Den 20 januari 1613 slöts Freden i Knäred, enligt vilken Sverige och Danmark skulle leva i ”ewigwarende fredh, wänschap och naboerschap” (spoiler; fredhen och wänschapen uteblev ännu under många år, naboerschapet var och är svårt att komma ifrån med hänsyn till Skandinaviens geografiska beskaffenhet). Att det hela också kostade Sverige en miljon riksdaler silvermynt för att få tillbaka Älvsborgs fästning (Älvsborgs lösen) spädde väl inte heller på trevnaden. *Ernst-Hugo intensifies*
Lite kuriosa om historieskrivningen kring händelsen; ”Freden i Knäred år 1613 – ett trehundraårsminne,” – föredrag vid Kungl. Vetenskaps- och vitterhetssamhällets i Göteborg högtidssammanträde fredagen 24 januari 1913, hölls av Ludvig Stavenow som också ingick i det såkallade Lördagslaget, en av Göteborgs diskussions- och farbrorföreningar. Flera av medlemmarnas personarkiv finns idag på Humanistiska biblioteket. Trevlig helg!
Ludvig Stavenow och hustrun Elin i biblioteket på Järnbrogatan 14 i Uppsala. Foto: Uppsala Universitet.
Ljungby horn och pipa är ett dryckeshorn med förgyllda beslag och en krökt visselpipa av ben, som förvaras på Trolle-Ljungby slott i Skåne. Pipan är av hästben, och ger ifrån sig ett ljud som påminner om gökens rop.
Legenden säger att dessa skatter stals ifrån trollen vid Maglestenen, ett stort flyttblock utanför Kristianstad. Enligt populärt sägenmotiv höjs stenen på guldpelare då trollen ställer till med gästabud. Här bodde förr trollet Klausa och hans hustru Otta, som tillsammans med sina släktingar länge efteråt hemsökte Ljungby för att få sina stulna ägodelar tillbaka.
Wilhelm Julius Coyet, född 1647, var en svensk friherre och ämbetsman. Han förordnades 1676 att ha hand om undersökningarna rörande trolldomsväsendet, och satt i trolldomskommissionen under Häxprocessen i Katarina, under ”Det stora oväsendet”, masshysterin kring påstådda häxor i Stockholm 1668-1676.
Coyet gjorde Trolle Ljungby slott till fideikommiss inom sin ätt. Han är en av många som skrivit om Ljungby horn och pipa. Humanistiska bibliotekets Katalog -57 innehåller en hel rad upplagor, översättningar och bearbetningar av Coyets verk. Mer finns också att läsa hos bl a Litteraturbanken.
Hoppas ni har haft det fint under semestern! Här är årets första inspirationspost av Humanistens Emil Näslund, från undervisningsteamet. Tack Emil!
*
”Hur var det på jobbet idag?” är en fråga som de flesta av oss mellan studentbetyg och pensionsavtackning får var och varannan dag. Svaren vi ger är väl, om sanningen ska fram, rätt enahanda. Såvida inget extraordinärt hänt så rullar arbetstillvaron på. Det går sin gilla gång. I synnerhet för dem av oss som jobbar framför en dator.
Ibland när jag sitter på min arbetsplats, knapprandes på tangentbordet, kan jag slås av tanken på hur arbetslivet var förr. Hur tedde sig tillvaron för en kontorsarbetande person för hundra år sedan? På rak arm har jag inget svar. Då är det tur att vi i våra samlingar har tidskriften Kontoristen, med undertiteln Organ för Göteborgs Kontoristförening.
Stadens kontorister hade redan 1892 bildat föreningen, som
på bred front drev deras arbetsrättsliga frågor. Vi ska här titta på några
nummer från 1923 och 1924, för att bilda oss en uppfattning om dåtidens liv som
kontorist i Göteborg. Med andra ord ska vi försöka besvara frågan ”Hur var det
på jobbet förr?”.
Det första som slår en läsare av tidskriften är de många annonserna, som helt dominerar förstasidan och de följande två-tre uppslagen. Vi rekommenderas att köpa Underwood Portable, en utveckling av den klassiska skrivmaskinen med samma namn, nu i mer bärbart format (väger endast fyra kilo med reshuv). Våra moderna laptopar är ju omkring fyra gånger lättare, men Underwood Portable var onekligen en smidig innovation på sin tid; ”Genast färdig att användas, sedan bärhuven avtagits. Omställning eller vikning obehövligt.”
