Kategori: Okategoriserade

Anna Lindemark beaktar några rader (faktiskt alla) ur C. M. Bellmans Månan

Carl Michael skulle ha fyllt 286 år idag, ett förfärligt stökigt antal år, men vi gläds likväl. Till firning, förning och andelig spijs kan man låta puttekulögat falla på det synbarligen enda Bellmantryck i Humanistiska bibliotekets samlingar som gavs ut före förf:s död – Månan, tryckt 1760 i Stockholm av Nyström och Stolpe, tackar för det!

Månan är så orimligt citerbar att det är svårt att välja exakt vilka rader ur denna episka dikt man ska tatuera på ryggen, alternativt korsstygnsbrodera för att ha något att hänga ovanför platt-teven.

Du som vill botanisera själv kan ta en titt i Gupea, på Litteraturbanken eller helt enkelt på den dåligt OCR:ade versionen hos Runeberg. För dig som prokrastinerar någon särskilt knastertorr del av det akademiska värvet genom att sitta och doomscrolla på Marginalia, presenteras istället nedan några omistliga utdrag ur verket ifråga, vilka med fördel kan läsas högt på nästa sociala tillställning där du behöver sätta motståndarna på plats genom att flexa dina orimliga punktkunskaper om grötrim affattade på ena swänsko:

”Det plär wäl sällan godt betyda,
        När folket sägs i Månan gå:
Exempel kan man altid få,
Som under Dårhus-Sticktet (sic) lyda;
        Men rubbom ej der’s tysta ro;
De må ju fritt på jorden blifwa;
Jag tänker nu en dröm beskrifwa;
        Om dem, som uti Månan bo…”

Vi känner oss även sedda här på biblioteket: (Det är så att man vill citera en annan känd poet, T. Egner: ”…nu tar nog ingen miste / det handlar ju om mej / faderullan lej”).

”Och Minnets packhus öpnadt blef:
Dit gick hon först at alt beskåda,
Et gammalt skräp i hwarje låda,
        Af sagor, språk och tryckta bref”

…

Restips med rimlig förhävelse!

”Så flög min tanka lifligt om,
Hon tycks all jordens magt upbåda,
Och utan skjuts hon fick beskåda,
        Båd’ Trosa, Prag, Paris och Rom.”

…

Ständigt aktuell politisk kommentar!

”När högmods dunst på hjärnan rår,
Behöfs ej se i swart-konst boken.
Sielfklokhet fins til öfwerflöd.
Då kan ej djupsta sanning fattas,
Då måste slughet allmänt skattas,
At hjelpa Landet ur sin nöd.”

…

Livsvisdom! Månan har allt man kan begära av en Science Fiction-dikt från 1700-talet.

”Men Himmel, hwad här wisdom wanka!
En winglas gaf så mogen tanka,
At all ting tycks få bättre skick.”

…

För den som fortfarande inte fått nog av sedelärande reseskildringar kan vi erbjuda en klumpig segway över till Niels Klims underjordiska resa som står i ett upprörande stort antal exemplar i Holbergsamlingen. Huruvida Holberg och Bellman trivdes tillsammans kan man utläsa i J. K. Andersens artikel med samma namn (2004). Ja! Skål, govänner!

Anna Lindemark höftar ordens ungefärliga värde

Ett av Humanistiska bibliotekets många retroaktiva katalogiseringsprojekt fokuserar på alla de tusentals svenska litterära alster som kommit ut i broschyrform de senaste 350 åren eller så. Det är en guldgruva oavsett vilken ingång man har. En rätt hysterisk guldgruva.

Biblioteket ska inte agera litteraturkritiker. Dock lever vi på kärleken till våra samlingar och vårt uppdrag (det är inget kall, släpp min arm!), och kanske kan man unna sig att ändå tycka nåt? Eller åtminstone göra en observation? Bland mina egna favoritaspekter av br Litt Sv, som uppställningen heter, är överblicken över egenutgiven eller motvilligt förlagd poesi som kom ut ca 1930-1950. Fjärran från alla kulturkanoner finns ett stråk av kanske framför allt manlig ångest och frustration, som i Sverige inte på samma sätt som i andra länder kan förklaras med behovet att bearbeta ett dubbelt krigstrauma. Men folk led ändå!

Mellankrigstiden var tydligvis inte lika spännande i Öxnered som i Berlin, och efterkrigsåren ska vi inte tala om. Vi har sett fotografierna av folkhemmets vardag. Det var inte roligt. Folk levde sina liv plågade av alla möjliga jobbiga grejer, t ex säckiga underkläder, yllestrumpor, portvinstå, tveksam tandstatus, tvånget att bära hatt, slentrianrasism, aladåb, dåtidens medieutbud och sexualmoral SAMT så småningom 50-talets kyrkoakitektur, i form av ett stort antal krematorieliknande lådor bredvid de nya motorvägarna. (Vi har böcker om alltihop, ibland flera jobbiga grejer i samma publikation!)

En intressant kvantitativ studie vore att tröska ut de 20-30 vanligaste orden ur dessa repetitiva grötrim versrader författade av allvarliga, allmänbildade herrar med armbågslappar. Dåtidens poesi utgör sitt eget litterära bevis för folkhemmets osvängiga villkor. Ordbilden skvallrar främst om en av samhället förkvävd sexualitet och ett orimligt sug bland prostsöner, botaniker och kamrerare att få delta i olika nationalromantiska actionscener framvevade i slow motion på önsketänkadets bioduk. I väntan på faktiskt underlag från GRIDH bifogas nedan ett diagram baserat på magkänsla snarare än några egentliga mätningar:

Vanligast förekommande ord i litterära småskrifter, Sverige 1930-50:

Som alltid: jätteintressant, jättespännande, jättebra ämne för en B-uppsats. Sätt igång!

