Ljungby horn och pipa

Ljungby horn och pipa är ett dryckeshorn med förgyllda beslag och en krökt visselpipa av ben, som förvaras på Trolle-Ljungby slott i Skåne. Pipan är av hästben, och ger ifrån sig ett ljud som påminner om gökens rop.

Legenden säger att dessa skatter stals ifrån trollen vid Maglestenen, ett stort flyttblock utanför Kristianstad. Enligt populärt sägenmotiv höjs stenen på guldpelare då trollen ställer till med gästabud. Här bodde förr trollet Klausa och hans hustru Otta, som tillsammans med sina släktingar länge efteråt hemsökte Ljungby för att få sina stulna ägodelar tillbaka.

Wilhelm Julius Coyet, född 1647, var en svensk friherre och ämbetsman. Han förordnades 1676 att ha hand om undersökningarna rörande trolldomsväsendet, och satt i trolldomskommissionen under Häxprocessen i Katarina, under ”Det stora oväsendet”, masshysterin kring påstådda häxor i Stockholm 1668-1676.

Coyet gjorde Trolle Ljungby slott till fideikommiss inom sin ätt. Han är en av många som skrivit om Ljungby horn och pipa. Humanistiska bibliotekets Katalog -57 innehåller en hel rad upplagor, översättningar och bearbetningar av Coyets verk. Mer finns också att läsa hos bl a Litteraturbanken.

2 svar på ”Ljungby horn och pipa”

  1. Hur såg trollen ut i Ljungby horn och pipa, var de stora och fula varelser med slitna kläder och lång näsa eller hur var deras utseende?

    1. Just i det här fallet handlar det om själva objekten och inte en särskild bok, men kanske kan man anta att Coyets bild av trollen var färgad av dåtidens gängse uppfattning, att de som du säger ofta ansågs vara fula, men också kunde förställa sig och se mycket vackra ut när det passade dem.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *