Av Stefan Benjaminsson
Det finns något rörande över ting som saknar monetärt värde men som besjälats med ett personligt sådant. På biblioteket stöter vi på dem om och om igen, dessa skavda, sönderfallande, smutsiga böcker som inte ens på loppis skulle inbringa en krona, men som bär på familjehistorier. För människor som hade det knapert förr blev böcker, oavsett innehåll, dyrbara. Än så mer om innehållet var religiöst och man aktade böckerna som därmed i förlängningen blev något som kunde garantera att de personliga minnena skulle få bestå. Många böcker, gärna biblar och andaktsböcker, blev därför minnesrum över avlidna familjemedlemmar. Även den mest slitna bok kan därför, paradoxalt nog tack vare dödsfallen, leva upp.
I ett mycket bôsigt exemplar av Huslig uppbyggelsebok i morgon- och aftonböner för sex veckor, fjortonde upplagan, tryckt i Lund 1870, har en eller flera personer fyllt försättsbladen med avlidna familjemedlemmars dödsdagar, inalles elva stycken, som: ”Mammas dödsdag den 15 april 1910 i en ålder af nära 71 år och begrafven den 24 i samma månad”. Sällan något mer än så, men det är en tillräcklig notis för att ge även den mest trötta bok en kärleksfull tittglugg bakåt i historien. Värdet på en bok behöver många gånger inte vara mer än så.