Finns i plattformen för digitala samlingar och digitaliserat kulturarv Alvin.

Av Stefan Benjaminsson

En halvt dold suck brukar alltid undslippa mig när jag tar en bok från min vagn och finner att det är en bibel. Ännu en bibel? Hur många biblar kan vi ha? Jag tänker inte ens försöka mig på att räkna dem, men tro mig, de är många. Därför var det denna gång glädjande att inse att min initiala suck var en suck i förtid. För bibeln bar på en hel del av intresse. Till att börja med visade det sig att en tidigare kollega 1972 (då boken donerades) hade katalogiserat den fel. Katalogkortet påstod att bibeln var tryckt 1604, medan bibeln själv proklamerade att den var tryckt 1594. Ingen skugga över katalogisatören 1972. Det var väl fredag eftermiddag och helgen hägrade. Lätt hänt att koncentrationen brister.

Ytterligare saker att glädja sig åt är bokbandet. Det är ett äldre, troligen samtida bokband, med riklig blindpressad dekor och en tillika blindpressad avbild av Justitia, som äppelkindad och barsk väger människans skraltiga själ mot gudomlighetens eviga motvikt. Därtill finns spännen. Bara en sådan sak!

Trycket i sig har även rikligt med träsnitt och några planschblad som man kan roa sig med att skärskåda. Genom dessa träsnitt kan man följa bibelberättelserna från Genesis otäcka brodermord till Uppenbarelsebokens aggressivt trumpet-tutande härskaror.

Dessutom finns kartor som pekar ut var någonstans i geografin allt lär ha utspelat sig. En av kartorna har en numrerad rutt. Antingen handlar det om att illustrera ett uttåg ur Egypten eller så är tänkt att fungera som ett brädspel: ”Du hamnade på ruta 14, stå över ett slag och ät dig mätt på manna från himlen. Fortsätt sedan direkt till Guldkalven utan att passera Sinai.”

Det finns också flera provenienser, från andra halvan av 1700-talet till 1800-talet. Det är idel svenska provenienser, vilket gör att jag misstänker att bibeln under 1700-talet bundits om och fått nya försättsblad. Borde inte fler provenienser, tyska sådana, letat sig in i bibeln under 150 år? Det är också en mycket luthersk bibel. Dels är detta en bibelöversättning till tyska av just Martin Luther. De ordstäv som en av de tidigare ägarna, eventuellt Daniel Thamsten i Kalmar, har skrivit ner genomsyras av den lutherska tanken om att arbete är en central del av vägen till frälsning. Vi kan läsa: ”Ingen dag utan någon rad”, ”Ora et labora” (be och arbeta), ”Den som är lat han kan ej få nått att äta”, ”Amen”. Ja, och puh.

Bibeln visade sig även vara väldigt svår att finna någon annanstans. Inte så konstigt för det finns som sagt många bibelutgåvor. Under 1500-talet trycktes åtminstone 820 tyskspråkiga utgåvor av biblar, nya och gamla testamenten, psaltare och enstaka bibelböcker. Bara under 1590-talet trycktes minst 34 tyskspråkiga utgåvor av bibeln. Webbsidan deutsche-bibeln.eu strävar efter att lista alla tyskspråkiga biblar och denna källa menar att det år 1594 trycktes tre utgåvor av bibeln i Wittenberg. Det är sannolikt fel, för den bibliografiska informationen om dessa tre stämmer inte med den bibel som låg framför mig. Efter djupdykningar i olika tyska kataloger lokaliserade jag till slut ett exemplar på ett bibliotek i Stuttgart, som överensstämmer med Humanistiska bibliotekets exemplar. Denna bibel är således inte unik, vilket hade förvånat mig, men den är ovanlig, välbevarad och har en handfull svenska provenienser. Så på det hela taget en lyckad dag.

Beställs i Katalog -57. https://ipac.ub.gu.se/gub-kat57/index.jsf

Ur arkivet: Skalden Nils Ferlins papper, H 170:8.

Bibliotekarie Taissia Goriounova bidrar med det här guldkornet av Nils Ferlin. Dikten finns publicerad i tidningen Julblosset (Stockholm), 1955, s. 3.

Ur Elisabeth Tamms samling (KvinnSam):

Elisabeth Tamms julklappsrim till sin pappa, troligen 1890-tal.

A 170: https://www.alvin-portal.org/alvin/view.jsf?pid=alvin-record:397057

Av Stefan Benjaminsson

Har du glömt att skicka julkort? Eller har du rent utav slutat skicka julkort? Oavsett anledning till din försummelse har du fortfarande chansen att reparera skadan. Skicka familj, avlägsna släktingar, eventuella bryllingar, vänner, ströbekanta, kollegor och fullkomliga främlingar en länk till Marginalia och önska God Jul.  

I Herbert Blomstedt Collection (HBC) på Humanistiska biblioteket finns en stor vykortssamling och i denna finns en avdelning med julkort. Här är ett urval av dem, från förr och ännu mera förr och från flera länder. God Jul.

Av musikbibliotekarie Pia Shekhter.

Ur: Kisse-Misse-Måns  och andra visor. Text och musik av Felix Körling. Med 16 färgplanscher av Hilding Nyman.

Albert Bonniers bokförlag, 1942

Av arkivarie Sarah Höilund

I dagens lucka hittar vi ett tips på recept till julens pepparkakor nedtecknat av Hilma N. den 6 maj 1892. Lappen med receptet hittades på Humanistiska biblioteket år 1977 i Illustrerad kokbok av författaren Eva Hellman, tryckår 1898. Kokboken finns att låna som läsesalslån om fler tips önskas inför stundande middagar. Vykortet är lånat ur skalden Nils Ferlins papper.