En turbulent tid i Danmark.

Hur ny och detaljerad kunskap kan få en samling att förvandlas från närmast ointressant till högrelevant.

Biblioteket har sedan länge haft en samling som kort och gott bara kallats för ”Danska småskrifter” och som har beskrivits som danska tryck från 1700-talet kring varierande ämnen. Den har inte tidigare varit katalogiserad och ingen har därför fördjupat sig i vad den egentligen innehåller. Detta fram till nu och helt plötsligt har den förvandlats till en väldigt intressant och betydelsefull samling kring en mycket speciell period i dansk historia. Detta tack vare att vår kollega Stefan Benjaminsson har fått tid att katalogisera samlingen och fördjupa sig i dess innehåll.

Hela den här historien har sin upprinnelse med Johann Friedrich Struensee, om namnet låter bekant? Då är det kanske på grund av P. O. Enquists roman Livläkarens besök där han är en av huvudpersonerna. Han var alltså Kristians VII livläkare och på grund av kungens psykiska ohälsa lyckades Struensee skaffa sig inflytande i det danska hovet och blev efter kort tid rikes egentliga styresman. Struensee var starkt påverkade av upplysningens idéer och började reformera den danska lagstiftningen i linje med dessa. Under hans tid utfärdade han över 2000 kabinettsorder. I den första han utfärdade upphävde han förhandscensuren för tryck, vilket innebar en oinskränkt tryckfrihet: ”Endvidere en ordre til koacellierne, der giver fuldstændig pressefrihed, således at bøger kan trykkes uden nogen form for censur.”

I jämförelse med den svenska tryckfrihetsförordning från 1766, som var begränsad genom att flera olika saker inte fick kritiseras, var den danska tryckfriheten initialt fullkomligt oreglerad. När den infördes 1770 utnyttjade många danskar tillfället att omedelbart trycka sådant de tidigare inte vågat trycka. Efter nyåret 1771 välde det ut skrifter från tryckpressarna i en omfattning att det blev relevant att tala om ”tryckfrihetsskrifter”. Merparten som publicerades under denna tid gavs ut i perioden februari till maj 1771.

Det är i den kontexten man skall förstå den aktuella samlingen. Den består av 331 skrifter tryckta under den korta och turbulenta tryckfrihetstiden som sträckte sig från 14 september 1770 till hösten 1773. De flesta av skrifterna är tryckta i Köpenhamn av kända tryckare, men med anonyma författare, i vissa fall är dock även författaren angiven. Ett par är tryckta i Odense, och någon har som falsk tryckort uppgett Haag. Samlingens innehåll speglar alltså vad danskarna passade på att säga i tryck när de blev befriade från förhandscensur. Samlingens omfattning gör den troligen till den största utanför Det Kongelige Bibliotek i Köpenhamn.

Inte oväntat förekommer många satiriska texter i samlingen som Samtale imellem kaffekanden, thepotten og kammerpotten. Just denna skrift satiriserar olika sociala normer och kanske framför allt förställt beteende och snobbism i så kallade bättre sällskap. Sympatin i denna skrift ligger på kammarpottan. Andra liknande skrifter handlade om ”skoborstar”, dvs de som fick ämbetskarriärer, inte tack vare sin egen lämplighet, utan tack vare sina herrars välvilja. Bakom till exempel En saare mærkværdig Tildragelse som er skeet i den Stad Antwerpen med et forhexet Drengebarn der var en Nisse men omskabte sig til en Skoebørste met mere som historien fortæller döljer sig en kritik mot en specifik person, i det här fallet viceborgmästaren i Köpenhamn, Hans Nicolai Nissen.

Den största pamflettstriden orsakades av den norske författaren J. C. Bie, som skrev under pseudonymen Philopatreias. Han riktade hård kritik mot präster, advokater och ”kornpugere”, dvs personer som hamstrar korn för att driva upp priserna. Den mängd svarsskrifter som kritiken genererade gjorde att fejden växte till  en debatt med 80 pamfletter. Debatten bredde sig till slut över en rad ekonomiska, politiska och sociala ämnen. Under denna pseudonym kritiserade Bie samtidens girighet, olikhet, orättvisor i rättsväsendet, samt prästerna lättja och inkompetens. Även om Bie inte var den första som förde fram liknande kritik, så gjorde han det på ett sådant respektlöst sätt och med gott humör att pamfletten i sig manade till repliker.

Under 1771 blev stämningen i framför allt Köpenhamn allt mer negativt inställd mot Struense. Tre saker samspelade i denna kritik, dels Struensees omfattande lättnader av sedlighetslagstiftningen, dels öppnandet av Kongens Have, dels drottningens graviditet och ryktena om hennes förhållande till Struensee. Ett antal skrifter trycktes som tog upp ämnena och det som kritiserades var lössläpptheten, liderligheten och allmän osedlighet.

Den totala tryckfriheten höll i 13 månader, till den 7 oktober 1771 då blev det åter åtalbart att trycka exempelvis sådant som betraktades som hädelse och majestätsbrott. Många av de gamla makthavarna inom den danska adeln hade nu tröttnat på Struensee och i samförstånd med arvprinsen och änkedrottningen arresterades han 17 januari 1772. Han halshöggs i april samma år och efter en tid begränsades åter tryckfriheten kraftigt med ett par lagar som tillkom under hösten 1773.

Tiden direkt innan och efter Struensees avrättning ger också en hel del stoff till skrifterna. Här kopplas även Strunsee direkt ihop med djävulen, som i Grev Struenses mærkværdige Testamente, opsat af ham selv og confirmeret af Lucifer i vilken Struensse påstås erkänna allt det han tidigare anklagats för under sommaren 1771, vilket till slut Lucifier själv intygar på sista sidan.

2020 utkom boken Grov konfækt: tre vilde år med trykkefrihed, 1770-73, av Henrik Horstbøll, Ulrik Langen och Frederik Stjernfelt. Verket i två volymer är en stor och djuplodande studie över skrifterna från denna tid. En guldgruva för den som är intresserad av tryckfriheten och striderna kring denna under 1700-talet.

Det är med detta i tankarna man bör man se en samling som den ”Danska tryckfrihetssamlingen”. Inte bara som en samling med exempel på vad det offentliga samtalet innehöll i viss historisk kontext, utan samlingen blir också en källa till den politiska debatten, mediehistoria och utvecklingen av offentligheten i vårt grannland. Detta under en tid då liknande förändringar skedde i Sverige. Från att ha varit en närmast bortglömd samling av ”danska 1700-tals tryck med varierande ämnen” har den nu blivit ett intressant exempel på ett källmaterial från en spännande tid med kopplingar till en rad angelägna frågor.

Dagens datum

Den sjätte maj 1889 öppnade Eiffeltornet för allmänheten

Vi noterar att Eiffeltornet äntligen öppnat för allmänheten och vill så klart se det. Tornet invigdes ju redan 31 mars men är nu även möjligt att besöka av alla och envar. Vi låter de förträffliga illustrerade tidskrifterna Le Monde illustré och The Illustrated London News vara våra ögon på plats då vi inte kunde vara i Paris för begivenheten.

Uppenbarligen var hissarna av särskilt stort intresse.

En ny donation om gamla saker.

Historien om hur två Uppsalaprofessorers bibliotek hamnade i Göteborg

Göteborgs universitetsbibliotek har nyligen fått en större donation av ett bibliotek med tyngdpunkt inom arkeologi och hällristningsforskning. Biblioteket är skapat av Oscar Almgren (1869-1945) som var den förste i Sverige att utnämnas till professor i ”Nordisk och jämförande fornkunskap” vid Uppsala universitet. ”Nordisk och jämförande fornkunskap” var den gängse termen för arkeologi på den tiden. Biblioteket har senare kompletterats av Oscars son Bertil Almgren (1918-2011), även han professor i Arkeologi i Uppsala.

Oscar Almgren 1890-tal. Bild från ALVIN

Biblioteket donerades 2012 till Svenskt hällristningsforskningsarkiv (SHFA) Att biblioteket donerades dit beror framför allt på Oscars, men även Bertils stora vetenskapliga intresse för hällristningar och inte minst för de i Tanum. Det är inte bara far och son Almgren som blivit intresserade av dessa, de blev klassade som ett UNESCO Världsarv 1994. När sedermera SHFA blev en forskningsinfrastruktur vid Göteborgs universitet blev frågan kring lokalisering av både verksamhet och bibliotek åter aktuell. I samband med att SHFA flyttat sin verksamhet till Humanisten vid GU blev det även naturligt att donera biblioteket och flytta det till oss på UB.

