Författare: Kristina Sevo

Text av kulturarvsbibliotekarie Stefan Benjaminsson

Vissa böcker har inget annat syfte än att vara ovanliga och (troligen) kosta en massa pengar för den som köper dem. En sådan bok är den så kallade Rafaels bibel, som utgörs av de 52 takmålningar med bibliska scener, som Rafael utförde med hjälp av sina gesäller i en loggia i Vatikanen mellan 1517 och 1519.  Dessa kopierades och graverades av Nicolaus Chapron Gallus och trycktes i Rom 1649. Det som gör Humanistiska bibliotekets exemplar av denna bok speciell är att allt är tryckt på pergament.

Sacræ historiæ acta a Raphaele Urbin. In Vaticanis xystis ad picturæ miraculum expressa Nicolaus Chapron Gallus a se delineata et incisa. Denna bok är betydligt vanligare som tryck på gammalt vanligt papper, men för den sparsmakade samlaren gäller ett tryck på pergament. Samlarna i det här fallet är senast Thore Virgin och innan honom hans mor Amalia Virgin som båda ägt boken.

Thore skänkte detta praktband till Pro Finlandia-auktionen 1940. Auktionen hade som syfte att samla in pengar till Finlandshjälpen under Finska vinterkriget. En mängd böcker skänktes för detta ändamål och Göteborgs universitetsbibliotek (som då hette Göteborgs stadsbibliotek) passade då på att köpa en hel del ovanliga böcker och handskrifter. Detta var en av böckerna, som överbibliotekarie Severin Hallberg ropade in för vad samtiden tyckte var ”blygsamma 250 kr”, vilket i dagens penningvärde är cirka 8 500 kr. Så Hallberg gjorde ett klipp. Idag går enstaka blad, tryckta på papper, för cirka 1 000 kr/styck.

Gravyrerna är ovanligt skarpa, vilket kanske förklaras av att boken tillhör ett av de första avdragen vid tryckningen. Gravyrer hade en tendens att slitas och sent tryckta exemplar var inte lika skarpa i trycket som tidigt tryckta. Avbildningarna av Rafaels målningar är i sig rätt roliga. När Gud skapar världen spränger han fram mellan molnen likt en ålderstigen häcklöpare som fått dubbel vitamininjektion. Ormen i paradiset liknar mer en förväxt larv med mannekänghuvud. När Adam och Eva förvisas från paradiset är Adam uppenbart bedrövad, medan Eva ser misstänkt nöjd ut, som om att bli förvisad var hennes plan redan från början.

Det finns även actionladdade bilder, som den när Moses leder sitt folk genom röda havet och faraos alla soldater drunknar i drivor omkring dem. Moses lyckas med detta genom att leka trollkarl, för han svänger ett trollspö och får hjälp av en himmelsk dammsugare att åstadkomma sitt verk.

Sedan finns ett par intressanta detaljer. I Edens lustgård, när Gud roar sig med att skapa allsköns flora och fauna har han tydligen skapat någon form av enhörnings-dinosaurie, som generad försöker gömma sig bakom en elefant. Vart tog detta djur vägen? Just detta exemplar av boken har eventuellt befunnit sig i ett hem med konstnärsintresserade barn, för på en av bilderna har någon målat röda läppar och blå ögon på ett par av kvinnorna, som för övrigt har överarmar nog att strypa en enhörningsförsedd dinosaurie … Bara en teori.

Inlägg av kulturarvsbibliotekarie Stefan Benjaminsson.

Att räkna ut när det är påsk är en av de svårare konsterna man kan ägna sig åt. Det har att göra med när vårdagjämningen är och hur den förhåller sig till (ecklesiastisk) fullmåne, en bra söndag, kalenderzoner och tabeller. Det är därför påsken infaller olika varje år, påstås det. Själv tror jag att det beror på att det inte finns någon som faktiskt vet när påsken infaller och varje år är en ny vild chansning som man innerligt hoppas på är den rätta tidpunkten. Låt oss inte fördjupa oss mer i det. Kort sagt, får du ett påskkort så är troligen påsken nära. Så på detta sätt önskar Marginalia Glad Påsk.

Alla påskkort är hämtade ur Herbert Blomstedt Collection.

Inlägg av kulturarvsbibliotekarie Stefan Benjaminsson.

Sista fredagen i februari och själen skriker efter vårtecken, som en marskatt efter kärlek, som en hundvalp efter sin första måne. Humanistiska biblioteket kan inte styra årstiderna, men vi kan ge er en bukett blommor i form av dekorerade klotband från vår Bokbandssamlingen.

