Kategori: Okategoriserade

Text: förste bibliotekarie Anders Larsson

Få personer kan se tillbaka på en så lång gärning som dirigenten Herbert Blomstedt som idag, den 11 juli, fyller 95 år. Efter studier hos bl. a. Leonard Bernstein och Igor Markevich debuterade han som dirigent 1954 och kan alltså se tillbaka på en nära 70-årig karriär. Han har under denna tid framträtt på de flesta av världens stora konsertscener och som chefsdirigent samarbetat med många berömda symfoniorkestrar.

Utöver sin roll som dirigent och musikalisk uttolkare, har Herbert Blomstedt även vigt sitt liv åt böcker och läsning. Hans sökande efter kunskap i olika former avspeglas mycket väl i de omfattande donationer han överfört till Göteborgs Universitetsbibliotek genom åren.

Själv vill inte Herbert kalla sig samlare, men lite av samlarnatur måste man nog ändå vara för att ställa samman en kollektion som denna. Här återfinns nämligen det mesta från inkunabeltryck (1400-tal) till manuskript av Carl Michael Bellman och signerade utgåvor av Virginia Woolf och Thomas Mann.

Samlingen, i dagligt tal kallad HBC (Herbert Blomstedt Collection), har av donatorn vid flera tillfällen dessutom berikats med olika tillägg, som exempelvis den omfattande samlingen av 1700- och 1800-talsnoter från Östanå slott samt ett betydande tyskt musikbibliotek med litteratur från 1600-talet och framåt.

Göteborgs Universitetsbibliotek gratulerar Herbert Blomstedt hjärtligt på 95-årsdagen.

Några exempel ur HBC.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Göteborgs universitetsbibliotek är en del av det nationella projektet att digitalisera det svenska trycket.

Som en del av projektet att digitalisera det svenska trycket, som är ett samarbete mellan KB och de fem universitetsbiblioteken i Göteborg, Uppsala, Lund, Stockholm, och Umeå har vi påbörjat en digitalisering av tidskrifter utgivna i Göteborg och Västsverige under den andra halvan av 1800-talet. Valet är inte slumpmässigt utan beror till stor del på att pappret under denna tid är i ett mycket dåligt skick och är under konstant nedbrytning. Det är alltså fråga om ett material som är mycket skört och problematiskt att hantera och som snart inte längre kommer finnas kvar.

Under denna period ökar också utgivningen av olika former av tidskrifter då kostnaderna sjunkit och en allt större publik kan nås av alstren. Den tidens aktiva folkrörelser var även en viktig del i detta då många av tidskrifterna kommer från väckelserörelsen eller nykterhetsrörelsen. Det råder således ingen brist på läsning för den fosterländskt sinnade nykteristen.

Vi har valt att huvudsakligen fokusera på tidskrifter utgivna i Göteborg eller Västsverige då de olika universitetsbiblioteken försöker ansvara för sina olika landsändor. Många av dessa är ganska kortlivade och ges ut under några få år, många har även snarlika eller direkt identiska namn som Folkvännen eller något med familjen etc. Detta medför att de är ganska svåra att hitta och hålla ordning på. Ofta är dessa fyllda med en blandning av uppbygglig läsning och glimtar från fjärran länder, vilket säkert var ett viktigt inslag för att locka till läsning.

Arbetet är bara i början och det är fortfarande ett begränsat antal tidskrifter som är digitaliserade men förhoppningen är att vi skall kunna fortsätta med det arbetet. Vi hoppas att innehållet och texterna i tidskrifterna kan på många sätt bli ett komplement till den skönlitteratur som digitaliserats.inom ramen för Litteraturbanken samt den digitalisering av dagspress som sker.

Vad det gäller ämnesvalen i exempelvis Folkvännen : En illustrerad Månadsskrift för Bildning och Nöje är det tveklöst både högt och lågt, allt från en text om de fornnordiska gudarna till solförmörkelser eller myror.

Att betona att tidskriften var illustrerad var också viktigt då det tidigare hade varit mycket ovanligt med bilder i dagspress och tidskrifter. Det är nog ingen slump att det så ofta är porträtt på bemärkta människor som omnämns då det ju för det stora flertalet var okänt hur allt från statsministern till Europas regenter såg ut. Något som är svårt för oss idag att förstå som lever i ett sådant överflöd av bilder.