Bertil Almgren stående med kameror runt halsen vid utgrävning i Dendra, Grekland 1939. Bild från ALVIN

Biblioteket är värdefullt i sin egenskap av att vara ett vittnesmål rörande den breda internationella utblick och det kontaktnät som Oscar (och Bertil) Almgren hade. Vad det gäller Oscars tid är det ju en mycket viktig och formativ period för den arkeologiska vetenskapen. En mycket stor del av volymerna är signerade och med uppgifter om var och när de införskaffats. Åtskilliga är förstås även gåvor från kollegor med mer eller mindre utförliga dedikationer. Det gör det intressant att hålla ihop samlingen, och även behålla visst material trots överlapp med befintliga samlingar.

Om någon med textila intressen tycker att namnet Almgren låter bekant så stämmer det. Det är samma släkt som ligger bakom K.A. Almgrens sidenväveri. Oscar var barnbarn till Knut Almgren som grundade väveriet. Både Oscars far och farfar var förutom fabrikörer och grosshandlare även politiskt engagerade och invalda i stånds- respektive tvåkammarriksdagen.

Nu påbörjar vi arbetet mad att katalogisera samlingen och därmed göra den mer tillgänglig då den blir sökbar via Libris. Men då det är en specialsamling kommer det inte vara aktuellt med hemlån utan det är fråga om att studera dessa böcker i läsesalen. Det hade det varit oavsett då vi har en gräns på 100 år för hemlån och en stor del av dessa faller ju även under det kriteriet.

Gamla böcker om nytt liv. En ny donation till Göteborgs universitetsbibliotek.

Jenna Harju Konservator på universitetsbiblioteket skriver om en ny donation av böcker om den tidiga förlossningsvården.

När vetenskapen fick medvind under 1600-talet började läkare intressera sig mer för barnafödande, vilket ledde till att jordegummors gamla kunskaper sattes på pränt i böcker. Biomedicinska biblioteket har nyligen fått en donation från institutionen för vårdvetenskap och hälsa av några tidiga exemplar.

Böckerna visar på hur förlossningsvården utvecklats från att främst bygga på muntlig tradition till att bli ett erkänt vetenskapligt fält.

Bland donationen finns Johan von Hoorns verk från 1697, med den långa titeln ”Den swenska wäl-öfwade jord-gumman hwilken grundeligen underwijser huru med en hafwande handlas, en wåndande hielpas, en barna-qwinna handteras, och det nyfödda barnet skiötas skal”. Boken lyfte för första gången fram barnafödandets teori och praktik, ett ämne som tidigare förvaltats muntligt av barnmorskor. Författaren Johan von Hoorn (1662-1724) ansågs vara den vetenskapliga förlossningskonstens fader i Sverige. Han grundlade den vetenskapliga obstetriken och ordnade det svenska förlossningsväsendet. Boken är den första svenska handboken för barnmorskor, samt det första kompletta medicinska lärobok att publiceras i Sverige.

Den nya förlossningsvården kom att bli ett fält dominerat av universitetsutbildade män, vilket återspeglas i den vetenskapliga litteraturen. Däremot finns det exempel på kvinnliga författare, bland annat två böcker av den tyska hovbarnmorskan Justine Siegemund (1636-1705) som byggde på hennes erfarenheter kring komplicerade förlossningar. Hennes manualer var skrivna på tyska och vände sig främst till praktiserande barnmorskor. Hennes böcker kom att bli några av de mest använda förlossningsmanualerna från den tiden.

Som konservator vill jag säkerställa att bokens värde som historisk källa inte går förlorat utan att boken långsiktigt bevaras för framtida generationer. Därför gör jag så få förändringar som möjligt för att inte riskera att förändra bokens karaktär.

