och kommer i en plastkapsel som hänger i en kedja, vilket är praktiskt om man vill bära boken runt halsen. Kapseln ligger i en ask som i sin tur innehåller en bokminiatyr, som dock är 35 x 35 mm stor. I denna kan man läsa den text den minsta boken innehåller. Det är nämligen inte lätt att läsa texten i fjuttboken som är 5 x 5 mm. Med lupp och stadiga fingrar går det dock att konstatera att den innehåller Lincolns tal. Toppan påstod att detta var världens minsta bok när de tryckte den. Det är väl osäkert om den är det idag, men det är i alla fall den minsta boken vi har på universitetsbiblioteket. Vad vi vet …

Simone de Beauvoir

Inlägg av kulturarvsbibliotekarie Stefan Benjaminsson.

Idag 9 januari firar vi Simone de Beauvoir, som skulle fyllt 118 år. Beauvoir var en fransk filosof, romanförfattare, memoarförfattare, professor och essäist. För romanen Mandarinerna fick hon det prestigefyllda franska litterära priset Prix Goncourt. Hon är dock troligen mest känd för Det andra könet (Le Deuxième sexe), som numera räknas inte bara som en feministisk klassiker, utan en av 1900-talets viktigare böcker, som bland annat banade väg för andra vågens feminism. Boken var inte lika uppskattad av Vatikanen som bannlyste den, delvis för Beauvoirs analys av kvinnans subordinerade roll i samhället, delvis för bokens beskrivningar av den kvinnliga kroppen och lesbisk sex. Oavsett vad Vatikanen tyckte blev boken en omedelbar succé och såldes i 22 000 exemplar redan första veckan den kom ut 1949. Detta är troligen anledningen till att Humanistiska bibliotekets exemplar av Le Deuxième sexe från 1949 är från 17e upplagan. 2020 gavs den postuma romanen Les inséparables ut (på svenska De oskiljaktiga, 2021). Grattis på födelsedagen Simone de Beauvoir.