The Ballad of Beau Brocade and other Poems of the XVIII century, av Austin Dobson, illustrerad av Hugh Thomson. Utgiven av Paul Keegan 1892. Dobson var en engelsk poet med franskt påbrå och tycks ha varit nöjd med att vara en diskret poet, ity han skrev bland annat: ”Fame is a food that dead men eat, I have no stomach for such meat.”

Our village, av Mary Mitford. Utgiven av Macmillan 1893, och även här har Hugh Thomson illustrerat. Detta är Mitfords mest kända bok och den består av ett hundratal små litterära skisser om livet på landet. Dessa gavs ut i The Lady’s Magazine under 1820- och 1830-talen och samlades i ett antal volymer under samma tid.

Cranford, av Mrs Gaskell (Elizabeth Gaskell), utgiven av Macmillan 1894. Romanen gavs först ut som följetong 1851-1853, och trycktes sedan som bok 1853. Efter detta har den ständigt kommit i nya utgåvor. Jadå, också denna är illustrerad av Hugh Thomson, som ni känner till från böckerna ovan. Thomson var som synes en flitig illustratör och har bland annat också illustrerat böcker av Jane Austen, Charles Dickens och J. M. Barrie.

E-böcker, pocketböcker och billiga reaband med glassiga bokomslag kan gå och hänga sig, för inget sprider vårvärme året runt som dekorerade klotband med förgyllningar.

Inlägg av kulturarvsbibliotekarie Stefan Benjaminsson.

Dagens kuriosa är ett par läroböcker som tillhört Göteborgsprofilen S. A. Hedlund: publicist, riksdagsman, kommunalman och polisongbärare. Därtill lät han bygga det så kallade Tomtehuset på Vasagatan 11, ett av de mer udda husen från slutet av 1800-talet. En mer konventionell byst fick han till ära, som ni nu kan se utanför Samhällsvetenskapliga biblioteket på Vasagatan 2.

Idag strutar vi dock i hans intellektuella bedrifter som mogen polisongförsedd man. Istället ska vi smygtitta på hans bokklotter som emotionell gymnasist. Biblioteket besitter nämligen några av hans läroböcker.

På försättsbladen i Lärobok i den physiska och politiska äldre och nyare Geographien har Hedlund tecknat några ynglingars profiler, varav en mer detaljerat iförd frack. Självporträtt, skolkamrater, ur fantasin eller helt enkelt valda utifrån någon slags estetiskt intresse? Döm själva. Hedlund har även redogjort för hur domstolen på Areopagen gick till väga för att försöka döma rättvist. I boken finns även ett bokmärke i form av ett halvt spelkort: klöver 5. Ynglingar, rättegång och kortspel, en helt vanlig skoldag i Sven Adolf Hedlunds liv.

Mer fantasieggande är den teckning Hedlund gjort i Lärobok i nyare historien. Det är en skissartad illustration av någon som tycks ramla, med benen upp i luften och kläderna slängande runt kroppen. Under teckningen har Hedlund skrivit: ”S. Hedlunds resande till Solens borg”. Det är nu det blir intressant. ”Solens borg” syftar på den borg som solguden Helios bodde i. I en av de antika myterna får Helios son Faethon låna faders solvagn, men missköter sig så pass att han hotar att bränna sönder jorden. Zeus gillade inte denna utveckling, vilket man kan förstå, och sände en blixt mot Faethon som träffades och föll död ner mot jorden. Faethonmyten har inspirerat många konstnärer genom historien och det är väl inte en helt osannolikt att Hedlund inspirerats av andras konstnärliga gestaltningar av Faethons fall.

En myt om faran med hybris, om faran att inte lyda sina föräldrar, om faran att helt enkelt ta sig vatten över huvudet och misslyckas ofantligt och offentligt. Och den unge Sven Hedlund har ritat sig själv som mytens Faethon. Vad hade han egentligen gjort? Det är den mest spännande frågan.

Böckerna är tagna ur S. A. Hedlunds samling på Humanistiska biblioteket.

Inlägg av kulturarvsbibliotekarie Stefan Benjaminsson.

Idag handlar det om den göteborgske boktryckaren Samuel Wahlström, hans tidning och det förgängliga. Det mesta som tryckts genom historien har inte varit böcker utan andra typer av tryck som sällan sparades, såsom dagstidningar, pamfletter, broschyrer, reklam, kuponger, affischer, etcetera. Tidningar finns en del gånger kvar på stora bibliotek, medan annat efemärt material har haft en tendens att försvinna för gott.