Konserveringen av böckerna kommer bland annat innefatta rengöring, samt lagning av revor. Johan von Hoorns bok har varit välanvänd vilket lett till att pärmen lossnat från inlagan. Här gäller det att göra så liten inverkan som möjligt i originalmaterialet men samtidigt se till att boken klarar av hantering i specialläsesalen. Äldre och rara böcker förvaras i universitetsbibliotekets klimatanpassade magasin på Humanistiska biblioteket, men kan beställas fram till den övervakade specialläsesalen. Böckerna kan vara av intresse för alla som är intresserade av historisk förlossningsvård. 

Biomedicinska biblioteket har sedan tidigare en boksamling från Sahlgrenska sjukhusets grundare Pehr Dubb. Boksamlingen har ett stort medicinhistoriskt och lokalhistoriskt värde. Samlingen återspeglar hans tids dagsaktuella ämnen som plågade samtidens Europa, såsom veneriska sjukdomar och gula febern. Samlingen innehåller även böcker om den tidens nya idéer och uppfinningar som elektrisk behandling och magnetism, fältmedicin och fältkirurgi, hygien, biologi och tekniska uppfinningar med mera.

Från en marxistisk kritiker – nytt handskriftsmaterial

Inlägg av Sarah Höilund, arkivarie vid bibliotekets handskriftsamlingar.

Handskriftsavdelningen på Göteborgs UB förvärvar kontinuerligt arkivmaterial och antalet accessioner varierar årligen. Under 2021 tog vi emot 29 stycken, och det handlade såväl om handskriftsmaterial från helt nya arkivbildare som kompletterande material från arkivbildare vilka redan finns i vårt bestånd.

Foto på Aspelin, 1973

En av fjolårets större kompletterande accessioner var litteraturprofessorn Kurt Aspelins (1929-1977) arkiv. Detta berikar det befintliga Kurt Aspelin-beståndet med i huvudsak hans egna manuskript, arbetsmaterial, tidningsklipp, biographica samt en omfångsrik korrespondens. Den första Aspelin-accessionen, som förvaras här sen tidigare, innehåller svar till en författarenkät som han sammanställde och skickade till flertalet samtida författare i Sverige under slutet av 1960-talet. Sammantaget finns här alltså gott om stoff att fördjupa sig i för den som vill forska på Aspelin och hans arbete som spänner över ett brett fält av yrkestitlar; litteraturhistoriker, kritiker, forskare, lärare, introduktör, teoretiker och inte minst skribent.

Utdrag ur en av Aspelins anteckningsböcker som han skrev i som 15-åring (1944-1945)

År 1967 disputerade Aspelin på en avhandling om 1830-talets svenska litteraturkritiska debatt och samma år blev han docent vid litteraturvetenskapliga institutionen på Göteborgs universitet. Han verkade inom marxistisk litteraturteori och blev en viktig introduktör av strukturalistiska, semiotiska och anti-biografiska idéer inom litteraturvetenskapen under 1970-talet genom till exempel hans verk ”Textens dimensioner: problem och perspektiv i litteraturstudiet” (1975). Nils Åke Nilsson recenserar boken i Samlaren (årgång 96, 1975): ”Som ett förargelsens hus som ingen kan gå likgiltigt förbi har den utan tvivel sin plats i dagens svenska litteraturdebatt.”

Utdrag ur Aspelins kurs ”Grundlinjer i litteraturhistorisk metodik och litteraturteori”

I det kompletterande arkivmaterialet går det även att hitta material om hans politiska engagemang. Tidigt involverade sig Aspelin i Svenska Clarté-förbundet, vilket under 1960-och 1970-talet lade sig i den kommunistiska fåran. Han kom att få stor betydelse för den svenska vänstern. Sin bana som flitig skribent inledde han också tidigt. Aspelin skrev och publicerade artiklar och essäer med analyser av svenska och utländska författare utifrån en radikal ståndpunkt, men även kulturartiklar för bland annat Ny Dag och Aftonbladet. En stor del av hans publicerade tidningsartiklar finns nu i en klippsamling i Kurt Aspelins arkiv.

Den glimt som undertecknad fått av Aspelin genom ordnandet av handskriftsmaterialet tecknar en uppskattad lärare och kunskapskälla som inspirerade och uppmuntrade många av sina studenter, men också en färgstark och viktig röst i samtidens svenska litteraturdebatt och forskningssamhälle. Litteraturforskaren Torkel Stålmarck skriver: ”Redan hans vetenskapliga hållning, det intensiva engagemanget, allvaret och respekten inför konstverket, tror jag har haft utomordentligt stor betydelse för vårt forskningsklimat.”

Arktisk gastronomi, att rätta mun efter matsäcken.

Gästinlägg av förstebibliotekarie Anders Larsson om en bok som bygger på material ur Otto Nordenskjölds arkiv.

Forskningsresanden Thorild Wulff skriver under den expedition till Grönland 1917 som skulle bli hans sista -”Kokade idag en härlig Multicatawny-soppa av Lazenby’s tabletter, som jag köpt i London 1912 och haft med i Kina, alltså vittberesta – ha bland annat varit 10° söder om ekvatorn och förtärdes på 82° 30’ n. br.” Denna currysoppa (Mulligatawny) i form av en sorts kakor eller tabletter var en del av provianten under denna expedition, vilken i övrigt var hänvisad till jakt av olika slag för sitt födointag. Jakten slog emellertid fel och bidrog tyvärr till expeditionens stora svårigheter och indirekt även till Thorild Wulffs död några månader senare. Den lilla episoden illustrerar på ett belysande sätt hur en ganska enkel måltid ändå kunde betyda väldigt mycket, särskilt när omständigheterna var svåra.

Proviantering och matfrågor under den ovan nämnda och en rad andra polarexpeditioner behandlas i den nyligen utkomna boken Polarexpeditionernas proviant 1872-1949 av författaren Karl-Gunnar Norén. Boken tar upp mathållningen och provianteringen på både svenska och utländska expeditioner och för Göteborgs UB handlar det om material som finns i Otto Nordenskjölds omfångsrika arkiv. Nordenskjölds expedition till Antarktis 1901-1903 var på sin tid en av de stora händelserna inom polarforskningen och ett projekt av den här omfattningen krävde givetvis proviant i en utsträckning långt utöver det vanliga. Denna expedition har således fått stor plats i Noréns bok och han går in på djupet i alla fakturor på livsmedel, proviantlistor och annan dokumentation som finns bevarade i arkivet. Att på det sättet åskådliggöra ett tidigare obeaktat material ger en spännande bild av livet på en expedition under förhållanden som vi idag har svårt att ens föreställa oss.

Nordenskjölds antarktisexpedition är i sig en historia om mirakulösa sammanträffanden och överlevnad vilka mycket väl skulle kunna bli stoff för en äventyrsfilm. Huvudgruppen av forskare övervintrade i det på plats i Antarktis uppbyggda vinterhuset som gick under namnet Snow Hill och där hade man en relativt omväxlande diet, åtminstone till en början. Så här kunde veckomenyn se ut:

Söndag.

Frukost: gröt

Middag: konservkött med potatis och grönsaker, köttsoppa och dessert.

Kväll: lapskojs.

Måndag.

Frukost: sill och potatis.

Middag: fläsk och bruna bönor, havresoppa eller choklad.

Kväll: plättar.

Tisdag.

Frukost: konservkött med potatis.

Middag: torr fisk med potatis, konservsoppa, dessert.

Kväll: gröt.

Onsdag.

Frukost: sill och potatis.

Middag: konservkött med grönsaker, fruktsoppa.

Kväll: lapskojs.

Torsdag.

Frukost: gröt.

Middag: ärtsoppa med fläsk, plättar.

Kväll: lapskojs.

Fredag.

Frukost: sill och potatis.

Middag: blodpudding eller korv, konservsoppa.

Kväll: makaroner.

Lördag.

Frukost: paltbröd.

Middag: salt kött med potatis och grönsaker.

Kväll: fruktkräm.

Lapskojs var ett samlingsnamn på diverse matrester vilka sammanblandades till en slags röra vilken följaktligen kunde variera i sammansättning från måltid till måltid.

