Så heter det i ett av de gamla folkliga rimmen som användes för att beveka vargen, långt innan ”Grovt jaktbrott” var något man kunde förstoringsglasa efter i eventuella grannars FUP:ar.
Idag 13/8 är det Internationella Vargdagen, som trots sin brist på status som officiell FN-dag kan vara värd att uppmärksamma genom ännu en titt i våra magasin (vi får aldrig nog)! Vargen har lämnat både bokstavliga och bildliga spår i samlingarna.
Josefina Bengts skriver i Från vargtider och vallpojksår : en samling minnen från forna dagars Östra Nyland (1915) om vargens framfart:
Frestelsen att införa femton nya #hashtaggar efter att ha läst ovanstående är outhärdlig.
Pseudonymen Varg i Veum visste nog själv att han innerst inne (och ytterst ytte) var en surkart. För den som gärna läser eller för den delen skriver magsura inlägg på sociala medier emellanåt, kan forntidens pamflettstrider och griniga placater fungera som ett kulturellt ankare – det finns en stolt tradition vad gäller att gnälla och klaga i tryck!
Musikaliska missförhållanden (1892) är ett strålande exempel på hur man kan slå vilt i högen (ingen förstår musik utom möjligen förf.), och samtidigt vidmakthålla ett anmärkningsvärt lågt pH-värde. Alla skrifter med titlar av typen ”Varningsord till de unga” / ”Varning till ungdomen” etc borde f ö sammanföras i en framtida Marginaliapost med ohyggligt förutsägbart innehåll och uppskruvat tonläge.
– se där ett utmärkt tillägg till din förinställda tjänste-epostsignatur!
OBS ENDAST Läsesalslån!!
G. H. Silver heter egentligen Thord Björke, och är i gott sällskap i våra samlingar – dels i kraft av egenutgiven poet, hvilket dagsaktuellt fenomen vi av kulturpolitiska skäl inte alls kan kommentera ytterligare, och dels som tidig representant för forna tiders vånda. Ännu en man med ångest innanför revbenen, som med samma begränsade vokabulär som sin övriga samtid känt sig manad att ge uttryck för sagda ångest – det känns som om vargen blivit ett samlande kraftdjur för de som vill gnälla på det kulturella förfallet. Vid nästa seans i magasinen lovar vi att informera Thord om dagsläget, på det att han må känna sig lite bättre till mods.
Tryggast förankrad är dock gubbmaxxingen i G. Edvard H. Dicksons Gåva – en av våra specialsamlingar som främst berör jakt. Den härrör också från den oproblematiska tid då män var män och djur skulle dö, och rika herrar med damasker klampade runt i terrängen och sköt ihjäl de diverse pokémon som de ville ha uppstoppade. I Berchs och Hillerströms Westmanlands biörn- och wargfänge (1750) hittar vi denna hisnande fångstanordning, fritt efter Gunilla Bergströms Alfons Åberg-helikopter.
Vi kan alltså sluta oss till att det fortfarande är synd om vargen, att nyckelarter fortfarande behövs, och att en internationell vargdag kanske inte är så dum ändå. Dags att leta information om hur man petitionerar FN för att utöka antalet officiella märkesdagar!