Svenska Mejeriernas Riksförening · 1932-1942 · Lantbruksförb:s tidskr.a.-b. · (1942) är en blå volym med fnasig papperspärm. Vid ett första lojt ögonkast verkar den precis så sömngivande som fackpressen ter sig i gemen. Krigstidspapper eller ej, den skulle ha hunnit gulna oavsett efter drygt åttio år, och den doftar starkt av lignin och förvaltning.
Insidan bjuder dock på 3,5 till 4% hjältemod, inte bara då man betänker vikten av landets eventuella inhemska livsmedelsförsörjning i kristid. Alla födda efter 1970 kommer att få det jobbigt om krisen eller kriget snör av det stadiga tillflödet av deras gängse stapeldiet ; shiapudding, avokadotoast, mamma sushi och långbakat hipsterskrov med gråärtsglaze.
Tur att ni i alla fall har hunnit vänja er vid overnight oats, eller ”kall havregrynsgröt” som det hette förr i tiden, innan ruccolan blev cool och forfarande tilltalades senapskål. Den äldre generation som vuxit upp utan E-nummer och xylitol (men med Vipeholms-kolan i dödsblekt minne bevarad) får visa vägen. Vi talar nu om den del av befolkningen som kan tänka sig att äta gädda, tycker att vitkål är en helt okej sommarfrukt, och kan identifiera en kålrot med någon säkerhet. De vet hur man gör när man måste äta vad man har.
Den svenska mejerirörelsen är bara en av hörnstenarna i landets överlevnad, men en rätt sexig hörnsten, om man får tro dess eget material. Riksföreningens återblick på mellankrigstiden och beredskapstidens första år är här presenterad med ett minst sagt uppseendeväckande bildmaterial. Jättemånga av landets mejericentraler figurerar på de gryniga grå bilderna, med urstark fängelsekänsla och stolta krematorieskorstenar mot den gryniga grå himlen i diverse oklara tätorter. Finns det inga mejericentraler som uppförts i pampig nationalromantisk stil, eller åtminstone försetts med några förlåtande tegelvalv? Sköttes allt på gårdarna och sätern i småskalig regi tills allt en dag plötsligt styrdes upp på en gång, i en tuberkulosbefriad nyordning just som Gert Wingård ritade sin första (fyrkantiga) huvudfoting och de brutalistiska lådorna blev lag? Här ligger en oskriven magisteruppsats i arkitekturhistoria!
Ja, nu blir det dåliga mobilbilder igen, men man måste agera i stunden. Det är upp till läsaren att gissa: Crème Fraiche eller direktcrèmering?
Flera gruppbilder från Riksföreningens möten visar en liknande depressionsnivå. I fönsterlösa rum (ytterligare exempel på ”ändamålsenlig arkitektur” inspirerade av det just då pågående teamsmötet i bunkern i Berlin) våndas månghövdade församlingar av sammanbitna starke män i mörk kostym. Dracks det mjölk på de avslutande bjudningarna, eller kunde man trösta sig med en tuting flaggpunsch?
Skriften innehåller också flera porträttmatriklar, där läsaren i vanlig ordning tvångsmässigt kan arbeta sig igenom samtliga orimliga nyllen med teatralisk penselretusch, enligt den akademiska ”f*ck/marry/kill”-modellen. Allt är på plats. De överkammade flintarna, de obehandlade psykoserna, porträtten – synbarligen tagna av samma fotograf som anlitats av Rasbiologiska Institutet i Uppsala. Här är de, ett utsnitt av Sveriges gubbflora. Vem sa att vi väjer från problematiska ämnen?
Riksförbundet producerade under lång tid egen reklam, som vi med all säkerhet bevarar i vår affischsamling. Som alla vet, var tidens promo helt och hållet faktabaserad, med 0% fake news.
Såväl olympiernas framgångar som barnens lycka är helt och hållet byggda på mejeriprodukter, åtminstone i mejerireklamen. Här klunkar rediga arbetare med svällande armar MJÖLK ur glasflaska i motljus, med uppkavlade ärmar och eventuellt en hacka i andra handen, för att understryka mjölkdrickandets effekter på konsumentens våldskapital.
Här även lilla frugan, i ett förmörkat reklamtryck där puttekulögonen krympt till Schwarzeneggerska röda laserprickar efter alla grabbnävar med Mors Lilla Hjälpreda som hon tvingats gröffla i sig bakom torrdasset för att bara STÅ UT under beredskapstidens syjuntor, bönemöten och kafferep. Hon lever på mjölk. Det finns bara mjölk. Och smör.
Ett okontrollerat, fältmässigt spadtag visar att just mejerireklam verkar orimligt löskopplad från verkligheten, inte bara i Sverige. Det är ett globalt fenomen.
Vi vill i sammanhanget påminna om att VARJE Marginaliainlägg ska betraktas som ett forskningsuppslag, och att ingen samtida avhandling verkar vara mejerireklamens urballande – detta brännheta ämne – på spåren. Med detta lämnar vi mejerisektorn. För den här gången.