Emellertid visade det sig efter den första övervintringen att fartyget Antarctic, som enligt planen skulle återvända för att hämta upp forskarna på Snow Hill, hade råkat ut för problem och skruvats ner i isen i Weddelhavet och sjunkit vilket gjorde att expeditionen tvingades till ytterligare en övervintring. Tre man som sänts ut från Antarctic för att söka kontakt med Nordenskjölds grupp misslyckades med detta och tvingades övervintra i en stenhydda och livnära sig på pingvinkött i olika former samt de fåtaliga konserver de haft med sig. En annan grupp från det förolyckade fartyget Antarctic lyckades ta sig fram till den relativt närbelägna Pauletön där man genomlevde vintern med hjälp av medhavd proviant och pingvinkött i alla dess former. Expeditionen kom alltså av omständigheterna att bli uppdelad i tre olika partier vilka tvingades övervintra på skilda håll utan inbördes kännedom om varandras belägenhet.

Nu hade man inget annat att göra än att anpassa sig så gott det gick efter omständigheterna och mathållningen blev naturligtvis en annan. Hur som helst, om man ser till de övriga gruppernas förhållanden måste man nog ändå säga att männen på Snow Hill hade det jämförelsevis drägligt.

Som genom ett under blev samtliga grupper räddade i november 1903 av en argentinsk undsättningsexpedition.

Om detta och mycket annat rörande mat i dess olika former på polarexpeditioner kan man alltså läsa i Karl-Gunnar Noréns bok.

Att vårda ett kulturarv

Mycket av det arbete som vi utför på UB är sådant som inte syns men som är nödvändigt för att våra samlingar skall kunna användas av forskare och studenter. Vi vill ju att våra böcker, handskrifter och arkiv skall kunna användas men det medför problem. Dels är det fråga om att all användning och hantering av materialet sliter på det i varierande omfattning, men det handlar lika mycket om att skydda det mot väder och vind, mot skadedjur och mögel.

Äldre mögelangrepp i samlingarna.

Att sanera mögel är förstås viktigt för att bevara materialet men även för att skydda låntagare och användare då det är giftigt och skadligt. Ofta är orsakerna till mögelskador att böckerna/breven/handlingarna förvarats olämpligt under ett tidigare skede. Många av de arkiv vi förvaltar har legat i fuktiga källare eller vindar under många år innan de donerades till oss. Vi försöker här på UB att skapa så bra förutsättningar som möjligt för bevarande men mycket har hänt innan något hamnar i våra hyllor. Även här kan det ju så klart ske skador från exempelvis läckande rör eller liknande problem.

Ett aktuellt exempel är arbetet med Barbro Alvings arkiv, i det här fallet en del av hennes klippsamling. Då materialet är kraftigt angripet av mögel måste det saneras under kontrollerade former av vår konservator och i ett dragskåp.

Klippsamling under sanering i dragskåp.

Det är ett tidskrävande arbete men nödvändigt då möglet utgör en fara både för personal och användare samt förstås även för materialet. Skall det fortsatt kunna vara tillgängligt för forskning måste vi se till att det kan ske på ett säkert och långsiktigt hållbart sätt.

Exempel på mögelangrepp.
Exempel på mögelangrepp.

Vad det gäller angrepp av skadedjur finns det nog inget bibliotek, arkiv eller museum som är helt förskonade. Det handlar mest om att försöka minimera skadorna och att skapa miljöer som gör att skadedjuren inte trivs och förökar sig. Det är ett ständigt pågående arbete och är inget som man blir färdig med.

De största problemen vi har är med långsprötad silverfisk som så många andra. Den har under de senaste åren ökat kraftigt och är ett betydligt större problem än den ”vanliga” silverfisken. Den gör både större skada och är betydligt tåligare vad det gäller klimat och är därmed svårare att bekämpa. Men det finns ju även andra skadedjur, allt från möss till strimmig trägnagare som man måste ha koll på.

Skador av långsprötad silverfisk.
Skador av strimmig trägnagare.
Skador av strimmig trägnagare.

De här sidorna av arbetet är kanske inte de som de flesta tänker på när det gäller ett universitetsbibliotek men de är helt nödvändiga om vi även i framtiden skall kunna bidra med information och originalkällor inom olika områden. Skall framtidens forskning kunna bedrivas om det förflutna, måste vi göra jobbet idag. Det är kort och gott det samlingsvård handlar om.

