Författare: Anna Lindemark

Anna Lindemark låter puttekulögat falla på ännu en grånad knytkapsel

Breda översikter i all ära, men vem kan motstå ett bråddjupt kaninhål?

Långt före internetflugan fanns en omfattande, spretig och underbart specialiserad fackpress som förbarmade sig över exakt alla yrkesgrupper och nördslag i landet. En stor del av denna utgivning står prydligt knytkapslad i bibliotekets underjord, där man kan ströva hur länge som helst, med huvudet i en extremt icke-ergonomisk vinkel för att läsa alla ryggetiketterna.

Mer uppdaterad information finns visserligen att tillgå på nätet idag, men det ger trygg markkänning att vara omgiven av hundratals meter historiska uppgifter ur tryckta tidskrifter. Här finns allt du bryr dig om och allt du vill slippa, och rätt många grejer du inte visste om överhuvudtaget.

Avd. ”Tack för att någon annan vårdar sig om detta”:

Jernkontorets annaler med Bergsmannen : JkA : tidskrift för nordisk bergshantering, från Jernkontorets bergshistoriska utskott

Projekt inom socialförsäkringen vid de allmänna försäkringskassorna

Kunskapsläget på kärnavfallsområdet : rapport / av Statens råd för kärnavfallsfrågor (KASAM) väcker spontana frågor om huruvida de som senare återbrukade akronymen ifråga kunde ha googlat lite mer.

Klasskampen : teoretiskt organ (?!?) för Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna (r)

Ingenjörsvetenskapsakademiens meddelande

Kriminalvårdens årsbok

NordREFO : information om regionalpolitisk forskning i Norden / Nordiska arbetsgruppen för lokaliseringspolitisk forskning

Socialförsäkring : Försäkringskasseförbundets tidskrift

Domstolsverket informerar

I stadens tjänst : tidskrift för Göteborgs stads tjänstemän

Om det här inte är direkt rafflande toalektyr, så känner du väl ändå hur den tunna grå linjen håller dig trygg? Skänk en tacksamhetens tanke till alla de som brinner för allt du inte ens orkar tänka på, än mindre engagera dig i.

Publikationer med en gissningsvis relativt begränsad läsarskara:

Hällungen : Svenshögens patienters jultidning / utgiven av Svenshögens patienters självhjälpskassa

Fuskis-Fidus / Uppsala universitet, Finsk-ugriska institutionen

Mullvaden : intern periodisk tidskrift från fängelset i Österåker

Gloson : organ för Svenska vampyrsällskapets lokalavdelning i Strängnäs (okej, vi medger att det blev RUSNING efter den här när vi katalogiserade den för några år sedan).

Varje del av samhället har sitt eget gråtryck på alltmer sönderfallande papper.
Man anar, om inte historiens vingslag så i vart fall dens förlamande pappersprassel i alla de styrelser, råd, sällskap, samfund, sekter, klubbar, föreningar, utskott och kommittéer där folk hästesôvit sig igenom ännu en kruttorr dagordning med illasmakande kaffe, gisslantagna av otaliga mötesförlängande biträdande ordf., som inte haft vare sig tvätt att ta hand om, eller något som helst annat socialt utbyte att förlita sig på.

Teknik & kultur : bulletin från De teknik & industrihistoriska museernas samarbetsråd

Aktuellt om posthistoria av Sällskapet för svensk posthistorisk dokumentation

Årsredovisning / Öckerö kommun

Nålsögat : forum för socialism och kristendom / utges av Kristna för socialism

SFV magasinet : bildning & kultur. Utgivare: Svenska folkskolans vänner. (Finns det månne en motskrift med avsändare ”Svenska folkskolans ovänner”, ett hypotetiskt riksförbund för de generationer av smiskade och luggade elever som tagit examen med gråt i halsen och hat i hjärtat?)

Svensk emballagetidskrift : emballage utgiven av European Packaging Federation och Svenska plastföreningen

Berättelse angående undervisningen, djursjukvården och verksamheten i övrigt vid Kungl. Veterinärhögskolan

Vi skärgårdsbor : tidningen från Skärgårdarnas riksförbund

Möbelvärlden : tekniskt och kommersiellt organ för den samlade möbelbranschen : officiellt organ för Sveriges möbelhandlares centralförbund (klatschigast titel vinner, hoppas detta var resultatet av en benhård omröstning med tillhörande lobbykampanj, där vare sig Gunhild eller Klas-Kenneth ville ge vika, och drog ut på avgörandet till långt inpå småtimmarna).

Aktuell parapsykologi : meddelanden från Sällskapet för parapsykologisk forskning = Current parapsychology : proceedings of the Swedish Society for Psychical Research (PSSPR), here kitty kitty kitty…

Svensk tapetserartidning : organ för Sveriges tapetserarmästares centralförening

Skandifandom : Svenska akademiens för science fiction årsbok (icke att förväxla med originalet som tydligtvis icke befläckar sig med genrelitteratur utom Aniara dårå).

Järnhandlaren : organ för Sveriges järnhandlareföreningar

Scen och salong : (Folkparker och folkets hus) : tidning för samlingslokaler och kulturellt nöjesliv.

Glas och porslin : organ för fabrikanter och försäljare av svenskt glas och porslin

Flyghistorisk revy : organ för Svensk flyghistorisk förening

Täppan : Skånska trädgårdsföreningens tidskrift : rådgivare för den mindre trädgårdsägaren. Inga uppgifter finns om vart man kan vända sig som större trädgårdsägare, eller var gränsen går, eller om det är odlingsareal eller kroppslängd som avses.

Äldrecentrum, från Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum

Affärsekonomi : organ för industriell organisation, kontorsorganisation, räkenskapsväsen, försäljning och reklam

Kyrka och folk : månadsblad för evangelisk-luthersk tro och svenskt kyrkoliv

Livsmedelsteknik : tidskrift för livsmedelsförädling och näringsfrågor

TOK : organ för Förbundet Tanke och känsla (symptomatiskt utgiven i Hjärnarp)

Vår näring : föreningen Mjölkpropagandans tidskrift för husdjursskötsel, mjölkhushållning och kostfrågor. Mjölkpropaganda är en ständigt aktuell stridsfråga! Rör inte min vegokorv!

Hamn : Göteborgs hamns tidning för dess kunder, anställda, vänner och bekanta (finns det någon som uttryckligen INTE får läsa tidningen, och är den i så fall uppräknad i de heliga skrifterna?)

Raspen : utgifven av Teknologföreningen ”C.S.”. tidigare m titel Rasp : tidning för allvar och städat skämt. Tur att nån håller linjen!

Lusserapporten, från SVT utveckling. (Hur många stjärnstrutar, pepparkakor och glöggmuggar gick åt under respektive år? Handlar det om något HELT annat? Får vi rekommendera SIS fullkomligt genialiska Julhandbok från 2025?

Smalare blir det inte, utom möjligen i Nordisk tidskrift för fotografi med smalfilm.

Även bibliotekets egen personal hittar fotfäste för sina egna, smala branschintressen:

NPH-nytt : medlemsblad för Föreningen Nordiska pappershistoriker

Nordisk exlibris tidsskrift : officielt organ for Dansk Exlibris selskab og Norsk ex libris selskap

Givetvis finns ett också meta-element närvarande, med press om press samt fackpress om fackpress: Hela fackpressen, utgiven av Fackpressen – Föreningen Svensk fackpress, av Föreningen Svensk fackpress, resp. Pressens tidning : fackorgan för Svenska tidningsutgivareföreningens medlemmar.

En katalogisatörs (mar)dröm är slutligen tidskriften UFO-information, med en så noga angiven snårskog av publikationsorter, utgivarnamn och titelvarianter att man måste applådera den som upprättat den bibliografiska posten.

UFO-information / UFO-Motala; Tidskrift (Svenska) 1969-1996

Fornåsa : UFO-Motala, 1969
Borensberg : UFO-Motala, 1969-1970
Motala : Riksorganisationen UFO-Sverige, 1970-1976
Skänninge : Riksorganisationen UFO-Sverige, 1976-1980
Skänninge : UFO-information, 1980-1985
Linköping : UFO-information, 1985-1996

Varianttitlar
UFO-information UFO-Motala 1969-1971:2
UFO-information : unidentified flying objects-information : tidskrift för aktuella UFO-händelser och ökad kunskap om UFO-fenomenen 1972:4/5-1981
UFO-information :tidskrift för aktuella UFO-händelser och ökad kunskap om UFO-fenomen 1982-1988
UFO-information : Sveriges äldsta UFO-tidskrift 1992-1996

Anmärkningar
1969-1972:3, 1989-1991 saknar undertitel
I redaktionsruta 1972:4/5-1980:2 (omslag 1976-1977): ”Organ för Riksorganisationen UFO-Sverige”
Smärre variationer i förlagsuppgiften 1970-1978: ”Centralgruppen för riksorganisationen UFO-Sverige”, ”Centralgruppen för UFO-Sverige”, ”UFO-Sveriges kansli”
Även 1987 med årgångsbeteckning (årg. 18)
NLT: KB:s exemplar 1969-1972:1 är xeroxkopior från Södertälje UFO-center, svårt att se om de varit tryckta.

Hoppas lånekortena BRÄNNER i feckera, gott fôlk!

Anna Lindemark beaktar några rader (faktiskt alla) ur C. M. Bellmans Månan

Carl Michael skulle ha fyllt 286 år idag, ett förfärligt stökigt antal år, men vi gläds likväl. Till firning, förning och andelig spijs kan man låta puttekulögat falla på det synbarligen enda Bellmantryck i Humanistiska bibliotekets samlingar som gavs ut före förf:s död – Månan, tryckt 1760 i Stockholm av Nyström och Stolpe, tackar för det!

Månan är så orimligt citerbar att det är svårt att välja exakt vilka rader ur denna episka dikt man ska tatuera på ryggen, alternativt korsstygnsbrodera för att ha något att hänga ovanför platt-teven.

Du som vill botanisera själv kan ta en titt i Gupea, på Litteraturbanken eller helt enkelt på den dåligt OCR:ade versionen hos Runeberg. För dig som prokrastinerar någon särskilt knastertorr del av det akademiska värvet genom att sitta och doomscrolla på Marginalia, presenteras istället nedan några omistliga utdrag ur verket ifråga, vilka med fördel kan läsas högt på nästa sociala tillställning där du behöver sätta motståndarna på plats genom att flexa dina orimliga punktkunskaper om grötrim affattade på ena swänsko:

”Det plär wäl sällan godt betyda,
        När folket sägs i Månan gå:
Exempel kan man altid få,
Som under Dårhus-Sticktet (sic) lyda;
        Men rubbom ej der’s tysta ro;
De må ju fritt på jorden blifwa;
Jag tänker nu en dröm beskrifwa;
        Om dem, som uti Månan bo…”

Vi känner oss även sedda här på biblioteket: (Det är så att man vill citera en annan känd poet, T. Egner: ”…nu tar nog ingen miste / det handlar ju om mej / faderullan lej”).

”Och Minnets packhus öpnadt blef:
Dit gick hon först at alt beskåda,
Et gammalt skräp i hwarje låda,
        Af sagor, språk och tryckta bref”

…

Restips med rimlig förhävelse!

”Så flög min tanka lifligt om,
Hon tycks all jordens magt upbåda,
Och utan skjuts hon fick beskåda,
        Båd’ Trosa, Prag, Paris och Rom.”

…

Ständigt aktuell politisk kommentar!

”När högmods dunst på hjärnan rår,
Behöfs ej se i swart-konst boken.
Sielfklokhet fins til öfwerflöd.
Då kan ej djupsta sanning fattas,
Då måste slughet allmänt skattas,
At hjelpa Landet ur sin nöd.”

…

Livsvisdom! Månan har allt man kan begära av en Science Fiction-dikt från 1700-talet.

”Men Himmel, hwad här wisdom wanka!
En winglas gaf så mogen tanka,
At all ting tycks få bättre skick.”

…

För den som fortfarande inte fått nog av sedelärande reseskildringar kan vi erbjuda en klumpig segway över till Niels Klims underjordiska resa som står i ett upprörande stort antal exemplar i Holbergsamlingen. Huruvida Holberg och Bellman trivdes tillsammans kan man utläsa i J. K. Andersens artikel med samma namn (2004). Ja! Skål, govänner!

Anna Lindemark höftar ordens ungefärliga värde

Ett av Humanistiska bibliotekets många retroaktiva katalogiseringsprojekt fokuserar på alla de tusentals svenska litterära alster som kommit ut i broschyrform de senaste 350 åren eller så. Det är en guldgruva oavsett vilken ingång man har. En rätt hysterisk guldgruva.

Biblioteket ska inte agera litteraturkritiker. Dock lever vi på kärleken till våra samlingar och vårt uppdrag (det är inget kall, släpp min arm!), och kanske kan man unna sig att ändå tycka nåt? Eller åtminstone göra en observation? Bland mina egna favoritaspekter av br Litt Sv, som uppställningen heter, är överblicken över egenutgiven eller motvilligt förlagd poesi som kom ut ca 1930-1950. Fjärran från alla kulturkanoner finns ett stråk av kanske framför allt manlig ångest och frustration, som i Sverige inte på samma sätt som i andra länder kan förklaras med behovet att bearbeta ett dubbelt krigstrauma. Men folk led ändå!

