Författare: Anna Lindemark

Som en motvikt till alla gulliga påskkaniner erbjuder vi i helgen en lite kärvare estetik; här, ta lite träsnitt.

Johannes Praetorius är en kanhända orimligt långsökt latinisering av Hans Schultz kallad Praetorius Zeitlingensis för minimal/maximal förvirring. Praetorius föddes 1630 och dog 1680 i Leipzig. Han undervisade med jämna mellanrum vid universitetet i Leipzig, men var främst verksam som skriftställare och redaktör. Bland annat sammanställde han flera samlingar av folksagor och legender. Han ägnade sig särskilt åt att samla material om jätten Rubezahl.

Om detta kan man läsa i Daemonologia Rubinzalii utgiven i Leipzig 1662. Den mer fullständiga titeln lyder Daemonologia Rubinzalii Silesii, Das ist ein ausführlicher Bericht von dem wunderbarlichen sehr alten und weit beschrienen Gespenste dem Rübezahl, Welches sich auff den Gebürgen in Schlesien und Böhmen den Wandersleuten zu öftern in possierlicher und mannigfaltiger Gestalt und mit seltsame Verrichtungen erzeiget: Nebst vielen anderen nachdencklichen Erzehlungen von Betröcknissen un den führnehmsten Schlesischen Raritäten: wie auch sonsten mehren kurzweiligen Schosen gänzlich aus vielen Scribenten zusammen gezogen durch M. J. Praetoriu. Säg det fort, gärna efter en rejäl påskbordsnubbe!

Träsnittet ovan kommer dock ifrån hans snärtigt betitlade Blockes-Berges Verrichtung oder ausführlicher geographischer Bericht von den hohen trefflich alt- und berühmten Blockes-Berge: ingleichen von der Hexenfahrt und Zauber-Sabbathe, so auff solchen Berge die Unholden aus gantz Teutschland Jährlich den 1. Maij in Sanct-Walpurgis-Nachte anstellen sollen; Aus vielen Autoribus abgefasset und mit schönen Raritäten angeschmücket sampt zugehörigen Figuren; Nebenst einen Appendice vom Blockes-Berge wie auch des Alten Reinsteins und der Baumans Höle am Hartz. Scheibe, Leipzig; Arnst, Frankfurt am Main 1668. Säg aldrig att vi inte älskar långa titelfält!

• 

För den som inte får nog av förhäxande träsnitt, rekommenderar vi fortsatt fördjupning via Woodcuts and witches av Jon Crabb, och önskar därmed Marginalias läsare en trevlig påsk!

Humanistiska biblioteket har i dagarna genomfört en större enkät och beslutat om en ny struktur för samlingarna, baserat på de önskemål som uttryckts av låntagarna.

Vi kommer att öppna samlingarna och upphöra med såkallade ”slutna magasin”. Istället kommer alla böcker att finnas tillgängliga i öppen hylla. Våra besökare kan se fram emot att själva kunna botanisera bland Gutenbergbiblar, brevsamlingar och uråldriga papyrer.

Vårt nya enhetssystem medför att ALLA böcker nu ingår i en och samma samling. Ingen besvärlig uppdelning i hundratals enskilda delmängder, utan en ny finns-i-sjön-approach – det är inte första gången det efterfrågas, och nu kan vi äntligen tillmötesgå detta förslag.

Vi kommer samtidigt att frångå komplicerade bokstavs- och sifferkoder, och istället bygga på förenklade ämnesord i bokstavsordning. ”Fisk” kommer alltså att komma före ”Foto” och Skatteverkets broschyrer om ”Pappaledighet” före ”Papyrer”. En risk som vi bedömer kan bli överhängande, är att avdelning S för ”Skitgamla grejer” kommer att bli avsevärt större än alla de andra tillsammans.  

En mer tillmötesgående indelning av vårt material är också på gång, där vi kommer att fokusera på en färgkodning med klisterprickar som indikerar hur intressant boken är. I ena änden av spektrat (chockrosa) har vi de intressanta böckerna, och i andra änden (speltvetebeige) har vi urtråkiga grejer som ingen levande människa kan tänkas vilja låna. Det kommer att bli obligatoriskt att låna en tråkig bok för var femte intressant bok, för att bättra på vår cirkulationsstatistik.

Frågor på det?

#storabroschyrer #denenesmakulatur #ärdenandresguld #ekmandagarna

Världens första filmvisning ägde rum den 22 mars 1895. Då visade bröderna Auguste och Louis Lumière sin uppfinning i Paris, för 200 medlemmar ifrån Société d’encouragement pour l’industrie nationale.

Brödernas arbete med att utveckla fotograferingsutrustning gjorde dem ett namn över hela världen, men mest välkänt blev deras filmsystem, Cinématographe – samt de kortfilmer de presenterade mellan 1895 and 1905.

Auguste Lumières memoarer, Mes travaux et mes jours, gavs ut året före hans död 1954. Humanistiska biblioteket bevarar en kopia, tryggt undanstoppad i Magasin nr 47.

#lostintranslation #såmångafrågor

#klartförcocktail #klarttilldrabbning #TGI…T? #läskande

#hemställan #toppunderhållning #televinken #livetförenetflix #Swedishwatershed

Kommersiell högtid eller rosenrött skimmer i senvintermörkret? Varför inte avsvära sig alla romantiska troper och påbud om konsumtion genom att älska ditt lokala bibliotek istället för någon tröttsam ghostande tinderdejt, och låna hjärtiga saker helt gratis?

Här på biblioteket älskar vi framför allt metadata, helskinnband med krispigt tryckta bokbindaretiketter, och inte minst våra låntagare, oavsett om de kommit hit med slocknad blick i jakt på en kursbok de helst inte vill ha, eller dansar jublande genom snurrdörren med avsikt att plöja samtliga kapslar i den systematiska delen av Katalog -57.
(De lådorna står i kompaktsystemen med rutiga gavlar bredvid kopieringsapparaterna på plan 7, om nån undrar.)

Du är älskad! Din sökfråga är rimlig! Vi skulle inte jobba här om det inte var för att dina behov som skattebetalare måste tillgodoses med kärlek och omsorg, och samhället därigenom hållas underrättat om allt möjligt, för mänsklighetens väl och allmänna bästa! Snart blir det FN-deklarationsnivåer av högtidlighet på det här, man blir ju rörd till tårar. Ahem.

Här en kort lista över andra grejer som vi också älskar, helhjärtat och med stor nit och flit:

Inre förgyllda denteller, samt det faktum att det heter så. En detaljerad vokabulär över lite allt möjligt gör dig mer uppmärksam på tillvaron. Den det berör kan titta t ex i listan över bokbinderitermer utlagda av George J. Mitchell Department of Special Collections & Archives.

Rutger von Aschebergs självbiografiska manuskript i kapsel, med allt slängigare handstil ju mer herreöl som intagits under dagen. Vi är ett västsvenskt bibliotek, och för den som har kopplingar till västsverige, är det värt att någon gång erinra sig att Ru-ru von A en gång ägde i princip allt av värde i denna landsända, ner till minsta hönslort. Mine herrar!

Bibliotekets rörpostsystem. Vi borde ägna rörposten ett separat inlägg. Helst flera. Sök på ”postväsen” i kombination med ”pneumatik” i våra samlingar för mer om detta guldkorn till transportalternativ, eller här en artikel om regeringens rörpostsystem. Begreppet är belagt på ena Swänsko sedan 1873.

Arkivbeständighet hos papper, enligt Riksarkivets författningssamling RA-FS 2012:8 alternativt ISO 11798. Om bara dina ovärderliga pocketböcker från åttiotalet vore tryckta på nåt som INTE exploderar i ett moln av syrahaltiga pappersfnuttar redan nu! Om inte hela världens tryckta samlingar från 1830ish och framåt långsamt förtärdes av sin egen inre eld i form av lignin, och kräver samlad statlig åtgärd, helst igår, för att överhuvudtaget finnas kvar om ett par decennier. Hu, vad mörkt det blev! ISO 11798 är värd att älska!

Puss puss!

#enblötfest #ystad #halvsekel

Nu när julhelgen är förbi och klenäter och fudge har hittat sin plats runt midjan, plockar vi fram bantningsböckerna i magasinet på Biomedicinska biblioteket.

I boken Bantings kur mot korpulens från 1866, är det William Banting och dennes lyckade viktnedgång som står i centrum. Begravningsentrepenör Banting, som led av svår fetma, uppfann sin egen form av diet och upplevde den så lyckosam att han ansåg att fler människor skulle få ta del av hans framgång. Termen bantning härrör alltså från denne man.

William Banting fick till en början rådet av sin läkare att ägna sig åt långa morgonpromenader – först till fots, därefter gick han över till rodd – men upptäckte att aptiten växte med ökad fysisk ansträngning och han nådde inte den viktnedgång som han hoppats på.

Vid ett möte med öronläkaren Dr. William Harvey, tog Banting till sig dennes förslag på diet och så började en rejäl viktresa. Harvey förespråkade ordentliga måltider med inslag av både kött och fisk, till skillnad från Bantings egen kosthållning som till stor del bestod av lättare mat. Efter att ha tagit till sig läkarens rekommendationer, blev så mjöl, ris och socker, liksom dadlar och söta viner, anka, gås och lax bannlyst på Bantings lista. Förutom tillåtna livsmedel som nämnts ovan, ansåg Banting att ägg, skummad mjölk och animaliska geléer var lämplig kost.

Den lyckade bantaren ville nå ut till allmänheten med sina goda resultat och 1863 utkom i London ett ”Bref till allmänheten om korpulens”, där författaren delger läsaren sina kurmetoder; Letter on Corpulence, Addressed to the Public. Kensington, December, 1863. William Banting hade dragits med sin korpulens sedan i 30-årsåldern och när hans texter trycktes var han över 60 år.

Fastan är förstås inget nytt fenomen; ett exempel på detta är bibeltexterna om profeten Elias, som ju fastade i 40 dagar.

I boken Fastekuren: Konsten Att äta och Konsten Att Svälta från 1911, är kopplingen mellan fasta och religiösa inriktningar tydlig, inte minst då det gäller kristendomen. I Bibeln, menar författaren, talas det om långvariga fastor. Moses är en av de profeter som ägnar sig åt detta, särskilt vid högtidliga tillfällen. I övrigt nämns både Siddharta Gautama (senare, och efter en helt annan ”diet” mer känd som Buddha) och Muhammed i fastesammanhang och för dem båda sammanföll sträng kosthållning med svåra själskriser.

Samma år kom boken Om fastekuren ut och där framhålles vikten av att hålla isär begreppen hungra och fasta; här leds dieten med fast hand av sakkunnig läkare och patienten uppmanas att – om det någon gång kniper till och svider – tänka på Shakespeares ord: ”Smärta är människans vän.”

1934 är utgivningsåret för Magens tuktan: hur man besegrar fetma och förstoppning. I förordet nämns det stora intresset för kroppsvård och kroppskultur, vilket återfinns hos hälsopredikanten Are Waerland under denna period, strax före andra världskriget. Här får vi läsa om vikten av kroppsövningar; höftrullningar, andningsövningar, att ta kontroll över bukmusklerna och toalettförhållanden – bakom dessa kapitel döljer sig en stark tro på fysisk fostran.

1947 kom boken Den helande fastan ut i Sverige och under denna period var den ovan nämnde Are Waerland också en varm förespråkare för just fasta. I boken berättar Dan Åberg, en svensk affärsman bosatt i Brooklyn vid tiden för utgivningen, om sina goda erfarenheter av fasta. Åberg hänvisar till den amerikanske hälsopionjären Bernarr Macfadden, vars framgångsrika fasta uppmärksammades i flertalet av landets tidningar. Både Macfadden och Åberg berättar om svåra sjukdomsfall, där en period av fasta har varit överlägsen all form av medicinering.

1951 publiceras boken Konsten att äta sig slank, där bland annat en vikttabell, skapad av den tyske näringsexperten Hassing-Schall finns publicerad. Om man omvandlar denna tabell – låt oss säga att vi väljer en person i medelåldern – till dagens BMI, är resultatet normal vikt, om än något i underkant. För att understryka vikten av att undvika korpulens, berättar boken om hur försäkringsbolagen alltid frågar efter kundens vikt innan man tecknar en livförsäkring! Vitaminer är också ett återkommande ämne i denna lilla skrift.

I boken Magra! En bok om fetma (1953), påpekas det tydligt att fetma (som här benämns fettsot) är ett stort problem i Sverige, och överrepresenterat särskilt bland kvinnor. Som en förklaring hänvisar man till att kvinnan äter mer, att hon ofta har sin plats vid spisen och att hon alltså provar och smakar på det hon lagar, samt att hon rör sig mindre än mannen.

Redan vid den här tiden anses psykoterapi, jämte diet, vara den viktigaste behandlingsformen. Här varnas det för fettet, som anses vara det mest farliga i kosten. Förutom motion rekommenderas också turkiskt bad, bastu och kalla bad (som dock inte medför någon större energiförbrukning).

Amfetamin nämns som möjlig medicinering vid fetma, men då i små doser under en kortare period, och slutligen kan ett kirurgiskt ingripande betraktas som en nödvändig åtgärd.

Kom och banta med oss gavs ut 1962. Här menar författaren, den svenske läkaren Nils Brage Nordlander, att fetmaproblematiken framför allt uppträder hos personer över 40 år. Å andra sidan ägnas ett av kapitlen åt ungdomsfetma, där smörgåsar som äts i tid och otid anses vara fiende nummer ett.

Dessa nedslag i den svenska litteraturen visar på människans kamp mot övervikten. Det är en typ av utgivning som knappast har sinat med åren. Frågan om hur man på ett bestående sätt lyckas med viktnedgång tycks vara ständigt aktuell, även om dieterna har sett olika ut genom åren.

Läs mer:

Bratt, John. (1911). Fastekuren : Konsten Att äta Och Konsten Att Svälta : Referat Och Experiment. Print.

Brown, A. W. (1951). Konsten att äta sig slank. (7. uppl.) Stockholm: Lindqvist.

Edholm, E. (1866). Bantings kur mot korpulens. (1 uppl.) Stockholm: Norstedt & söner.

Hornibrook, E. A. (1934). Magens tuktan: hur man besegrar fetma och förstoppning. Stockholm: Natur o. kultur

Kull, U. (1948). Att magra: Sju brev till min korpulenta väninna. Stockholm: Medén.

Nordlander, N. B. (1962). Kom och banta med oss. Stockholm: Natur o. kultur.

Selldén, H. (1911). Om fastekuren såsom botemedel mot akuta och kroniska sjukdomar: Studier och iakttagelser. Stockholm: Minerva.

Sjövall, B. (1953). Magra: en bok om fetma. Stockholm: Wahlström & Widstrand Åberg, D. (1947). Den helande fastan. Stockholm: Litteraturförlaget.

Sjövall, Bertil. Magra : En Bok Om Fetma. Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1953. Print.