Magnus Bech-Olsen och EM i brottning 1907

Brottning var mycket populärt i Göteborg runt förra sekelskiftet och de följande årtiondena. Örgryte IS var en av de ledande klubbarna som arrangerade tävlingar vilka ofta var välbesökta och uppskattade.

Vi har tyvärr inte så mycket information om dessa händelser i våra samlingar men fick nu under hösten en mycket välkommen donation av ett 25-tal program från de Europamästerskap som gick av stapeln i mars 1907. Det är ett viktigt bidrag till våra samlingar då vi sedan tidigare endast har ett minnesalbum från tävlingarna 1908.

Runt förra sekelskiftet var det populärt med kringresande evenemang med professionella brottare. Notera att vi här pratar om professionella brottare och inte de tävlingar med amatörer som exempelvis förekom inom ramen för de Olympiska spelen. Det är här alltså snarare en fråga om underhållning av det lite mer spektakulära slaget snarare än tävlingar i mer traditionell mening, även om vi fortfarande är långt från de former som nu förekommer som exempelvis amerikansk fribrottning/wrestling.

Vi kan läsa i förordet från detta minnesalbum om framväxten av denna form av underhållning.

Men tillbaka till 1907 och de donerade programmen.

I samband med dessa tävlingar förekom även andra former av kraftprov samt även den vanliga formen av amatörbrottning.

Den danske brottaren Bech-Olsen, som var en av deltagarna, förtjänar nog egentligen en egen roman eller film. Han växte upp i Køge, arbetade som murare, avancerade till byggmästare i Hamburg. Där var han med om att bygga nöjeskvarteren vid Reeperbahn. Efter en konkurs upptäckte han att det fanns pengar inom brottningen. Kulmen i hans karriär inträffade kring 1900, då han besegrade ”den frygtelige Graeker” Antonie Pierri och därigenom blev världsmästare i tungviktsbrottning. Han reste runt med professionella brottarsällskap i Europa och USA. Efter hemkomsten skrev han boken ”Min Amerikafærd” en dåtida bestseller. Han var en omåttlig populär person i dåtidens Danmark, han drev kafé på Vesterbro i Köpenhamn och blev småningom cirkusdirektör för en kringresande cirkus.

När han deltog i EM i Göteborg 1907 var han över 40 år och i slutet av sin aktiva brottarbana. Det omnämns att ”Bech-Olsen är f.ö. en gärna hörd sångare och en man med stor belefvenhet”. Man anar en tämligen extrovert och underhållande person som turnerade i världen med sina talanger. Det var förmodligen en mycket uppskattad möjlighet att se honom i levande livet, som erbjöds publiken i Göteborg 1907.

Här är en länk till en troligen unik film från 1899 där han kan ses brottas.

Fler guldkorn ur Iberoamerikanska samlingen

Ett nytt Gästinlägg av Joakim Lilljegren, universitetsbibliotekarie med särskilt ansvar för Iberoamerikanska samlingen.

Retrokatalogisering av Iberoamerikanska samlingen fortsätter. Varje månad görs ett hundratal äldre verk ur samlingen sökbara i Libris. Ofta är det material som inte finns på andra bibliotek i Sverige eller Norden, så att dessa nu synliggörs gynnar inte bara låntagarna i Göteborg, utan även forskare på andra håll som nu kan beställa materialet som fjärrlån.

Under de senaste månadernas retrokatalogisering har flera märkvärdiga broschyrer och böcker lagts in, varav några lyfts fram i detta blogginlägg. Till att börja med finns denna tvåspråkiga spansk-engelska broschyr om ”De argentinska Falklandsöarna”, sammanställd bara en dryg vecka efter Falklandskriget bröt ut år 1982:

Denna stencilerade ”utländska utgåva” av en kommunistisk skrift utgiven underjordiskt i Bolivia 1977 tillverkades i Sverige, men verkar inte finnas på andra svenska bibliotek. Den kan sägas representera den långa tradition som Iberoamerikanska institutet haft av att ta emot donationer – sannolikt var det en boliviansk dissident i Göteborg som överlämnade broschyren till samlingen:

Den fantastiskt övertydliga symboliken på omslaget till häftet om ”förrädarfadern” (El padre traidor) vittnar nog om hur uppslitande en skilsmässa kunde vara under 50-talet i Dominikanska republiken. Berättelsen är skriven av María Mota som tituleras som ”exfru till Germán Ornes”:

Den argentinske författaren Ezequiel Martínez Estrada skrev mot slutet av sitt liv en berättelse om USA:s utrikespolitik i sagoform, utgiven på Kuba 1963: El verdadero cuento del Tío Sam. Boken är illustrerad av ”Siné”, som 30 år senare var med och grundade tidningen Charlie Hebdo i Paris:

Dessutom finns det en del handskriftsmaterial vars historia vi inte känner till med säkerhet, t.ex. dessa fyra handmålade bilder på växter:

Enligt en anteckning från omslaget till dessa bilder gjordes de för det outgivna verket ”Flora médica e industrial centroamericana” av en doktor Darío González. Denne doktor nämns i en artikel av Edgar S. G. Mendoza (”Situaciones biográficas de autores de manuales escolares de Geografía”). Han kom från El Salvador och levde troligtvis 1835–1911 (även om levnadsåren 1855–1918 förekommer i vissa källor). Han var läkare, fysiker och lärare, främst verksam i Guatemala, men tydligen även med åtminstone någon indirekt koppling till Sverige, då hans originalteckningar hamnat i samlingarna här på Göteborgs universitetsbibliotek.

Stenhammarsymposium i Artisten

Pia Shekhter skriver om ett Stenhammarsymposium.

Den 10-12 november ägde ett Stenhammarsymposium rum i Artisten, med anledning av tonsättarens 150-årsjubileum. Wilhelm Stenhammar föddes i Stockholm 1871 och dog i Jonsered 1927. Han var verksam som chefsdirigent för Göteborgs orkesterförening, nuvarande Göteborgs Symfoniker, under åren 1907-1922.

Symposiet var anordnat av Kungliga Musikaliska Akademien, Högskolan för scen och musik samt Wilhelm Stenhammarsällskapet, med stöd från Riksbankens Jubileumsfond.

Temat för dagarna var ”New perspectives on Wilhelm Stenhammar” och de olika infallsvinklarna var många. Signe Rotter-Broman, keynote speaker från Berlin University of the Arts, presenterade tonsättaren som en ”European modernist” och Daniel Grimley, från Oxford University, beskrev ”Stenhammar’s Affective Landscapers” i sin keynote presentation. Många talare återkom till de arkitektoniska elementen i Stenhammars musik och betydelsen av fysiska platser. Andra föreläsare uppehöll sig vid Stenhammars förhållande till folkmusik och teater. Hans musikaliska släktskap med till exempel Sibelius och Brahms samt influenser från Wagner belystes också. Vid sidan av kompositören Stenhammar uppmärksammades hans betydelse som pianist och dirigent. Hans nära vänskap med violinisten Tor Aulin och samarbetet med Aulinkvartetten var något som ofta nämndes.

Vi fick ta del av många spännande och djuplodande musikanalyser, i form av föreläsningar, samtal inför publik, en workshop och en  så kallad essäkonsert. Ett mycket intressant samtal var det mellan konsertpianisten Martin Sturfält och musikjournalisten och författaren Magnus Haglund. Den senare har skrivit en uppskattad Stenhammarbiografi, som utkom 2019 – en levande och personlig beskrivning av Stenhammar och hans samtid. Annars var det den stora biografin i tre volymer av Bo Wallner man refererade till.

Anders Larsson förstebibliotekarie och ansvarig för handskriftssamlingarna hade ställt samman en utställning i en monter som stod placerad utanför föreläsningssalen. Materialet var hämtat ur UB:s omfattande Stenhammararkiv. Arkivet finns förtecknat i Alvin,

Stenhammarsymposiet var mycket välordnat med många och varierade inslag. Även för den redan invigde fanns det mycket att hämta, att döma av den entusiasm som rådde bland deltagarna. För mig som inte känt till mycket mer än Stenhammars sånger och pianostycken var det inspirerande och lärorikt.