av Katarina Michnik
Jag borde kanske skämmas över det här (men det gör jag inte) : privat är jag oerhört obibliotekarisk. Jag har i princip ingen ordning alls i mina bokhyllor med tre undantag: jag har en hylla för böcker om vetenskaplig metod, en hylla för kartor och en för biblioteksböcker. I övrigt är det lite vilda västern över det hela: böcker ställs där de får plats. De finns överallt där det går att få in en (bok)hylla. När jag tittar upp medan jag skriver denna text, ser jag en hylla framför mig där Hiltons No tears for queers står bredvid Kondos Konsten att städa som lutar sig mot McDougalls Born to run som i sin tur tränger ut Glasers Kanske jude. Kort sagt, ingen systematik alls och tack vare det kan bli en hel del glada överraskningar när jag tittar in i en bokhylla som jag inte har tittat på under en längre tid: ”Oj, har jag den här boken?!”. Jag har inte heller någon uppfattning om hur många böcker som finns här hemma, bara att de är för många och att jag har läst ungefär två tredjedelar av dem (enligt stickprov).
Det finns tre anledningar till min brist på ordning och systematik. Dels att jag inte tycker att det är viktigt (vilket egentligen är dumt, inte minst då jag vid mer än ett tillfälle har kommit hem med en bok som jag inte hade koll på att jag redan hade). Dels att jag inte har lyckats bestämma mig för ett system (jag har, vid olika tillfällen, testat att sortera mina böcker efter författare, titel och genre men har inte känt mig bekväm med något av dem). Dels för att många av mina böcker är på tillfälligt besök i mina bokhyllor: de lånas ut till gäster (och återlämnas inte alltid), ges bort som presenter eller byts mot andra böcker. Det finns bara åtta böcker som aldrig kommer få flytta ut och det är böckerna i serien Anne på Grönkulla. Jag brukar säga att man i dessa böcker kan hitta referenser till de flesta erfarenheter som man gör i livet. Även om jag kan dessa böcker mer eller mindre utantill, kan jag inte tänka mig att skiljas från dem.
Just eftersom jag räknar med att alla (nästan) böcker som står i mina bokhyllor förr eller senare kommer att flytta till nya hem, håller jag mina böcker så rena som möjligt. Inga understrykningar – MEN! – jag tycker ofta att det är intressant (och många gånger underhållande) att läsa andras annoteringar. Inga hundöron, inga smulor och jag tvättar alltid händerna innan jag tar i en bok, med undantag för när jag ska hantera återlämnade böcker på jobbet. Då tvättar jag händerna efteråt… Och ja, jag vet att höviska läsare kan betraktas som snobbar, men jag tycker att det handlar om att visa respekt för tinget som man har framför sig och att ta ansvar för att det håller så länge som möjligt.
Jag känner inget behov alls av att äga böcker, utan lånar helst på bibliotek och också från vänner, kompisar och bekanta. De flesta böcker läser jag ändå bara en gång (eller ingen). Jag brukar tänka att böcker är som brevduvor: att de bär information från en person till en annan och därför förtjänar de ett bättre öde än att stå oanvända, år efter år, i en bokhylla. Om jag köper en bok, är det enbart på grund av någon av följande anledningar: 1. Jag vill stödja författaren (och ja, det händer att jag köper böcker för att visa mitt stöd även om jag vet att jag inte kommer att läsa boken ifråga). 2. Det är en bok som jag kommer att rådfråga mer än en gång (som en karta eller metodbok 😉). 3. Jag har bråttom. Det jag vill läsa är däremot ofta något annat: böcker som stillar och samtidigt retar min nyfikenhet, som får mig att längta efter arbetsdagens slut då jag äntligen får plocka fram boken igen. Böcker som får mig att sucka av avund över att jag aldrig kommer lyckas formulera en mening så perfekt som den jag ser i boken framför mig.
Eftersom jag alltid läser flera böcker samtidigt, har jag inte ett bokmärke utan flera. Dock inget märkvärdigt – jag brukar vanligtvis använda vykort som är för fula eller tråkiga för att skickas.
Jag älskar skräck och magisk realism. Och dark academia, men är osäker på om den räknas som en egen genre? Något som jag vill läsa men inte har hunnit med? Bra fråga. Det är mycket! Bland annat allt av Shirley Jackson. Jag har inte ens läst The Haunting of Hill House. Och nej, det finns inget som jag rent kategoriskt säger ”Nej” till förutom texter som innehåller barnpornografi, hets mot folkgrupp eller sadism. Däremot har jag med åren fått mindre tålamod med böcker som jag inte uppskattar. När jag var yngre kunde jag pina mig igenom en bok genom att intala mig att ”Det kanske blir bättre sen”. Idag ger jag boken ett kapitel. Om jag inte måste eller vill läsa en bok efter att ha läst det första kapitlet, lägger jag den åt sidan.
Till sist: min bokhylla påverkas av i princip alla jag möter. Om någon berättar om sin bakgrund, intressen eller någon person som hen mött, brukar jag tänka ”Åh, vad spännande! Det måste jag läsa om”. Och så tar jag hem böcker om mormoner, betonggjutning eller Lars Lönnroth. Det är precis därför som jag aldrig har velat lämna universitetsvärlden: för att ha tillgång till ett aldrig sinande smörgåsbord av information.