Världens äldsta atlas

Lika länge som människor behövt förmedla geografisk information, har vi haft kartor i olika former. Vissa av dem var inte ens tänkta att återspegla den fysiska världen, utan snarare en idealiserad och tillrättalagd världsordning eller modell. Då kännedomen om egna och andra territorier alltid varit av militär betydelse, så har kartor ofta varit klassade som statshemligheter, belagda med sträng sekretess. Dagens tillförlitliga kartor, lätt tillgängliga i digital form eller på papper, är ett relativt modernt fenomen.

I samband med de stora upptäcktsresorna, och den ökande långväga handeln under senmedeltiden och den tidigmoderna epoken, växte både behoven kring och kunskapen om vår geografi, och här ökade kartproduktionen. Från denna tid känner vi exempelvis Gerardus Mercator, som gett namn åt den vinkelkorrekta projektion som är särskilt viktig för sjökort. Mercator är även den förste att använda ordet atlas om en kartbok. Han var dock inte först med att låta trycka en – detta gjorde istället av en annan flamländare: Abraham Ortelius.

Abraham Ortelius föddes 1527 i Antwerpen. Han arbetade som kart- och bokhandlare, parallellt med sina studier i kartografi. Vid denna tid utgjordes kartor för det mesta av enstaka tryck eller mindre verk, där kartan ingick som en del i en beskrivning över ett område.  Ortelius bidrag var att sammanställa den samlade kartografiska kunskapen om världen i ett band som systematiskt behandlade alla världsdelarna. Här kan en modern läsare känna igen sig i upplägget med en världskarta, översikter över de olika världsdelarna, och därefter mer detaljerade regioner. Det var inte Ortelius själv som gjort kartorna – verket är en sammanställning av många olika mästares arbete. Det är egentligen inte kartorna i sig som är det revolutionerande, utan den systematik enligt vilken de presenteras. Härigenom presenterar Ortelius världen för en ny och intresserad publik.

Verket fick namnet Theatrum Orbis Terrarum och trycktes i Antwerpen den 20 Maj 1570. Det blev en omedelbar succé, och Ortelius fortsatte att utöka och berika det i 25 olika utgåvor fram till sin död 1598. Även därefter fortsatte arbetet med ytterligare utgåvor fram till 1612, totalt 31 stycken. Under denna tid växte verket från 70 kartor med 87 beskrivningar till hela 167 kartor och 183 beskrivningar.

Det exemplar som vi har i samlingarna är en utgåva från 1601, med praktfullt kolorerade kartor och andra bilder. Upplägget är som sagt bekant för en modern läsare, och börjar med en världskarta för att sedan fördjupa sig i de olika världsdelarna. Exaktheten i kartorna och i den tillhörande informationen är, inte helt oväntat, väldigt skiftande beroende på vilken del av världen som beskrivs. 

Kartorna i Theatrum Orbis Terrarum var inte specialgjorda för verket, utan insamlade och justerade för att passa atlasformatet. Ett sådant exempel, troligen bekant för den skandinaviska betraktaren, är kartan över Norden, som bygger på Carta marina av Olaus Magnus. Detta var inte heller något Ortelius försökte dölja – han ger tydliga hänvisningar till ursprunget eller underlagen för de publicerade kartorna.

En i sammanhanget intressant detalj är att Abraham Ortelius anses vara den förste att framföra idén om kontinentaldriften, vilken blev belagd först på 1900-talet, genom den moderna plattektoniken. Ortelius låg alltså före sin tid inte bara som kartograf.