Av Anders Strinnholm
Göteborgs universitetsbibliotek har en samling om ungefär 150 pergamentbrev från medeltiden fram till 1800-talet. De utgör olika typer av officiella texter som exempelvis fastebrev (ett intyg på vem som ägde ett stycke mark), dombrev, gesällbrev etc.
Pergament användes långt fram i tiden i samband med viktigare officiella beslut och utnämningar. Våra pergamentbrev ingår i en rad olika samlingar som kommit till biblioteket genom åren. De första 55 breven överfördes från dåvarande Göteborgs museum i samband med grundandet av biblioteket 1891 och sedan dess har samlingen vuxit (läs mer här).
Det har saknats en sammanhållen förteckning över pergamentbreven vilket har medfört att samlingen har varit svår att överblicka och därmed också använda som källmaterial. Det är bakgrunden till att jag nu arbetar med att lägga in alla dessa brev i ALVIN. När det väl är gjort är även tanken att breven skall digitaliseras men det förutsätter att de har färdiga databasposter att länka bilderna till.
De allra flesta breven har koppling till västsverige, och rör exempelvis fastighetsaffärer i Bohuslän eller Västergötland, huvudsakligen under 14-1600 talen. Men även nedslag från övriga Sverige, Norge och i något enstaka fall Tyskland förekommer.
Under arbetet hittade jag ett brev som tydligt avvek från de ovannämnda. Det var kanske inte så konstigt, då det kommer från Venedig.
Brevet är en förordning utgiven av Dogen i Venedig, Silvester Valerio, 1697. Det handlar om de olika problem som Greve Paolo Mandalli har haft med för honom okända människor på sitt gods. Dogen föreskriver straff och att om någon av brottslingarna avslöjar de andra så att de kan dömas, så skall denne gå fri. Detta skall uppläsas på avsedda platser i Venedig.
Hur har då ett brev från Dogen i Venedig hamnat på UB i Göteborg? Skall vi vara helt ärliga så vet vi inte riktigt, men det finns namn och årtal noterade som kan vara till hjälp: ”Skänkt till Göteborgs museum 1872 av herr Norén i Marseille.”
Det kan vara så att denne herr Norén var en göteborgare som arbetade eller bodde i Marseille – inte helt långsökt med tanke på sjöfartstraditionen i dessa städer. Har han köpt brevet på ett antikvariat eller liknande, och tänkt att det skulle kunna vara av intresse för museet i hans gamla hemstad? Vi kommer nog aldrig få veta säkert, men tanken svindlar när man tänker på de vägar som dokumentet tagit, från 1600-talets Venedig till samtidens Göteborg.