Samuel Wahlström (1789—1860) övertog 1821 det tryckeri som hans farbror gift sig till 1774. Han drev tryckeriet fram till 1856 då det såldes till D. F. Bonnier, varefter det flyttades till Varberg. Samuel ägnade mycket tid åt att trycka och ge ut Götheborgs Tidningar. Götheborgs Tidningar var också ett arv från farbrodern Lars, som erhöll utgivningsprivilegium för denna tidning 1786, då under namnet Götheborgs Weckotidningar. När privilegiet förnyades 1805 ändrades namnet på tidningen till Götheborgs Tidningar. Tidningen var till sitt format mindre, tryckt i 4:o-format och på blott 4 sidor, och utgivningen upphörde 1842.

Götheborgs Tidningar innehöll en blandning av få stora internationella nyheter och fler små lokala. Vi kan se detta om vi tar oss en titt på vad tidningen erbjöd sina göteborgska läsare 12 december 1823. Internationella nyheter: en ny typ av glas är uppfunnen i den Furstenbergska glashyttan i Schwarzau, och som kan uthärda varje omväxling i temperatur utan att spricka. En fin nyhet således för alla glas-entusiaster. Kultur: Stora teatern ger Målaren och Modellerne, en opera comique av Étienne Méhul som var mycket populär under franska revolutionen. Stora teatern är här inte det som idag kallas Stora teatern utan dess föregångare med samma namn och som låg på Södra hamngatan 61. Bland platsannonserna: en yngling, som känner det tyska, franska, engelska, portugisiska och spanska språket, söker arbete. Om han även behärskade dessa språk och inte bara kände till dem, så lär hans lycka ha varit gjord. Min favoritnyhet finns nog under rubriken ”Tillwaratagit”: En liten summa pengar är upphittad, som den rätta ägaren ”på beskrifning kan igenfå”.

Ett tryckeri behöver oftast mer än en tidning för att göra profit. Mycket av tryckeriets inkomst kom från mindre tryck, allt detta efemära pappersbôs som vi handskas med dagligen även idag och oftast kastar. Ett av dessa blad dök upp i en hög gammalt broschyrmaterial för en tid sedan på biblioteket. Detta är långt ifrån de fina boktryck som vi visar på andra håll i denna blogg, men på sitt sätt minst lika intressant. En taxa för slussningen vid Fattighus-Dämmet, samt mjölnarens tariff vid stadens slusskvarn från 1824.

Beslutet för taxan togs sista december 1823, så snudd på exakt 200 år sedan. Tabellen rymmer sin egen speciella poesi, där spiror kostar mer än timmer och där man strävar efter precisa mått som ”mer eller mindre lastad båt”. Även kostnaden för att mala rymmer sin poetiska mystik, för vad egentligen handlar det om att rengöra gryn efter en tunna korn? Det är ett oansenligt blad, men det rymmer ett livfullt fragment om det dagliga livet i Göteborg för 200 år sedan. Så släng inte allt gammalt bôs.

Inlägg av kulturarvsbibliotekarie Stefan Benjaminsson.

Gillar du guld, gammalt och Golden Retrievers? Då har biblioteket vad du behöver. För detta är ett synnerligen lyckat dopp ner i den kosmopolitiska bokhistorien. Ett grekiskt verk från cirka år 100, i fransk översättning och tryck från 1567, i ett bokband från 1700-talet, ägt av skotten 1:e baronen Tweedmouth (ja, så var hans titel ity ”Yllenylle” var upptaget) Dudley C. Marjoribanks (som bland annat avlade fram den första Golden Retrievern) på 1800-talet, nu i ett svenskt humanistiskt bibliotek, efter en donation av världsdirigenten Herbert Blomstedt. Och för den som vill veta, och det är klart att ni vill det, så hette valparna i den allra första Golden Retrieverkullen Crocus, Cowslip och Primrose (dvs Krokus, Gullviva och Primula, lika gula som snittet på en bok).

Mer bibliografiskt uttryckt:
Plutarchos, Les vies des hommes illvstres, Grecs et Romains, comparees l’une auec l’autre par Plutarque de Chaeronee, Translates premierement de Grec en François par maistre Iaques Amyot lors Abbé de Bellozane, & depuis en ceste troisieme edition reuenües & corrigees en infinis passages par les mesme Translateur .. Vol. 1—6, Paris, Par Vascosan Imprimeur du Roy. M. D. LXVII, 1567

Ur Herbert Blomstedt Collection