Mellankrigstiden var tydligvis inte lika spännande i Öxnered som i Berlin, och efterkrigsåren ska vi inte tala om. Vi har sett fotografierna av folkhemmets vardag. Det var inte roligt. Folk levde sina liv plågade av alla möjliga jobbiga grejer, t ex säckiga underkläder, yllestrumpor, portvinstå, tveksam tandstatus, tvånget att bära hatt, slentrianrasism, aladåb, dåtidens medieutbud och sexualmoral SAMT så småningom 50-talets kyrkoakitektur, i form av ett stort antal krematorieliknande lådor bredvid de nya motorvägarna. (Vi har böcker om alltihop, ibland flera jobbiga grejer i samma publikation!)

En intressant kvantitativ studie vore att tröska ut de 20-30 vanligaste orden ur dessa repetitiva grötrim versrader författade av allvarliga, allmänbildade herrar med armbågslappar. Dåtidens poesi utgör sitt eget litterära bevis för folkhemmets osvängiga villkor. Ordbilden skvallrar främst om en av samhället förkvävd sexualitet och ett orimligt sug bland prostsöner, botaniker och kamrerare att få delta i olika nationalromantiska actionscener framvevade i slow motion på önsketänkadets bioduk. I väntan på faktiskt underlag från GRIDH bifogas nedan ett diagram baserat på magkänsla snarare än några egentliga mätningar:

Vanligast förekommande ord i litterära småskrifter, Sverige 1930-50:

Som alltid: jätteintressant, jättespännande, jättebra ämne för en B-uppsats. Sätt igång!

Av Stefan Benjaminsson

I vår miniatyrsamling finns bara böcker som är små i storlek. För att räknas som en miniatyr måste en bok vara tryckt med lösa typer, och får inte vara större än 75 mm på höjden. Bibliotekets minsta bok (dock ingen äkta miniatyr, eftersom den inte är tryckt med lösa typer) är bara 5 mm hög. De vi visar här idag kan av ovanstående anledning inte räknas som äkta miniatyrer eftersom de tornar upp sig hela 83 mm (8 mm för mycket). Men det struntar vi i, för de är charmiga trots det! Pennan på bilden är med för att ge en vink om skalan. 

Vi har här Walter Scotts samlade poesi i 6 band, som åtminstone är så små att de enkelt kan hållas i en hand, och de förvaras i en tjusigt illustrerad träask. Böckerna är tryckta i Glasgow av David Bryce and son 1887. Bryce and son var en skotsk firma som specialiserade sig på att trycka just miniatyrer och har förutom denna Scott-upplaga även tryckt den minsta engelska ordboken, en Shakespeare-upplaga och en Koran. 

Bokbanden är samtida blå klotband med förgylld dekor. Asken de förvaras i är tillverkad i Skottland. Sådana träföremål av souvenirtyp brukar vanligtvis kallas för Mauchline Ware, eftersom en stor majoritet av dem tillverkades i den lilla orten Mauchline i sydvästra Skottland. 

Fördelen med dessa böcker som är så stora som 83 mm, är att boksidorna har utrymme för att trycka en text som faktiskt går att läsa. Samtidigt är de små nog att passa var och en som enkelt vill kunna dölja bakom handflatan vad ni läser, till exempel dikten ”Rokeby”. Och ni kommer att vilja dölja det. Detta är vad poemet handlar om:  

På Oswalds initiativ (men oklart varför) utför Bertram ett mordförsök på Philip (just hemkommen från en tillvaro som pirat i Sydamerika) och sätter Rokeby slott i brand. Wilfred och Matilda flyr slottsbranden med hjälp av Redmond, men Wilfred klarar sig inte oskadd. Redmond visar sig vara Philips sedan länge försvunne son (kidnappad som barn och skickad till Irland). Oswald (återigen denne Oswald) försöker tvinga Lord Rokeby att acceptera ett äktenskap mellan Wilfred och Matilda (han har eventuellt sina skäl), men Wilfred dör (av skadorna från branden). Sedan skjuter Bertram ihjäl Oswald, men dödas samtidigt själv av Oswalds män. Philip återförenas med sin son Redmond, som gifter sig med Matilda. (Eventuellt är detta ett lyckligt slut, men vem tusan kan säga med säkerhet?) 