Den ökade utgivningen av tidskrifter skapade även en ny arena för debatt om allt från politik till litteratur och andra kulturella yttringar. Ett exempel är Samtiden: veckoskrift för politik och litteratur. Under sin relativt korta utgivning (1871–1874), skrevs den nästan helt uteslutande av Carl Fredrik Bergstedt där han behandlade tidens politiska, vetenskapliga, litterära och ekonomiska frågor med sakkunskap och engagemang.

Det är följaktligen en spretig samling tidskrifter med varierande ämnesinriktning och publik som vi nu har påbörjat arbetet med att göra tillgängliga och långsiktigt bevara långt efter det att pappret gulnat och vittrat sönder. Det finns inte i nuläget (men det kommer komma inom en överskådlig framtid) någon enkel väg eller plattform för att söka i detta material men det är tillgängligt via en sida för projektet om digitalisering av det svenska trycket och allt vi digitaliserar här på GUB går att hitta i GUPEA.

Hur ny och detaljerad kunskap kan få en samling att förvandlas från närmast ointressant till högrelevant.

Biblioteket har sedan länge haft en samling som kort och gott bara kallats för ”Danska småskrifter” och som har beskrivits som danska tryck från 1700-talet kring varierande ämnen. Den har inte tidigare varit katalogiserad och ingen har därför fördjupat sig i vad den egentligen innehåller. Detta fram till nu och helt plötsligt har den förvandlats till en väldigt intressant och betydelsefull samling kring en mycket speciell period i dansk historia. Detta tack vare att vår kollega Stefan Benjaminsson har fått tid att katalogisera samlingen och fördjupa sig i dess innehåll.

Hela den här historien har sin upprinnelse med Johann Friedrich Struensee, om namnet låter bekant? Då är det kanske på grund av P. O. Enquists roman Livläkarens besök där han är en av huvudpersonerna. Han var alltså Kristians VII livläkare och på grund av kungens psykiska ohälsa lyckades Struensee skaffa sig inflytande i det danska hovet och blev efter kort tid rikes egentliga styresman. Struensee var starkt påverkade av upplysningens idéer och började reformera den danska lagstiftningen i linje med dessa. Under hans tid utfärdade han över 2000 kabinettsorder. I den första han utfärdade upphävde han förhandscensuren för tryck, vilket innebar en oinskränkt tryckfrihet: ”Endvidere en ordre til koacellierne, der giver fuldstændig pressefrihed, således at bøger kan trykkes uden nogen form for censur.”

I jämförelse med den svenska tryckfrihetsförordning från 1766, som var begränsad genom att flera olika saker inte fick kritiseras, var den danska tryckfriheten initialt fullkomligt oreglerad. När den infördes 1770 utnyttjade många danskar tillfället att omedelbart trycka sådant de tidigare inte vågat trycka. Efter nyåret 1771 välde det ut skrifter från tryckpressarna i en omfattning att det blev relevant att tala om ”tryckfrihetsskrifter”. Merparten som publicerades under denna tid gavs ut i perioden februari till maj 1771.

Det är i den kontexten man skall förstå den aktuella samlingen. Den består av 331 skrifter tryckta under den korta och turbulenta tryckfrihetstiden som sträckte sig från 14 september 1770 till hösten 1773. De flesta av skrifterna är tryckta i Köpenhamn av kända tryckare, men med anonyma författare, i vissa fall är dock även författaren angiven. Ett par är tryckta i Odense, och någon har som falsk tryckort uppgett Haag. Samlingens innehåll speglar alltså vad danskarna passade på att säga i tryck när de blev befriade från förhandscensur. Samlingens omfattning gör den troligen till den största utanför Det Kongelige Bibliotek i Köpenhamn.

Inte oväntat förekommer många satiriska texter i samlingen som Samtale imellem kaffekanden, thepotten og kammerpotten. Just denna skrift satiriserar olika sociala normer och kanske framför allt förställt beteende och snobbism i så kallade bättre sällskap. Sympatin i denna skrift ligger på kammarpottan. Andra liknande skrifter handlade om ”skoborstar”, dvs de som fick ämbetskarriärer, inte tack vare sin egen lämplighet, utan tack vare sina herrars välvilja. Bakom till exempel En saare mærkværdig Tildragelse som er skeet i den Stad Antwerpen med et forhexet Drengebarn der var en Nisse men omskabte sig til en Skoebørste met mere som historien fortæller döljer sig en kritik mot en specifik person, i det här fallet viceborgmästaren i Köpenhamn, Hans Nicolai Nissen.

Den största pamflettstriden orsakades av den norske författaren J. C. Bie, som skrev under pseudonymen Philopatreias. Han riktade hård kritik mot präster, advokater och ”kornpugere”, dvs personer som hamstrar korn för att driva upp priserna. Den mängd svarsskrifter som kritiken genererade gjorde att fejden växte till  en debatt med 80 pamfletter. Debatten bredde sig till slut över en rad ekonomiska, politiska och sociala ämnen. Under denna pseudonym kritiserade Bie samtidens girighet, olikhet, orättvisor i rättsväsendet, samt prästerna lättja och inkompetens. Även om Bie inte var den första som förde fram liknande kritik, så gjorde han det på ett sådant respektlöst sätt och med gott humör att pamfletten i sig manade till repliker.

Under 1771 blev stämningen i framför allt Köpenhamn allt mer negativt inställd mot Struense. Tre saker samspelade i denna kritik, dels Struensees omfattande lättnader av sedlighetslagstiftningen, dels öppnandet av Kongens Have, dels drottningens graviditet och ryktena om hennes förhållande till Struensee. Ett antal skrifter trycktes som tog upp ämnena och det som kritiserades var lössläpptheten, liderligheten och allmän osedlighet.

Den totala tryckfriheten höll i 13 månader, till den 7 oktober 1771 då blev det åter åtalbart att trycka exempelvis sådant som betraktades som hädelse och majestätsbrott. Många av de gamla makthavarna inom den danska adeln hade nu tröttnat på Struensee och i samförstånd med arvprinsen och änkedrottningen arresterades han 17 januari 1772. Han halshöggs i april samma år och efter en tid begränsades åter tryckfriheten kraftigt med ett par lagar som tillkom under hösten 1773.

Tiden direkt innan och efter Struensees avrättning ger också en hel del stoff till skrifterna. Här kopplas även Strunsee direkt ihop med djävulen, som i Grev Struenses mærkværdige Testamente, opsat af ham selv og confirmeret af Lucifer i vilken Struensse påstås erkänna allt det han tidigare anklagats för under sommaren 1771, vilket till slut Lucifier själv intygar på sista sidan.

2020 utkom boken Grov konfækt: tre vilde år med trykkefrihed, 1770-73, av Henrik Horstbøll, Ulrik Langen och Frederik Stjernfelt. Verket i två volymer är en stor och djuplodande studie över skrifterna från denna tid. En guldgruva för den som är intresserad av tryckfriheten och striderna kring denna under 1700-talet.

Det är med detta i tankarna man bör man se en samling som den ”Danska tryckfrihetssamlingen”. Inte bara som en samling med exempel på vad det offentliga samtalet innehöll i viss historisk kontext, utan samlingen blir också en källa till den politiska debatten, mediehistoria och utvecklingen av offentligheten i vårt grannland. Detta under en tid då liknande förändringar skedde i Sverige. Från att ha varit en närmast bortglömd samling av ”danska 1700-tals tryck med varierande ämnen” har den nu blivit ett intressant exempel på ett källmaterial från en spännande tid med kopplingar till en rad angelägna frågor.

Idag gästas Marginalia av Karin Emanuelsson från Biomedicinska biblioteket!

”Bästa huvudkudden är en god avföring”.

Ett sådant uttalande undgår ingen. Om man ägnar bara en kort stund åt magasinet på Biomedicinska biblioteket, inser man snabbt vilka skatter som finns i gömmorna.

