Av Stefan Benjaminsson
När något blir gammalt riskerar det till slut att inte bli något annat än sin ålder. Det är synd, för som alltid är det annat som är intressantare. Inkunabler är böcker tryckta före 1501, vilket får anses vara riktigt gammalt för en tryckt bok. Låt oss ta en bok tryckt i början av 1490-talet som exempel: Prophecia de Sancta Brigida Vircine [sic]. Detta är en skrift som är tryckt i så kallat quarto-format och innehåller åtta sidor. Titeln ger intrycket att det är en redogörelse för den heliga Birgittas profetior, vilket är just vad trycket vill att ni ska tro. Vad det egentligen är, är ett exempel på det sena 1400-talets deepfake.
Under 1300- och 1400-talet började man i Italien använda ”profetior” för att sprida propaganda om andra städer som man såg som sina fiender. I det här fallet menar texten att stor ödeläggelse kommer att orsakas av en specifik stad. Vilken stad? Ja, texten förklarar att ”den stora ormen kommer att sova med lejonet”, vilket som alla då förstår innebär Venedig (lejonet). Varför just Birgitta användes som språkrör för italiensk politisk propaganda kan tyckas märkligt. Det berodde delvis på att hon sågs som en profetisk auktoritet, vars visionära erfarenheter var tänkt att validera profetiornas/propagandans innehåll. Om Birgitta sa att ormen ska sova med lejonet … så var det väl så, var resonemanget.
Just denna ”profetia” tar formen av en dikt. Den existerade redan i början av 1400-talet i olika versioner, många gånger med anonym författare, andra gånger tillskrevs dikten andra personer med profetior på sitt CV. Bland andra har även Joachim av Fioro (abbot, teolog och mystiker) sagts ligga bakom dikten. Det var först i slutet av 1400-talet som den heliga Birgitta seglade upp som kandidat till diktens profetior. Detta kan eventuellt ha att göra med att hon 1482 blev saligförklarad (helgon var hon ju sedan tidigare) och att hon därmed var en profet i ropet. Hur det än var trycktes cirka 1493 denna profetia och sades då vara av Birgitta. Det namn som återfinns i trycket, och som numera brukar anges som författare, är Antonio Farina, men honom vet man inte mycket mer om. Texten trycktes ytterligare åtminstone fem gånger fram till 1525, med mindre variationer.
Men det blir mer intressant, för detta tryck var tidigare bara känt i bara två bevarade exemplar. Den internationella inkunabeldatabasen ISTC listar bara två biblioteket i världen som ägare till trycket: Kungliga biblioteket i Stockholm och Göteborgs universitetsbibliotek. Efter att vi nu katalogiserat vårt exemplar, är det dock uppenbart att våra exemplar är olika utgåvor. KB:s exemplar är tryckt senare än vårt, under 1500-talet och således ingen inkunabel. Vilket innebär att Göteborg nu sitter på det enda kända exemplaret av Prophecia de Sancta Brigida Vircine (Venedig, 1493). Det är naturligtvis inte helt osannolikt att det finns ytterligare exemplar hos en privatsamlare, men till dess att den informationen dyker upp är detta exemplar unikt. Bokbandet är dessutom en fin kreation i medeltida pastisch av Gustaf Hedberg från 1925. Titelsidan innehåller för övrigt ett rätt fint träsnitt: Birgitta med ett gissel(?) i handen, framför ett krucifix och med en fågel (Fenix/tupp?) i bakgrunden.
Vi har nu digitiserat vårt exemplar, så den som vill läsa italiensk deepfake-propaganda anno 1493 kan nu göra det här: https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/86610?locale-attribute=sv
Vill du läsa mer om 1400-talets italienska diktprofetior rekommenderas kapitel 6 i:
Falkeid, Unn & Wainwright, Anna (red.), The legacy of Birgitta of Sweden: women, politics and reform in Renaissance Italy, Brill, Leiden, 2023