I våra samlingar har vi några äldre bokband som fortfarande är försedda med en kedja. Precis som kedjan visar har dessa böcker en gång i tiden varit fastkedjade, inte för att de i likhet med vissa böcker i fantasyromaner kunde utgöra ett hot mot omgivningen, men för att de inte skulle stjälas. Kedjorna är framför allt ett tecken på att böckerna en gång i tiden varit en del av en institution, och funnits i ett bibliotek som användes av många. 

Kedjeband härrör nästan alltid från boktryckarkonstens tidiga år, då böcker fortfarande var dyra trots effektiviseringen, och det faktum att böcker nu blivit betydligt billigare att tillverka än innan. Just detta exemplar är från 1485: De proprietatibus rerum, av Bartholomäus Anglicus, skriven på 1200-talet. I boken finner vi även handdekorerade anfanger, med färger som fortfarande lyser klara. 

Titeln kan fritt översättas som ”Så funkar allting” och boken är en tidig encyklopedi i vilken man kunde slå upp saker och få reda på exempelvis hur själen fungerar, vad som är grejen med fåglar, hur det här med sjukdomar och gift funkar, vad man ska tycka om färger, lukter och smaker, och så vidare. Så det är en ”bra att ha med sig-bok” på alla sätt och vis – vilket kanske var anledningen till att biblioteket såg sig tvunget att kedja fast boken för att inte någon lika klåfingrig som vetgirig låntagare skulle promenera iväg med den. 

Bokbandet är ett samtida band helt i skinn och med träpärm. Bandet är slitet och genom det trasiga skinnet kan man på ryggen se de väl tilltagna binden som håller ihop alla arken till ett band. Bokbandet har även en del mässingsdetaljer, som dekorerade spännen och vackra kapitälband. 

Marginalia räknar ner till jul med bokband och annat spännande ur våra samlingar. Stefan Benjaminsson bidrar med förslag på vad man kan köpa till en hårt arbetande kulturarvsbibliotekarie i julklapp.  

Vi startar med Travels in Norway, Sweden, Denmark, Hanover, Germany, Netherlands &c av William Rae Wilson från 1826. Wilson var en skotsk landägare och advokat som helst ignorerade både land och lag för att istället resa. Han är också mest känd för sina resebeskrivningar, varav ovanstående är en. Bland annat passerade han Göteborg, och om denna bedårande stad skrev han att han fann klimatet hälsosamt och stärkande: ”The climate of Gothenburg, I found to be salubrious and bracing, with remarkable pure air.” Man få förmoda att han inte besökte sillsalterierna vid detta tillfälle. 

Boken är inbunden av den Londonbaserade bokbinderifirman Rivière (även med stavning Riviere, Rivère och Rivere). Robert Rivière (etc) (1808-1882) var en framstående bokbindare, ursprungligen verksam i Bath och från och med 1840 i London. Hans rykte grundade sig inte så mycket på originalitet som på hans utsökta hantverksskicklighet. Det band vi ser här har sannolikt inte Robert Rivière själv varit involverad i, eftersom stämpeln ”Bound by Riviere & son” daterar bandet till efter 1880. Bandet är ett mörkgrönt marokängband med rak bård runt främre och bakre pärm. Det har en fast rygg med 5 upphöjda bind, rikt förgylld dekor, inre denteller och förgyllt övre snitt. 

Vad som gör just detta bokband än mer intressant är att prenumerationsreglerna för Warren’s Public Library finns inklistrade på insidan av främre pärmen. Biblioteket var inte gratis, utan det krävdes att man prenumererade på lånerättigheter. Dessa fanns i tre klasser, från 18 shilling för 12 månader till 3 £ och 10 shilling för samma period. Förstaklass-låntagare fick plocka med sig 6 volymer per gång, oavsett ämne, medan tredje klassen fick nöja sig med 2 volymer, dock inga moderna verk.  

Bokbandet ingår i Humanistiska bibliotekets Bokbandssamling. Här finns ytterligare ett exempel på ett band som Rivière står bakom. 

Stefan Benjaminsson fördjupar sig i kungliga kungligheter.

De sista åren av Karl XV:s liv präglades av sjukdom och kurorter. Konungen led av tuberkulos och det var den som i september 1872 tog hans liv. Någon effektiv behandling fanns inte vid denna tid, men rikt folk tog ofta till tidens patentmedel: att åka på kurort för att dricka vatten och bada (hydroterapi) och, om läkarna så föreskrev, andas luft. Detta hjälpte oftast föga och för kungen hjälpte det som sagt inte alls. Kurortsläkarna var i alla fall begeistrade av det kungliga besöket. Troligen medvetna om att hydroterapin inte skulle hjälpa mot kungens tarmtuberkulos, fokuserade läkarna på det görbara och tröstade honom genom att skänka honom sina egna bokalster – ofta med dedikationer till konungen av Sverige (och Norge, som för tillfället befann sig i tämligen motvillig union med Sverige). En del av dessa böcker och några andra titlar ur kungens övriga samling av medicinsk litteratur ingår i Humanistiska bibliotekets Bokbandssamling.