Väl framme vid tidskriftens redaktionella material målas bilden upp av en förening med hur många förgreningar och verksamhetsområden som helst. Uppfinningsrikedomen och ambitionsnivån är enorm. Kontoristföreningens medlemmar har tillgång till egen pensionskassa, har möjlighet till hyresbidrag, får rabatt på biljetter till Stora Teatern, uppmanas att ställa upp i valet till föreningens fullmäktigeförsamling, erbjuds tyska aftnar med öl och korv och otaligt mer. En kalender i slutet av håller reda på alla aktiviteter. Till detta digra utbud kommer också fasta verksamheter såsom biljard, café och bibliotek. Ingen större förvåning att mottot för föreningen lyder ”Utveckling är liv; stillastående är tillbakagång och död”.
Allt som allt är det imponerande institution, som på sina
håll påminner om byggandet av mönstersamhällen för arbetare. Kontorister i
Göteborg kan fylla hela sin fritid med föreningsinterna aktiviteter, om så
önskas. Baksidan med hela upplägget blir dock snart framträdande. Redaktionen är
missnöjd med att så få medlemmar bidrar med inlägg i tidskriften, och uppmanar
till bättring. Två medlemmar har donerat pengar till någon särskild del av
föreningens verksamheter, och hyllas med namn och utskriven summa, som en
underförstådd uppmaning till resten. En festkommitté tycker att det vore
trevlig om fler medlemmar engagerade sig i dans- och sångnumren, istället för
att bara komma till festerna. Och så håller det på genom varje nummer; flitiga
och generösa medlemmar lyfts till skyarna, medan den stora merparten mer eller
mindre explicit möts av ett milt skuldbeläggande.
Sverige fick inte lagstadgad semester förrän 1938, men även på 1920-talet kunde en kontorist ta sig några dagar eller vecka ledigt på sommaren. Då är det lätt att tänka att Göteborgs kontorister gärna såg sig om i landet och ägnade sig åt annat än vad som till vardags erbjöds i den något flåshurtiga föreningsbubblan. Men nej, inte ens då ska kontoristerna känna att föreningen brister. I majnumret 1924 ägnas en helsida åt ”Vårt sommarhem”, inackordering i pampiga villan Williamshöjd i Jonseredstraken.
Så till sist, hur var det på jobbet för Göteborgs
kontorister? Jag har ingen aning. Kontoristen skriver om allt annat än
själva yrkesutövningen.
Så är ofta fallet när vi tittar på materialet i samlingarna. Vi letar svar på något, hittar intressant material, börjar läsa och försjunker i stoffet. Ursprungsfrågan kanske lämnas obesvarad, men så mycket annat har uppenbarats.
För den som under veckan återgått i tjänst efter julledighet och nyårsfirande, kan det kanske ändå vara en tröst: du är inte ensam om eventuella farhågor inför året. Det är lika fruktansvärdt då som nu. Kaffe och ylletröja anbefalles!
Jag njuter mera när min ande svingar från bok till bok, från ark till ark. […] Det är så skönt när flitens ljus är tänt. Man blir så saligt varm trots vinterkvällen. Och får man breda ut ett vördigt pergament då stiger himlen ner i forskarcellen.
Goethe / Faust. I lödig översättning av Britt G Hallqvist
Med detta kedjeband ur RAR-magasinet ber Marginalia att få önska läsekretsen en utmärkt god jul. Må flitens ljus lysa i edra forskarceller!
Denna samling är nu katalogiserad i sin helhet och presenteras här av Stefan Benjaminsson, kulturarvskatalogisatör vid Humanistiska biblioteket:
*
Waldemar Zachrissons trycksamling är en samling med anglosaxiska böcker, till största delen tryckta av så kallade private presses. I samlingen förekommer även böcker från traditionella utgivare, men där boktryckets estetiska och typografiska egenskaper står i centrum. Samlingen består av 99 titlar som i sin helhet ger en god överblick över olika typografiska och bokestetiska stildrag inom den anglosaxiska private press-rörelsen från cirka 1890-1920.
Bakgrund
till samlingen
Under slutet av 1800-talet började boktryckarna i Europa att betrakta de senaste decenniernas typografi med kritiska ögon. Den allmänna uppfattningen om hantverk generellt, och dess estetik, var att 1800-talet stod för ett förfall. Till stor del beskyllde man 1800-talets industrialisering för detta, även om det var ett flertal faktorer som samspelade. Arts and Crafts-rörelsen, som hyllade det manuella hantverket, strävade efter att sammanföra konst och hantverk, och blev en tongivande motkraft till detta förmenta förfall. Även om det var många boktryckare som ungefär samtidigt började sträva efter ett bättre bokhantverk, så var det engelsmannen William Morris och hans Kelmscott Press som blev den definitiva startpunkten för en pånyttfödelse för god boktryckarkonst. I Sverige hade den Göteborgsbaserade boktryckaren Waldemar Zachrisson redan börjat driva frågor om god boktryckarkonst. Bland annat tog han initiativ till Allmänna svenska boktryckareföreningen 1893, och han började även ge ut Boktryckeri-Kalender, i vilken frågor om typografi, boktryck och bokhistoria drevs. Men det var när Zachrisson upptäckte William Morris böcker från Kelmscott Press 1896 som han fann en förebild inom boktryckarkonsten, och Zachrisson var även den som introducerade Morris i svenska fackkretsar.