Här kan man hitta fantastiska böcker inom exempelvis medicin, naturvetenskap och botanik – otrolig läsning för den som vill!

Själv började jag intressera mig för läraren, journalisten, författaren och framförallt hälsopredikanten Are Waerland, som var verksam i Sverige under 1940- och 1950-talen, och som drog fulla konserthus i stort sett var han än framträdde.

Denne delvis självlärde hälsopredikant ivrade för Waerlandismen, alltså den livsstil som han troget höll fast vid under hela sitt liv. Enligt Are Waerland var sjukdomar något som människan till största delen själv låg bakom; genom att hålla sig till hans näringsreform – att t ex äta mycket frukt, grönsaker och fullkornsprodukter (kruskagröten blev hans signum), motionera, bada kallt, samt undvika socker, kaffe och tobak – sades man i hög grad kunna öka sannolikheten att hålla sig frisk.

Waerlands stora intresse för kost och hälsa kan härledas till hans egen klena kropp. Olika hals-, bröst- och hudåkommor präglade hans första 20 år. Efter att ha erfarit en i viss mån undermålig sjukdomsbehandling – som låg till grund för hans skeptiska inställning till medicin och vetenskap – började han experimentera med sig själv.

Tarmen och dess funktion var ett område som Waerland gärna uppehöll sig vid. Hans egna problem med detta organ ledde till att han under hela livet hade ett alldeles särskilt intresse för kosten, som han menade låg till grund för tarmens kondition.

Waerlands förhållande till vårt tarmsystem var komplicerat. Han citerade gärna författaren Victor Hugo:

”Ormen är tjocktarmen. Buken är en tung börda. Den är alla lasters moder.”

 Waerland gick så långt att han på allvar förespråkade ett avlägsnande av tjocktarmen för var och en! Han talade gärna om sin egen tarms funktion: ” Sedan jag lagt om min livsföring, äro mina tarmtömningar alltid grötartade och så gott som luktfria…”

Waerlands devis – att en god avföring är bästa huvudkudden – är talande för hur han såg på kroppen och dess funktioner.

Naturen var för Waerland den store läromästaren och han talade ofta i termer av ”naturlig – onaturlig” och ”sund – osund ”. Värderingarna kom till största delen från biologin, men i Waerlands fall låg biologi, religion och morallära mycket nära varandra. Det självupplevda var den riktiga kunskapen, vetenskapen förhöll han sig som nämnts skeptisk till.

Waerland var en produktiv och begåvad skribent, och tog sig gärna an olika ämnen som intresserade honom: ryska revolutionen, filosofi, naturläkemedel och faran med vitt socker, kaffe och tobak – inom de senare ämnena har han publicerat vad som kan betraktas som rena hatskrifter.

Läsvärda böcker av Are Waerland är bl.a Hälsans okända stigar (1946), I sjukdomarnas häxkittel (1952), Program för en hälsodag (1945), samt de olika skrifterna om kaffe, socker och tobak.

Det slående med Waerlands budskap är hur aktuellt det är – aldrig har vi tidigare kunnat läsa så många böcker om mag- och tarmkanalen, om råkost, och om kalla bad. Helt i linje med hälsopredikantens idéer!

/Karin Emanuelsson
Biomedicinska biblioteket

Till de smalare ämnena i Göteborgs Universitetsbiblioteks samlingar hör Litt Sv Kuriosa, som definitivt borde beforskas mer. En handfull kort, kopplade till en lika sparsam mängd upphovspersoner (”upphovsmannen är en kvinna” i flera fall), behandlar kryptiska och brett upplagda frågor av många slag.

Här hittar vi t ex Hanna Lengquist, Sanningens pärla: botemedel för håravfall, tandröta, reumatism, gallsten och kräfta. Människa och apa. Krig och fred. (1939). Hanna har även skrivit Vad en Kristen människa bör veta, med undertiteln Ju närmare en människa står apan, ju enfaldigare finner hon denna bok, ty endast av en intelligent människa kan den rätt förstås och till fullo uppskattas. (1940). Jag kan bara applådera den försiktighetsåtgärd som undertiteln utgör, och även om jag till fullo uppskattar verket, är jag inte säker på att jag förstår det rätt. Placera mig alltså någonstans bland rullsvansaporna, det är ofta trevligt.

