Sommarföljetong del 1 – det egna biblioteket

Under sommaren skriver Marginalia om bibliotekspersonalens privata bokbestånd. Hur ser det ut i hyllorna därhemma? Vad väljer vi att spara, och hur? Och vems bokspår kan vi urskilja i de texter vi väljer att läsa när vi inte är i tjänst?

Karl Pettersson, Humanistiska biblioteket:

Tycker du att du har för mycket böcker, eller för lite, eller både och?

Jag har rensat ganska flitigt de senaste åren så nu är det nere i en ganska bra mängd, men det är klart, färre skulle det alltid kunna vara.

Karl sorterar sina böcker enligt ett ganska löst sammanhållet system med indelningar: Skönlitteratur, med diverse underavdelningar för olika språk- och genrer

  • Filosofi, religion, historia
  • Konst
  • Musik
  • Folianter

Vad vill du läsa och vad vill du äga? Är det samma saker?

Nej, det är inte samma saker. Sedan jag började arbeta på Humanistiska biblioteket har mitt hembibliotek krympt, eftersom mycket av det som intresserar mig enkelt går att låna på jobbet. I stort sett är de enda böcker jag köper idag sådana jag använder som referens – böcker som inte finns att låna på göteborgsbiblioteken, eller som jag tänkt anteckna i.

”Det gjordes en sortering vid min senaste flytt, men det är nog inte längre lika välordnat som då. Ibland när jag kollar i hyllan så kliar det lite i bibliotekariefingrarna att styra upp alltsammans.”

Hur stor andel av dina böcker har du läst?

Walter Benjamin skriver roligt om denna fråga i sin essä Unpacking my library:

And the nonreading of books, you will object, should be characteristic of collectors? This is news to me, you may say. It is not news at all. Experts will bear me out when I say that it is the oldest thing in the world. Suffice it to quote the answer which Anatole France gave to a philistine who admired his library and then finished with the standard question, ”And you have read all these books, Monsieur France?” ”Not one-tenth of them. I don’t suppose you eat off of your Sèvres china every day?”

Jag är verkligen ingen boksamlare, så jag ligger nog lite bättre (sämre?) till med att ha läst ungefär hälften av vad som står i hyllan. Genre spelar inte så stor roll. Det jag oftast söker efter är böcker som vidgar min förståelse av världen omkring, min plats i den och mig själv. Och de får gärna locka till skratt, oavsett om de är menade att vara humoristiska eller ej.

Vad skulle du aldrig läsa?

Inte heller här kommer jag på något specifikt, men det skulle väl vara motsatsen till föregående svar, men eftersom det finns så mycket att läsa är detta aldrig ett problem. Mer besvärande är väl just de texter jag aldrig kommer kunna läsa, framför allt då de är skrivna på språk jag inte behärskar.

”Som bokmärken använder jag oftast spillbitar papper från ateljén. De är också bra att göra små anteckningar på ifall jag inte vill skriva direkt i boken.”

Är du en sinnlig läsare eller en hövisk? Dvs gör du understrykningar, annoteringar, marginalia, eller är alla böcker så omärkta och rena som möjligt?

Jag skulle säga att jag är en hövisk läsare som genomgår rehabilitering för att bli en mer sinnlig sådan. I mina böcker hemma kladdar jag lite ibland, men jag har fortfarande svårt för att knäcka ryggen på en limhäftad bok.