I William Morris och Kelmscott Press efterföljd startade en stor mängd så kallade private presses i Storbritannien. Det finns ingen etablerad översättning av ”private press” som motsvarar den ganska spretiga användningen av benämningen inom den anglosaxiska världen. Att direkt översätta med ”privat tryckeri” kan leda tankarna fel, då motsatsen skulle vara ”statligt tryckeri”, eller ett traditionellt kommersiellt tryckeri. ”Privat” i det här fallet får snarare ses som synonym till ”personlig”; böckerna formgavs och trycktes utifrån en personlig vision om bokhantverkets estetik, utan profitmål. Roderick Cave diskuterar i sin bok The private press dessa frågor och svårigheten med att definiera begreppet. Han hänvisar slutligen till bland annat C. R. Ashbees och John Carters beskrivningar som lämpliga definitioner, vilka sammantagna beskriver en ”private press”, som ett tryckeri vars syfte är estetiskt och där viljan att trycka en god bok är större än behovet av profit.[i] Av denna anledning finner jag det mer lämpligt att använda det engelska begreppet, då detta redan är, i all sin spretighet, etablerat.
För
att få inspiration till sitt tryckeri och till sina artiklar samlade Zachrisson
på boktryck från olika engelska och amerikanska private presses. I Zachrissons
samling ingår också böcker från andra engelska ”presses”, alltså inte ”private
presses”. I det här sammanhanget ska ”press” inte enbart uppfattas som
”tryckeri”, för en ”press” kan även vara ett förlag eller en viss
utgivningsserie från ett förlag. Ett bra exempel på detta är Florence Press,
som startades av förlaget Chatto & Windus, men där böckerna sedan trycktes
hos en tredje part. I denna samling finns också traditionella förlag, som
Bodley Head, som använde sig av olika tryckerier, men där typografin
uppenbarligen lockat Zachrisson.
Många av de namn som man stöter på när man läser om dessa private presses återkommer. Ett flertal av de personer som jobbade på Kelmscott Press gick sedan vidare till andra private presses; Emery Walker, central inom Kelmscott Press, slog sig ihop med T. J. Cobden-Sanderson och startade Doves Press. Bernard Newdigate som drev Arden Press och som senare blev tryckare för Shakespeare Head Press. Även om det också idag finns förlag som i private press-rörelsens anda ger ut fina boktryck i små upplagor så är dessa i hög grad traditionella förlag där tanken är att gå med profit. Här finner vi även en skiljelinje mellan de olika ”presses” som ingår i Zachrisson samling, där vissa uttryckligen har som syfte att ge ut vackra böcker som inte kostade lika mycket som böcker från olika private presses. Enligt Franklins The private presses är det inte helt lätt att definiera när private press-rörelsen började och slutade. Det har förekommit finare boktryck i små upplagor sedan tidigt 1800-tal, och även under senare delen av 1900-talet har det funnits många tryckerier som experimenterat och som tryckt begränsade upplagor. Arion Press, grundad 1974 i San Fransisco och fortfarande aktiv, är ett bra exempel på förlag som ger ut begränsade upplagor, men som ändå nog inte kan kallas ”private press”. Franklin menar att det finns skäl att säga att rörelsen startade 1891 då William Morris började trycka, och slutade 1939 i och med andra världskrigets utbrott.[ii]
Det är i detta historiska sammanhang som Waldemar Zachrissons trycksamling ska ses som ett gott exempel på den medvetna strävan att återupptäcka och utveckla god boktryckarkonst under början av förra seklet, just innan modernismen slog igenom. Samlingen ger en god överblick över olika typografiska och bokestetiska stildrag inom den anglosaxiska private press-rörelsen från cirka 1890-1920. Samlingen inköptes 1972 av Göteborgs universitetsbibliotek från en av Waldemar Zachrissons söner, Bruno Zachrisson, för 30 000 kr. Samlingen består av 105 volymer (99 olika titlar). Av dessa kommer 18 titlar från Kelmscott Press, vilket motsvarar cirka en tredjedel av Kelmscott samlade utgivning (53 titlar). Inom Humanistiska biblioteket finns ytterligare tre tryck från Kelmscott, bland annat Morris mästerverk – Chaucers Canterbury tales. Sammantaget har Humanistiska biblioteket därmed 40 % av Kelmscotts produktion, vilket torde göra biblioteket till Sveriges största förvaltande institution av tryck från Kelmscott Press.