Längst till vänster har vi Des Incidents du traitement thermo-minéral de Vichy, av François Auguste Durand, i ett mörkgrönt halvband med Karl XV förgyllda pärmexlibris. Detta kan jämföras med bokbandet längst till höger, Om Sundhedsvæsenet ombord paa danske Krigsskibe, av Frederik Vilhelm Mansa, i ett rött klotband, även detta med förgyllt pärmexlibris. Detta pärmexlibris är dock inte kung Karls utan kronprins Karls, vilket förlägger bokbandet till en tidpunkt innan Karl besteg tronen 1859. Mellan dem har vi Typhus contagieux du gros bétail, av Eugène Renault, i halvband med rygg i grön chagrin och pärmar i chagrinpressad klot, med ett förgyllt dedikationstryck på främre pärm.

Den ovannämnda, säkerligen fascinerade exposén över incidenter rörande termomineralbehandlingen i Vichy har även en dedikation på titelsidan från den stolte författaren. Denna bok uppvisar också ännu ett sätt att markera bokägande, med hjälp av blindstämpel. Denna blindstämpel återkommer i ett flertal av Karl XV:s böcker i Bokbandssamlingen.

Om det militaire medicinalvæsen av J. de Besch är ett elegant rött saffianband med förgylld dekor. Som alla böcker gör den sig bättre i verkligheten än på bild – men vad ska man göra. Marginalia är trots allt en blogg.

Här är ännu ett halvdussin av Karl XV:s böcker från Bokbandssamlingen (nummer 76, 77, 78, 81, 82, 87). En gemensam nämnare för dessa, och några till, är ”chagrin”. Chagrin är benämningen på det skinn som bandet är gjort av. Från början var chagrin vanligtvis skinn från åsna eller häst, men betecknar under senare tid oftast getskinn. Ordet kommer från franskas ord för ”sorg” (chagrin), man chagrinerade skinnet, gav det ett utseende av sorg. Passande för alla dessa böcker om sjukdom? På de två nedersta böckerna ser vi också två exempel på Karl XV:s förgyllda pärmsigill. Det större av dem syns på Vichy au point de vue de l’hygiène et du traitement, av Dr C. Gaudin. Detta band har dekorerats lite extra med förgyllda inre denteller, det vill säga en dekorbård på insidan av pärmen. Den gode doktorn och författaren har dessutom inte kunnat behärska sig utan dedikerat försättsbladet med sedvanlig högtidlighet 30 juli 1867, se nedan.

På nästa bild finner vi ett exempel på dubbla pärmmonogram. Böckerna är Unerlässliches Handbuch für Badegäste zu Ostende, och Supériorité des bains de mer contre les dérangements de santé de la femme, båda av Heinrich Noppe. Pärmmonogrammen, CXV – L-E är alltså både Karl XV:s och drottning Lovisas (Louise van Oranje-Nassau). Det framgår inte om de var på gemensam kurresa till Ostende eller om drottningen var där själv (andra titeln handlar om hur man medelst bad botar specifikt kvinnliga sjukdomar lika ineffektivt som baden botar manliga), men banden anger dem bägge som ägare. Bokbanden är för övrigt bundna i Ostende, av Deweirt. De är röda chagrinband, med förhöjd och förgylld skinndekor, dekor i blindtryck, förgylld krona och monogram, pärmdekor och inre denteller. Så … inget sparat.

Vi avslutar denna rundtur bland Karl XV:s medicinska och hydroterapeutiska bokband med ett band i sammet. Varför sammet? Hade det med ämnet att göra? Något mysigt, mjukt, värmande ämne? Boken är Origine du Cholera (om kolerans ursprung), av Axel Frederick Lassen. Så – nej. Sammet användes främst för att det var exklusivt, även om det på 1800-talet blivit mindre exklusivt. Låt gå, vi tittar på sammetsbandet, som är ett helband i röd sammet, med förgylld titel och bård, samt med blindpressad dekor och försättsblad av sidenmoiré. Varför inte, så att säga. (Hur många bakterier döljer sig i den exklusiva luggen?)

Alla böcker ovan ingår i Humanistiska Bibliotekets Bokbandssamling, med numren 76–88.

Årets välförtjänte nobelpristagare beskrivs i gårdagens DN av Jens Christian Brandt som ett riktigt lyckopiller:

När Dramaten sätter upp den ungerske författaren László Krasznahorkais roman ”Motståndets melankoli” från revolutionsåret 1989 finns ingen scen, bara ett ödsligt rum där skådespelare och publik tar plats i en terapeutisk cirkel som om vi alla var AA, som om vi samlats här för att bekänna, hur mycket som gått sönder, hur envetet allt lagts i spillror.

Kanske är golvet därför orubbligt grått, aska strödd på betong. I taket kryper en övervakningskamera maskerad till strålkastare sakta runt. Längs väggarna hänger kläder; på en krok folkdräkt, på en annan någon sorts ekipering med slokhatt som eventuellt (det är bara en gissning) burits av herdar i Karpaterna.

Vi ser fram emot att fördjupa oss i dessa muntra tongångar under höstens regniga dagar, och jobbar även på att lära oss stava till: László Krasznahorkai. Gör bättre själv, den som kan!

Av Andrea Bjurström

Har du några regniga dagar över i sommar då du känner för att koppla av i en av UB:s fåtöljer med en bok som har både spänning, humor, oväntade vändningar och massor av 50-talsnostalgi? I så fall rekommenderar vi The winds of time (1957) av antropologen och science fiction-författaren Symmes Chadwick Oliver (1928-1993). Tack vare en donation finns boken nu på UB tillsammans med Another kind (1955), Unearthly neighbors (1960), och The edge of forever (1971), även dessa av Chad Oliver. Jag lovar, du kommer inte att bli besviken!

The Winds of time kom ut 1957 och var Olivers andra bok. Här beskriver han sin samtid så som den uppfattas av den kedjerökande läkaren Wes Chase och utomjordingen Arvon. Wes och hans hustru Joan anländer till den den lilla stuga de hyrt för sommaren i den sömniga staden Lake City i Colorado, och genast kastas vi in i 1950-talets USA:

The cabin was a neat compromise. For the man. Fed up to the gills with the stinks of the city and afflicted with the annual back-to-nature bug, it had yellow pine walls with prominent rustic knotholes. For the woman, resigned to another season of losing her husband to a series of glassy-eyed trout, it offered an electric refrigerator, a moderately efficient gas stove, a shower with hot water, and inner-spring mattresses on the beds.

Wes ger sig snabbt ut i de natursköna och orörda omgivningarna – nå ja, nästan – orörda:
”There was only one sign that a man had ever been in this spot before – an empty, dirt-streaked jar that had held salmon eggs lying by a rock. He had tossed it there himself a week ago.” Snart vänder fiskelyckan till olycka när en hagelstorm tvingar Wes att söka skydd i en grotta. Våt och eländig drömmer han om vad de flesta kanske drömde om vid denna tid: ”…a hot shower, breakfast with steaming-hot coffee, and a round of antibiotics from his bag.”

Och Wes äventyr slutar inte här. Grottan är bebodd av omänskliga varelser och han tas tillfånga. Men istället för att drabbas av panik iakttar han varelserna med vetenskaplig noggrannhet: ”Wes ticked them of: mandible, maxilla, zygomatic arch, nasal cavity, orbits, frontal bone…” och funderar på uttrycket i deras ögon: hat, hunger eller hopp? Snart upptäcker han oanade likheter mellan utomjordingarna och sig själv, såsom en begivenhet på choklad, böcker och filosofi. Och kan det vara så att han till och med har något av lära av besökarna från yttre rymden? Som Arvon från planeten Lortas säger: “No great civilization ever grew in just one sealed area, with only its own ideas to keep it going.”

Chad Oliver anses vara en av de författare som tillsammans med bland andra Ursula K Le Guin lanserade antropologisk science fiction. Till skillnad från de övriga var Oliver även verksam som antropolog under hela sitt liv, med en professur i ämnet vid University of Texas i Austin. Även om Oliver ansträngde sig för att separera sitt fiktiva och akademiska skrivande, bland annat genom att publicera sina SciFi-böcker under namnet Chad Oliver, och sin vetenskapliga produktion under namnet Symmes C. Oliver, är det just Olivers akademiska arbete och professionella karriär som antropolog som gör hans SciFi-böcker extra intressanta. Donationen följer Olivers skönlitterära författarskap mellan 1955 och 1971, då det också utvecklades och förändrades i takt med hans professionella erfarenheter. I efterordet till The edge of forever skriver han själv om sina tidiga verk:

”I was struck by the idealism, the enthusiasm, and the occasional certainty of that other Oliver. Not a bad guy, really, but I could have some lively arguments with him now. I am not as sure as he was.”

The winds of time finns tillgänglig som läsesalslån på UB. Vill du läsa mer om Chad Oliver rekommenderas även Samuel Gerald Collins, Scientifically Valid and Artistically True: Chad Oliver, Anthropology, and Anthropological SF, Science Fiction Studies 31, nr 2 (2004): 243–63.

Hanna Wikman om en visit i samlingarna

Sländan föll i brunnen en måndag i maj och jag följde efter
mycket går ut på att retroaktivt katalogisera material
samlar fickorna fulla med vit kiselsten
en fot i elektronik och en i pergament
i sjumilastövlar
kavla upp ärmarna och börja
lyft ut bröd ur en ugn som ber dig om det, plocka äpplen ur ett träd som vill ha hjälp
specialsamlingar och okatalogiserat
skaka bolstren genom fönstren och det snöar över världen
1621 är Göteborg en brädhög
ur sådana bygger vi slott
schwarze stundenbuch
trollkarlens sammetsbok i midnattstimmen
lägenheten
vaktmästarens son och hur han levde ett liv i det humanistiska biblioteket
årtionden går
Urd, Verdandi och Skuld
gymnasieförordningar stiftsstäder
brunnen och vattnet
markägarinnan rik och ensam med en son
ett barn byttes mot ett annat, levde sitt liv inuti berget
antecknar att ekarna finns kvar att fika intill på Orust
där finns ett träd, ekorren springer med budskap längs med stammen
avsätt en summa så gossar får lära sig
ringar på vattnet, skeppsbrott och fulla segel
dansk ur-adel
en sjöjungfru som bytte till sig en röst eller var det ben
spretig samling
nu vet jag varför Dordi läste fader vår på danska i Långsele
krigsbyten från Polen
madrasser och ärtor inunder
Gustav Vasa, klostren, makt
barnet som åt ikapp med jätten
skog och pengar
en spinnrock gör tagel till guld
man tar mängder av böcker från klostren
från nedersta våningen leder bönstjälkar upp till entréplan, kombineras med rörpost
kyrklig sångbok med baltisk notation
stiger upp sånger ur djupen, det är från Inannas syster
1300-tal baltikum
Ereshkigal
där de tecknade för hand på pergament
hunden har ögon stora som tallrikar
inbundet en murinstruktion från 1648 ”italienska stjärnfort”
huset rör sig på hönsben
noter på pärmarna, ritningar inuti
kentauren Kent Aurén
1621 Gustav II Adolf jämnar jesuitkloster med marken
i rummet intill pågår ett evigt parti schack, temperaturen reglerad
svenskhärjningarna
i askan hittas ett hjärta av vax från ballerinan
de tog hela bibliotek
ledde råttor, sedan barn, in i ett berg
oxkärra
pumpavagn
”Strängnäsauktionen”
jätten slänger en tuva ut i Vättern
klippböcker från jubileumsutställningen
hattmakaren
fästmansband
Cheshirekatten
kommentarsfälten under tryckfrihetstiden 1770-tal
ett hus av strå, ett av lera, ett av sten
”Grov konfekt”
turkish delight
kritik av kungahus
styvsystern fick en hink tjära över sig
”den danska tryckfrihetssamlingen”
den lilla havsfrun
Doves press
hustrun som blev till en uggla
fiska upp ur Themsen
räven lurade björnen att meta med sin långa svans
William Morris och flera andra
bord, duka dig
nöten är Galileis brev
ett mycket litet begravningsfölje syns passera under köksfönstret
spionerade så mycket det gick
en älg som jagas över himlavalvet
spion, museiman, spion
bytte ut sitt öga mot kunskap
pomolog
sov i hundra år
hundra procent fokus päron
kaninen jagar jägaren
mögelsanering
att samla, verka och värka
Armeniska samlingen
fuktskador av enbart människotårar
samlade trolleriböcker
en skinnpåse full av röster och jord
bottnar filosofiskt i att bibliotekssystem är ett sätt att avspegla världar
brödsmulor, stenar
eget system
näckrosdammen, en kvinna med gåsfot
bibehåller den ordning som det var
kommer ut från Flädermors underjord i ett regn utav guld
går till lånedisken
återlämnar sländan till samlingarna
tar spårvagn fem mot Biskopsgården från Korsvägen

(jag) fungerar (numera) som ett samhällsminne