Anders Ljunggren är en annan flitig skribent i Kuriosakapseln. Bland hans arbeten märks Civilisationer och samhällsförhållanden på planeten Mars (1937-40), dessutom med deltiteln Dagboksblad från mina samtal med Marskvinnan Aurora på planeten Mars. Innehåller demokratiens grundbegrepp. (1937). Vidare har Ljunggren levererat Okända medvetenhetsslag torde finnas på jorden? All medvetenhet är ett mysterium, den mänskliga inbegripen; om medvetandets innehåll och beskaffenhet kan endast individen själf veta något… (1935). Jag önskar innerligt att författaren var lycklig i sin produktivitet, och att ingen ångest förföljde honom vid tillkomsten av hans texter. Är de frukten av psykisk sjukdom är det svårt att glädjas åt det orimliga i titlarna. En tröst är att hela internet idag är fullt med liknande innehåll, levererat av människor som i stor utsträckning inte verkar särskilt olyckliga.

Karl Gustaf Wiktorsson presenterar De gamlas eller ungdomens förvillelse (1940) och jag är absolut jätteförvillad, vem gäller det? Måste jag gå ner i katakomberna och läsa från pärm till pärm för att få klarhet? KGW kommer också med ett flertal titlar som består av rena bibelcitat, mer eller mindre intresseväckande, såsom I huggormars avföda, vem har ingivit eder att undgå den tillkommande domen? (Örebro, 1944) samt – icke att förglömma – samlingens pärla, Den stora masstillverkningen av helvetesbarn (också Örebro, vad pågick egentligen, 1944).

Som vanligt är våra låntagare fullkomligt fria att göra vad de vill med den föreliggande informationen.

Den sjätte maj 1889 öppnade Eiffeltornet för allmänheten

Vi noterar att Eiffeltornet äntligen öppnat för allmänheten och vill så klart se det. Tornet invigdes ju redan 31 mars men är nu även möjligt att besöka av alla och envar. Vi låter de förträffliga illustrerade tidskrifterna Le Monde illustré och The Illustrated London News vara våra ögon på plats då vi inte kunde vara i Paris för begivenheten.

Uppenbarligen var hissarna av särskilt stort intresse.

Historien om hur två Uppsalaprofessorers bibliotek hamnade i Göteborg

Göteborgs universitetsbibliotek har nyligen fått en större donation av ett bibliotek med tyngdpunkt inom arkeologi och hällristningsforskning. Biblioteket är skapat av Oscar Almgren (1869-1945) som var den förste i Sverige att utnämnas till professor i ”Nordisk och jämförande fornkunskap” vid Uppsala universitet. ”Nordisk och jämförande fornkunskap” var den gängse termen för arkeologi på den tiden. Biblioteket har senare kompletterats av Oscars son Bertil Almgren (1918-2011), även han professor i Arkeologi i Uppsala.

Biblioteket donerades 2012 till Svenskt hällristningsforskningsarkiv (SHFA) Att biblioteket donerades dit beror framför allt på Oscars, men även Bertils stora vetenskapliga intresse för hällristningar och inte minst för de i Tanum. Det är inte bara far och son Almgren som blivit intresserade av dessa, de blev klassade som ett UNESCO Världsarv 1994. När sedermera SHFA blev en forskningsinfrastruktur vid Göteborgs universitet blev frågan kring lokalisering av både verksamhet och bibliotek åter aktuell. I samband med att SHFA flyttat sin verksamhet till Humanisten vid GU blev det även naturligt att donera biblioteket och flytta det till oss på UB.

Biblioteket är värdefullt i sin egenskap av att vara ett vittnesmål rörande den breda internationella utblick och det kontaktnät som Oscar (och Bertil) Almgren hade. Vad det gäller Oscars tid är det ju en mycket viktig och formativ period för den arkeologiska vetenskapen. En mycket stor del av volymerna är signerade och med uppgifter om var och när de införskaffats. Åtskilliga är förstås även gåvor från kollegor med mer eller mindre utförliga dedikationer. Det gör det intressant att hålla ihop samlingen, och även behålla visst material trots överlapp med befintliga samlingar.

Om någon med textila intressen tycker att namnet Almgren låter bekant så stämmer det. Det är samma släkt som ligger bakom K.A. Almgrens sidenväveri. Oscar var barnbarn till Knut Almgren som grundade väveriet. Både Oscars far och farfar var förutom fabrikörer och grosshandlare även politiskt engagerade och invalda i stånds- respektive tvåkammarriksdagen.

Nu påbörjar vi arbetet mad att katalogisera samlingen och därmed göra den mer tillgänglig då den blir sökbar via Libris. Men då det är en specialsamling kommer det inte vara aktuellt med hemlån utan det är fråga om att studera dessa böcker i läsesalen. Det hade det varit oavsett då vi har en gräns på 100 år för hemlån och en stor del av dessa faller ju även under det kriteriet.

Jenna Harju Konservator på universitetsbiblioteket skriver om en ny donation av böcker om den tidiga förlossningsvården.

När vetenskapen fick medvind under 1600-talet började läkare intressera sig mer för barnafödande, vilket ledde till att jordegummors gamla kunskaper sattes på pränt i böcker. Biomedicinska biblioteket har nyligen fått en donation från institutionen för vårdvetenskap och hälsa av några tidiga exemplar.

Böckerna visar på hur förlossningsvården utvecklats från att främst bygga på muntlig tradition till att bli ett erkänt vetenskapligt fält.

Bland donationen finns Johan von Hoorns verk från 1697, med den långa titeln ”Den swenska wäl-öfwade jord-gumman hwilken grundeligen underwijser huru med en hafwande handlas, en wåndande hielpas, en barna-qwinna handteras, och det nyfödda barnet skiötas skal”. Boken lyfte för första gången fram barnafödandets teori och praktik, ett ämne som tidigare förvaltats muntligt av barnmorskor. Författaren Johan von Hoorn (1662-1724) ansågs vara den vetenskapliga förlossningskonstens fader i Sverige. Han grundlade den vetenskapliga obstetriken och ordnade det svenska förlossningsväsendet. Boken är den första svenska handboken för barnmorskor, samt det första kompletta medicinska lärobok att publiceras i Sverige.

Den nya förlossningsvården kom att bli ett fält dominerat av universitetsutbildade män, vilket återspeglas i den vetenskapliga litteraturen. Däremot finns det exempel på kvinnliga författare, bland annat två böcker av den tyska hovbarnmorskan Justine Siegemund (1636-1705) som byggde på hennes erfarenheter kring komplicerade förlossningar. Hennes manualer var skrivna på tyska och vände sig främst till praktiserande barnmorskor. Hennes böcker kom att bli några av de mest använda förlossningsmanualerna från den tiden.

Som konservator vill jag säkerställa att bokens värde som historisk källa inte går förlorat utan att boken långsiktigt bevaras för framtida generationer. Därför gör jag så få förändringar som möjligt för att inte riskera att förändra bokens karaktär.

Konserveringen av böckerna kommer bland annat innefatta rengöring, samt lagning av revor. Johan von Hoorns bok har varit välanvänd vilket lett till att pärmen lossnat från inlagan. Här gäller det att göra så liten inverkan som möjligt i originalmaterialet men samtidigt se till att boken klarar av hantering i specialläsesalen. Äldre och rara böcker förvaras i universitetsbibliotekets klimatanpassade magasin på Humanistiska biblioteket, men kan beställas fram till den övervakade specialläsesalen. Böckerna kan vara av intresse för alla som är intresserade av historisk förlossningsvård. 

Biomedicinska biblioteket har sedan tidigare en boksamling från Sahlgrenska sjukhusets grundare Pehr Dubb. Boksamlingen har ett stort medicinhistoriskt och lokalhistoriskt värde. Samlingen återspeglar hans tids dagsaktuella ämnen som plågade samtidens Europa, såsom veneriska sjukdomar och gula febern. Samlingen innehåller även böcker om den tidens nya idéer och uppfinningar som elektrisk behandling och magnetism, fältmedicin och fältkirurgi, hygien, biologi och tekniska uppfinningar med mera.

31 mars 1881 föddes skådespelerskan Maria Schildknecht i Stockholm. Efter avslutad utbildning vid Dramatiska teaterns elevskola arbetade hon på flera olika teatrar i både Uppsala och Stockholm. I 26 år arbetade hon på Dramaten. 1936 började hon skådespela på Göteborgs stadsteater där hon blev kvar i några decennier.

Maria Schildknecht donerade sitt och sin make Helge Wahlgrens arkiv till Göteborgs universitetsbibliotek. Arkivet heter Skådespelarna Maria Schildknecht och Helge Wahlgrens papper och finns att beställa genom Handskriftsavdelningens formulär på universitetsbibliotekets webbplats. https://www.ub.gu.se/sv/hitta-material/handskrifter/bestall-handskrifter-och-arkiv

Läs mer om skådespelerskan på : https://www.skbl.se/sv/artikel/MariaSchildknecht/

Inlägg av Sarah Höilund, arkivarie vid bibliotekets handskriftsamlingar.

Handskriftsavdelningen på Göteborgs UB förvärvar kontinuerligt arkivmaterial och antalet accessioner varierar årligen. Under 2021 tog vi emot 29 stycken, och det handlade såväl om handskriftsmaterial från helt nya arkivbildare som kompletterande material från arkivbildare vilka redan finns i vårt bestånd.

En av fjolårets större kompletterande accessioner var litteraturprofessorn Kurt Aspelins (1929-1977) arkiv. Detta berikar det befintliga Kurt Aspelin-beståndet med i huvudsak hans egna manuskript, arbetsmaterial, tidningsklipp, biographica samt en omfångsrik korrespondens. Den första Aspelin-accessionen, som förvaras här sen tidigare, innehåller svar till en författarenkät som han sammanställde och skickade till flertalet samtida författare i Sverige under slutet av 1960-talet. Sammantaget finns här alltså gott om stoff att fördjupa sig i för den som vill forska på Aspelin och hans arbete som spänner över ett brett fält av yrkestitlar; litteraturhistoriker, kritiker, forskare, lärare, introduktör, teoretiker och inte minst skribent.

År 1967 disputerade Aspelin på en avhandling om 1830-talets svenska litteraturkritiska debatt och samma år blev han docent vid litteraturvetenskapliga institutionen på Göteborgs universitet. Han verkade inom marxistisk litteraturteori och blev en viktig introduktör av strukturalistiska, semiotiska och anti-biografiska idéer inom litteraturvetenskapen under 1970-talet genom till exempel hans verk ”Textens dimensioner: problem och perspektiv i litteraturstudiet” (1975). Nils Åke Nilsson recenserar boken i Samlaren (årgång 96, 1975): ”Som ett förargelsens hus som ingen kan gå likgiltigt förbi har den utan tvivel sin plats i dagens svenska litteraturdebatt.”

I det kompletterande arkivmaterialet går det även att hitta material om hans politiska engagemang. Tidigt involverade sig Aspelin i Svenska Clarté-förbundet, vilket under 1960-och 1970-talet lade sig i den kommunistiska fåran. Han kom att få stor betydelse för den svenska vänstern. Sin bana som flitig skribent inledde han också tidigt. Aspelin skrev och publicerade artiklar och essäer med analyser av svenska och utländska författare utifrån en radikal ståndpunkt, men även kulturartiklar för bland annat Ny Dag och Aftonbladet. En stor del av hans publicerade tidningsartiklar finns nu i en klippsamling i Kurt Aspelins arkiv.

Den glimt som undertecknad fått av Aspelin genom ordnandet av handskriftsmaterialet tecknar en uppskattad lärare och kunskapskälla som inspirerade och uppmuntrade många av sina studenter, men också en färgstark och viktig röst i samtidens svenska litteraturdebatt och forskningssamhälle. Litteraturforskaren Torkel Stålmarck skriver: ”Redan hans vetenskapliga hållning, det intensiva engagemanget, allvaret och respekten inför konstverket, tror jag har haft utomordentligt stor betydelse för vårt forskningsklimat.”