För
den intresserade finns hos Humanistiska biblioteket en förteckning över alla
tryckare, private presses och utgivare som verkade i denna tradition, med en
summarisk beskrivning av dem, samt en lista över vilka tryck som återfinns i
Waldemar Zachrissons trycksamling. Ett par exempel återfinns nedan.
Doves
Press
Doves Press startades av Thomas James Cobden-Sanderson och Emery Walker 1900. Cobden-Sanderson började som bokbindare och följde William Morris med stort intresse. Emery Walker hade varit delaktig i arbetet och innehaft den tekniska expertisen i Kelmscott Press. Även om Cobden-Sanderson var den drivande parten så var Walkers erfarenhet från Kelmscott Press, samt hans tekniska kunnande en förutsättning för att Doves Press skulle lyckas. Doves Press estetik stod i skarp kontrast till Kelmscott Press. Om Kelmscott Press stod för ett överdåd av dekor och medeltidsinspirerad stil, stod Doves Press för rena sidor och antikvastil. Partnerskapet upplöstes 1909, främst pga av samarbetssvårigheter mellan Cobden-Sanderson och Walker.[iii] I december 1916 lade Cobden-Sanderson ner helt. Han ansåg att typer och matriser var helgade och ville inte dela med sig av Doves Press typförråd, trots att han och Walker hade en överenskommelse att de skulle dela på typerna. Detta gjorde att Cobden-Sanderson efter nedläggningen av tryckeriet forslade typförråd och matriser till Hammersmith Bridge och stjälpte alltsammans ner i Themsen, i en lika ogin som dramatisk gest. För liknande agerande, se The Vale Press nedan. 2014 utfördes dykningar i Themsen och man lyckades återfinna 151 typer som sedan kunde agera förebild till en digital kopia av Doves typsnitt.[iv]
The
Ideal book or book beautiful : a tract on calligraphy printing and
illustrations & on the book beautiful as a whole / [written by T.J. Cobden-Sanderson.]. (RAR
Zachrisson 23)
Sartor
resartus : the life & opinions of Herr Teufelsdroeckh / by Thomas Carlyle. (RAR Zachrisson 24)
Credo
[Pleni sunt coeli
et terra gloria tua] / [Thomas James Cobden-Sanderson]. (RAR Zachrisson 25)
Iphigenie
auf Tauris : ein Schauspiel
/ von Goethe. (RAR Zachrisson 26)
Illustration ur Morris verk The Sundering Flood, en inspiration för Tolkien och många andra fantasyförfattare som senare infogat kartor i sina romaner.
Kelmscott
Press grundades av William Morris, som tog initiativ till detta 1889. Han
beskriver själv anledningen till detta med att han ville skapa böcker som:
would be a pleasure to look upon as pieces of printing and arrangement of type. Looking at my adventure from this point of view, then I found I had to consider chiefly the following things: the paper, the form of the type, the relative spacing of the letters, the words, and the lines, and lastly the position of the printed matter on the page.[v]
Citatet
får vara långt, för det är just denna hållning som gjorde att Morris influerade
så många andra tryckare, det att se
boken som en helhet. Tryckningen startade 1891. Morris hade ett nära samarbete
med Emery Walker, som innehade den egentliga tekniska kompetensen. Namnet
Kelmscott kommer från byn Kelmscott där Morris bodde. Morris själv dog 1896,
men förvaltarna F. S. Ellis och S. C. Cockerell höll igång tryckeriet i
ytterligare 18 månader för att avsluta redan påbörjade arbeten. Morris
träsnittsblock, totalt 644 stycket, skänktes till British museum. I samlingen
finns ett exemplar av 1894 års version av Glittering plain, som har
tillhört F. S. Ellis.
The
story of the Glittering Plain : which has been called the Land of Living Men or
the Acre of the Undying
/ written by William Morris. (RAR Zachrisson 39)
The
nature of Gothic : a chapter of the stones of Venice / by John Ruskin. (RAR Zachrisson 40)
Maud,
a monodrama / by Alfred
Lord Tennyson (RAR Zachrisson 41)
Of
the friendship of Amis and Amile (RAR Zachrisson 42)
The
Wood beyond the world
/ by William Morris (RAR Zachrisson 43)
The
book of wisdom and lies
(RAR Zachrisson 44)
Child
Christopher and Goldilind the Fair [Vol. I-2] / by William Morris (RAR Zachrisson 45:1-2)
Poems
chosen out of the works of Samuel Taylor Coleridge (RAR Zachrisson 46)
The
shepheardes calender
(RAR Zachrisson 47)
Sire
Degrevaunt (RAR Zachrisson
48)
Here
begynnes the romance off Syr Ysambrace (RAR Zachrisson 49)
A
note by William Morris on his aims in founding the Kelmscott Press av Morris, William (RAR Zachrisson 50)
Folianter
The
golden legend of Master William Caxton (RAR fol Zachrisson 5:1-3)
The
History of Reynard the Foxe
/ [translated from the Dutch] by William Caxton. (RAR fol Zachrisson 6)
The
story of the Glittering Plain : which has been also called the Land of Living
Men or the Acre of the Undying / written by William Morris (RAR fol Zachrisson 7)
The
Tale of Beowulf / (RAR fol
Zachrisson 8)
Laudes
beatae Mariae Virginis
(RAR fol Zachrisson 9)
Some
German woodcuts of the Fifteenth Century / [edited by S.C Cockerell.] (RAR
fol Zachrisson 10)
The Vale Press
The Vale Press grundades 1896 av Charles Ricketts (1866-1931) med det uttalade syftet att trycka engelska klassiker i ett vackert format. Namnet kommer från första numret (1889) av Ricketts kvartalstidskrift The Dial, som gavs ut i Vale i Chelsea. Tanken var först att trycka även böckerna i Vale, men eftersom detta var ett bostadsområde så var ett tryckeri, med alla dess oljud, inte tillåtet. All tryckning genomfördes därför av Ballantyne Press. Böckerna är däremot helt och hållet Charles Ricketts verk. Han stod för formgivning, typformgivning, illustrationer, vattenstämpel och paginering. Enligt Tomkinson är det tveksamt om det i boktryckandets historia funnits böcker som så ger uttryck för en enda persons arbete som Vales böcker. Av denna anledning finns det stora likheter med William Morris; bägge ville bemästra ett hantverk och påverka helheten, från början till slut.[vi] Ricketts var även vän med Oscar Wilde och illustrerade hans A House of Pomegranates (1891) och The Sphinx (1894).
The Vale Press stängde i praktiken 1903, delvis för att Ricketts nu tryckt i princip allt han hade tänkt att trycka, delvis för att många av träblocken, bårder, initialer och annan dekor brunnit upp vid en brand i tryckeriet 1903.[vii] Stansar och matriser kastades i Themsen 1903. Ett sista verk trycktes 1904, en bibliografi över utgivningen, och därefter smältes typerna ner.
Som en avslutande parentes kan nämnas att en av titlarna som också återfinns i utgivningen från Vale Press, Rubaiyat, av Omar Khayyam, var en kioskvältare av rang under slutet av 1800-talet. Det trycktes av ett flertal förlag och, som i det här fallet, private presses, i ett stort antal olika upplagor. Det var populärt att göra bokbanden till Rubaiyat mycket påkostade. Mest känd av alla dessa Rubaiyatband är det som gjordes av bokbindarna Sangorski and Sutcliffe. Detta band var översvallande utsmyckat med över tusen juveler, femtusen skinnstycken i olika kulörer och hundra kvadratfot bladguld. Bandet tog över två år att färdigställa. Bandet köptes till slut av en amerikan som bodde i New York. Båten som boken skickades med var Titanic och Sangorski and Sutcliffs Rubaiyat gick till botten av Atlanten. Vale Press utgåva av Rubaiyat är dock mindre påkostad.
Early Poems
/ [John] Milton. (RAR Zachrisson 76)
De la typographie et de
l’harmonie de la page imprimée : William Morris et son influence sur les arts
et métiers / par Charles Ricketts & Lucien Pissarro. (RAR Zachrisson 77)
The
blessed damozel. Reprinted
from The Germ. / Rossetti, Dante Gabriel, (RAR Zachrisson 78)
Poetical
sketches / by William Blake (RAR Zachrisson 79)
A
defence of the revival of printing, / by Charles Ricketts (RAR Zachrisson 80)
Rubaiyat
of Omar Khayyam of Naishapur / [Omar Khayyam]. (RAR
Zachrisson 81)
Doctor
Faustus / [by Christopher
Marlowe] (RAR Zachrisson
82)
Referenser
[i] Robert
Cave, The private press (London: Faber & Faber, 1971), s. 16 f
[ii] Colin Franklin, The
private presses (xxxxx) s. 9
