Författare: Kristina Sevo

Ur samlingen:

Kulturarvsbibliotekarie Kristina Sevo går lätta fjät, kring magasin och hylla, hittar okatalogiserade program för Göteborgs Lucia, kring klassifikation som sol’n förlät, skuggorna ej mer ruva.

Av Stefan Benjaminsson

Idag lyfter fram vi den göteborgska bokbindaren Ella Krantz (1904-1957). Krantz utbildade sig vid Kunstbewerbeschule i Hamburg, under Franz Weisse, och i Göteborg drev hon tillsammans med Astri Leman en bokbinderifirma. Hon hade ett flertal utställningar och arbetade även som lärare i bokbinderi vid Göteborgs nya elementarläroverk för flickor. Hon var också aktiv i Soroptimisterna, som är ett världsomspännande kvinnligt nätverk. På Humanistiska biblioteket har vi runt 20 bokband som Ella Krantz bundit in. De flesta är mindre exklusiva bruksband, men vi har även ett av hennes tidiga bokband, ett utsökt skinnband till Törnrosblad: tankar och fragment av C. J. L. Almquist. 

Ur samlingarna:

Av Stefan Benjaminsson

Många förlag bryr sig inte om böckers eventuella litterära kvaliteter. Ge publiken vad de vill ha, tänker de. Nuförtiden är detta tydligen deckare, men inställningen är inte ny. I slutet av 1800-talet ville publiken ha annan typ av spänning. Richard Henry Savage var en pensionerad militär som under sista dussinet åren av sitt liv lyckades få ur sig ett 40-tal böcker, med titlar som Prince Schamyl’s Wooing, The Masked Venus, eller som här: A Daughter of Judas, i ett snyggt dekorerat band.

Savage skrev disciplinerat, från morgon till kväll, även om man kan ifrågasätta hur fokuserad han var, för han lär ha kunnat upprätthålla en konversation medan han skrev. Förlaget som gav ut Savages böcker tycks inte ha litat på säljframgång för att säkra profiten, för de såg även till att sälja reklamplats i boken, inklusive pärmens baksida. 

Flera sidor både för och efter själva romanen består av reklam, som försöker kränga kejserligt sanktionerad torskleverolja, Beethams liktornsplåster eller Edwards ”Harlene”, ett medel som inte bara producerar och räddar hår utan även återställer dess ursprungliga färg. 

Mest fascinerad blir jag av sista sidans reklam. Produkterna utlovar strålande resultat, men något i det hela gör att jag tvekar att testa vissa produkter. Bara det att samma företag säljer både ”Jackson’s benzine rect”. och ”Jackson’s rusma”, gör att jag misstänker att det är samma innehåll med olika etiketter. Men vem kan motstå beskrivningen av “Prince Albert’s cachoux”: ”Dainty morsels in the form of tiny silver bullets, which dissolve in the mouth and surrender to the breath their hidden fragrance”. Fast troligen är det väl ”Their hidden fragrance of Jackson’s benzine rect”. Så kanske: Nej tack. Och ja: ”Metallic nipple shields” är exakt vad det låter som. 

Av Stefan Benjaminsson

De flesta böcker du möter består av en bok i ett bokband. En del gånger kan ett band innehålla flera böcker, vilket kan vara ett sätt att spara in på bandmaterial och hyllplats. Sedan finns en variant som kallas dos-á-dos, (franska för rygg mot rygg). Detta är två bokband som binds samman, men vetter åt olika håll. Tänk dig att du står axel mot axel med en annan person, men med ansiktena vända åt motsatta håll. Böckerna har alltså varsin rygg och pärmframsida, men en gemensam pärmbaksida. Det finns också en ovanlig variant av denna dos-á-dos. 

Här har vi två böcker av den göteborgske skeppsbyggaren Fredrik Henrik af Chapman. Det är Dimensioner på wirke och järn til fem sorter linie-skepp … (1796), samt Dimensioner på virke och järn til nio sorter fregatter och trenne mindre bevärade fartyg … (1798). Dessa har olika format, den ena stående den andra liggande. 

Resultatet av denna variant av dos-á-dos är att de två böckerna är vridna 90 grader och det är en något förvirrande känsla att hantera bokbandet. Det är inte helt klart vad man vunnit på att binda in dessa två böcker på detta sätt, men någon gillade en gång idén.

Vad gäller innehållet tillhandahåller böckerna tydliga dimensioner för att du ska kunna bygga fem sorters linjeskepp och nio sorters fregatter (samt trenne mindre bevärade fartyg) och få den gode Chapmans gillande nick. Vissa instruktioner ger även intrycket av dadaistisk poesi. Så på julafton, med glöggmuggen i handen och blicken i ögonen på din släkt (som redan hyser en hälsosam skepsis mot dina mentala förmågor), läs högtidligt dikten: ”Rundhultens tjocklek”

Bibliotekarie Joakim Lilljegren om Chiles Mistral

I dag är det exakt 80 år sedan den chilenska poeten Gabriela Mistral anlände till Göteborgs hamn, på väg till Stockholm för att som första latinamerikan någonsin ta emot Nobelpriset i litteratur. I Göteborgs universitetsbiblioteks samlingar finns ett signerat bokexemplar som härrör från hennes Sverigebesök, ”Till Göteborgs iberoamerikanska institut, med tillgivenhet och respekt för dess arbete / Gabriela Mistral”:

I Göteborgs hamn möttes Mistral av bland andra Matilde Goulard, spansklärare och tillförordnad föreståndare för stadens Iberoamerikanska institut. Institutets grundare och ordinarie föreståndare, Nils Hedberg, befann sig vid tillfället i Brasilien, men Mistral fick tillträde till hans lägenhet på Rosengatan för att kunna gå igenom alla telegram som väntade på henne efter Atlantresan och för att hålla en presskonferens. Tidigare i år invigdes en minnesskylt på byggnadens fasad:

Goulard kom att följa med Mistral som tolk på hennes nästan månadslånga vistelse i Sverige, till Stockholm där hon tilldelades Nobelpriset den 10 december, och till Värmland där de besökte Selma Lagerlöfs herrgård Mårbacka under mellandagarna.

På bilden ovan syns Mistral och Goulard framför Lagerlöfs grav på Östra Ämterviks kyrkogård. Med på Värmlandsresan var också författaren och akademiledamoten Elin Wägner – det är ur hennes samling vid KvinnSam, Göteborgs universitetsbibliotek, som fotot ovan är hämtat.

Mer om Mistrals Sverigeresa kan du läsa i artiklarna Mistral och femton böcker (Anna Svensson, 2018) och Gabriela Mistrals underbara resa genom Sverige (Andrea Castro, Eduardo Jiménez Tornatore & Joakim Lilljegren, 2025).

Dagens lucka kommer från vår magasinsnestor Magnus Bergius.

Smällkaramellen – Humoristernas julsalong

En jultidning från 1953 och i kalla krigets skugga, vilket väl passar detta mörka år.

Märkligt nog är Per Anders Fogelström redaktör för lustifikationerna. Han har kanske aldrig uppfattats som en humorist, men förlagsarbetet var måhända ett brödjobb.

Suomen itsenäisyyspäivä

Ur Finska samlingen.

Ur samlingarna: