Författare: Kristina Sevo

Text: Stefan Benjaminsson, kulturarvsbibliotekarie på Humanistiska biblioteket

Det är fredag och helgens sociala eskapader väntar. Dags att se så där cool och inne ut som andra bara kan drömma om. Men vad göra när piercing är norm och tatueringar konservativt? Vad sägs om att smälta samman med ett träd? Eller än bättre: kapa ena benet och operera in cellosträngar mellan hakan och grenen, och ta partyt dit du går … hoppar på ett ben.

Tips från Ludvig Holberg och Nicolai Klimii iter subteraneum novam tellunis theoriam ac historiam quintae monarchiae adhuc nobis incognitae exhibens e bibliotheca B. Abelini.  D.v.s. Nils Klims underjordiska resa. Här fjärde utgåvan från 1766, i sin häftesedition vilket är sällsynt att se, men som finns i Humanistiska bibliotekets eminenta Holbergsamling.

Dagens inlägg är skrivet av kulturarvsbibliotekarien Stefan Benjaminsson på Humanistiska biblioteket.

Har du tröttnat du på att wifi-matas med strömmad underhållning? Minns du inte längre hur det var att ta eget initiativ? Handen på hjärtat, är ditt kulturella kapital inget mer än en pinsam plump på din inre parnass pittoreska sluttningar? Ta det lugnt, för det finns en lösning på dina problem: Theater-Bilderbuch.

Theater-Bilderbuch, här i fjärde upplagan från 1888, är en pop-up-bok, utgiven av J. F. Schrebier i Esslingen. Boken nöjer sig inte med att bara var pop-up, utan är samtidigt scen och manus till 4 pjäser. På detta sätt så kan du och dina (troligen motsträviga) vänner spela: Rödluvan och Vargen, Hans och Greta, De tre vise männen när de snubblar över Jesusbarnet i julnattens stjärnglans, och slutligen Hela familjen inklusive alla husdjur firar jul. En helafton med kreativa krumsprång är således räddad.

Vi börjar med Rödluvan och kastas rätt in i handlingen då huvudpersonen i sin karaktäristiska huvudbonad möter Vargen: ”Guten tag, herr Graubart.” I väntan på Rödluvan har Vargen, uppenbarligen småsugen på nått, tagit sig ett mellanmål bestående av delar av orkesterns stråksektion. Ett klokt val visar det sig, för Rödluvan låter sig inte luras av Vargens förslag att plocka blommor (för att vargen ska hinna före till den intet ont anande mormor) utan Rödluvan viker icke en tum från sin fastslagna färdplan, och snuvar på så sätt Vargen på hans kulinariska upplevelse. Vargen beklagar sig i sin slutreplik över alla lydiga barn som gör som sina föräldrar säger. Personligen beklagar jag mig över en tam omgestaltning av en klassisk skräckis.

Tack och lov har vi Hans och Greta, som erbjuder en surrealistisk föreställning. Hans använder en rad simmande änder som bro, jagad av en björn iklädd en blå halsduk som bälte med tillhörande svärd, svingade en knölpåk. Björnen ser inte nöjd ut. Greta är vid det här laget i två delar, vilket troligen tyder på att björnen redan fått tag på henne. I bakgrunden hägrar det förrädiskt lockande pepparkakshuset. Spänningen är brutal. Det är med en viss lättnad man sedan spelar upp eposet ”Die Helige Christnacht” med hela 11 roller varav 7 talande och en Jesus, 5 får och en barnorkester.

Har dina vänner fortfarande inte övergett dig så kan ni spela julscenen också. Av intresse här kan vi skåda hunden Karo föra ett gemytligt samtal med katten Mitzi som döljer sig i kulissen. Pjäsen slutar tydligen lyckligt, för sista manusanvisningen uppmanar till allmänt jubel där även Mitzi och Karo deltar.

Theater-Bilderbuch: vier Scenen für das Kinderherz mit ganz neuen Dekorationen und Text in Versen  av Franz Bonn är ett nykatalogiserat tillskott till en av våra större specialsamlingar, Herbert Blomstedt Collection. Pop-up-boken är ett charmigt boktryck i klara välbehållna färger och gör ett smått imponerande intryck då den vecklas ut. Mekaniska böcker av denna typ tenderar ofta att förstöras efter ett tag, på grund av hoplimmade smådelar och lekfull hantering. Denna bok är dock välbevarad, sånär som på några mindre skavanker, och som sådan bokhistoriskt intressant. Pop-up-boken som företeelse har anor från 1100-talet och riktade sig från början in på en vuxen målgrupp, men det var under 1800-talet som den blev populär främst som underhållning för barn. Industrialiseringen av boktryckarkonsten, men bland annat möjligheten att mer effektivt trycka i färg, gjorde att man snabbare och billigare kunde göra kolorerade böcker. Innan den färglitografiska tryckmetoden utvecklades i början av 1800-talet var det främst genom handkolorering som man kunde uppnå samma sak, en tidsödande och därmed dyr process. Handkolorering förekom sida vid sida om färglitografin fram till andra halvan av 1800-talet då färgtryck helt tog över. Som avslutning kan nämnas att baksidan av Theater-Bilderbuch gör reklam för förlagets övriga utgivning, för den som önskar fortsätta utveckla sitt kulturella kapital.

Text av Anders Larsson, Humanistiska biblioteket, förste bibliotekarie på Handskriftsavdelningen.

Den 24 april har Vega namnsdag. Dagen firas till minne av att polarforskaren Adolf Erik Nordenskiöld (1832-1901) just denna dag år 1880 återkom till Sverige med fartyget Vega efter sin framgångsrika kringsegling av den eurasiska kontinenten, d.v.s. framträngandet sjövägen från Europa norr om Sibirien till Berings sund och Stilla havet. Sedan år 1901 finns namnet i den rikssvenska almanackan som en hyllning till Nordenskiöld och Vega-expeditionen.

Nordenskiöld var vid denna tid en mycket meriterad forskare och hade tidigare genomfört ett antal expeditioner till Karahavet, Spetsbergen och Grönland med goda resultat. Sporrad av dessa erfarenheter planerade han därför att utsträcka sina resor än längre österut, och det är nu planerna på hans största företag som polarforskare börjar ta allt fastare form, nämligen att med ett fartyg runda Europa och Asien norrifrån och på det sättet fullborda Nordostpassagen, något inget fartyg ännu gjort vid den här tiden. En bakomliggande orsak var, liksom vid de tidigare Sibirienexpeditionerna, att undersöka möjligheterna för framtida handelsförbindelser. Ett företag som detta skulle naturligtvis bli mycket dyrt att genomföra, och kostnaderna för expeditionen delades därför lika mellan kung Oscar II, grosshandlare Oscar Dickson i Göteborg och den ryske köpmannen Alexander Sibiriakoff. Expeditionsfartyg kom att bli barkskeppet Vega vilket för ändamålet inköptes från AB Ishafvet i Göteborg. Detta fartyg bedrev tillsammans med systerfartyget Capella fångst av säl och val i farvattnen utanför Grönland och Spetsbergen. Efter att ha legat i Karlskrona för diverse tillrustningar vid flottans varv återkom Vega i juni 1878 till Göteborg där ytterligare proviant och utrustning för den långa resan togs ombord. Här anslöt sig även de vetenskapliga medarbetarna Anton Stuxberg (1849-1902), zoolog, Frans Reinhold Kjellman (1846-1907), botanist, Ernst Almquist (1852-1946), läkare, Giacomo Bove (1853-1887), italiensk marinlöjtnant, hydrograf, Andreas Peter Hovgaard (1853-1910), dansk marinlöjtnant, hydrograf samt Oscar Nordqvist (1858-1925) finsk gardeslöjtnant, expeditionens tolk och även zoolog.

Expeditionen hade med andra ord en internationell prägel i enlighet med tankar framförda av polarforskaren Carl Weyprecht om samarbete över nationsgränserna. Vega bemannades med folk ur svenska flottan och stod under befäl av kapten Louis Palander (1842-1920) vilken tidigare seglat med Nordenskiöld under expeditionerna till Spetsbergen 1868 och 1872-1873.

Den 4 juli 1878 var det så äntligen dags för avfärd och Vega lämnade Sverige för nästan två år framåt. Efter att ha passerat Nordkap och gått österut genom Karahavet rundade man Sibiriens nordspets Kap Tjeluskin. Man gick vidare österut längs Sibiriens norra kust genom det som idag kallas Laptevhavet och nådde nästan fram till Berings sund. Denna del av resan gick utan större problem eller dramatik, dock besvärades man emellanåt av dimma. Emellertid stängdes fartyget inne i isen strax före sundet och man tvingades övervintra vid en plats kallad Pitlekaj. Det var alltså mycket nära att man hade lyckats klara av genomseglingen av Nordostpassagen på en säsong. Den påtvingade övervintringen gav dock ett rikt vetenskapligt utbyte och man hade även ett flitigt umgänge med ursprungsbefolkningen, tjuktjerna, på platsen. Dessa led brist på åtskilligt och expeditionen fick därför bistå med bland annat matransoner. Isen låg länge fast och först i juli 1879 lyckades Vega ta sig ur dess grepp och via Japan fortsätta sin färd mot Europa. Återresan artade sig till ett verkligt triumftåg och var man kom blev man föremål för storartade hyllningar. Hemkomsten till Stockholm den 24 april 1880 då Vega under stort jubel gick in till slottet i Stockholm och mottogs av kung Oscar II blev naturligtvis den stora slutklämmen och dagen kallas alltså ännu för Vega-dagen i den svenska almanackan. Nationalyran stod på topp och Oscar Dickson adlades, medan Nordenskiöld och fartygschefen Louis Palander tillerkändes nationalbelöningar på livstid.

Samlingarna på Göteborgs universitetsbibliotek innehåller åtskilliga Vega-minnen av olika slag. Expeditionens zoolog, Anton Stuxberg, efterlämnade ett omfattande arkiv, vilket förutom en stor mängd korrespondens även innehåller hans dagbok från expeditionen. Stuxberg var sedan studietiden i Uppsala också vän med författaren August Strindberg, vilken i litterär form skildrar Vegas hemkomst i berättelsen Triumfatorn och narren ingående i novellsamlingen Sagor, 1903.

AB Ishafvets arkiv är även det ett spännande material där man kan följa turerna kring hur Nordenskiöld och Dickson köpte Vega, men även hur hon efter expeditionen såldes tillbaka till rederiet. Fartyget avyttrades senare till ett skotskt rederi och slutade sina dagar 1903 då hon sjönk utanför Grönland.

Som antytts innan, firades på olika håll Vegas lyckliga hemkomst efter expeditionen. Studentkåren vid Uppsala universitet arrangerade festligheter där flera specialkomponerade visor framfördes. Dessa trycktes även som små pamfletter vilka utdelades till deltagarna.

Några sådana småtryck i ingår i Ellen Fries (1855-1900) arkiv och där återfinnes även hennes inträdesbiljett till högtidligheterna som studentkårens gäst. Ellen Fries var historiker och är idag ihågkommen huvudsakligen för att hon blev Sveriges första kvinnliga filosofie doktor 1883. Hon gjorde även betydande insatser inom kvinnorörelsen i slutet av 1800-talet och var bland annat med om att konstituera Fredrika Bremerförbundet, Svenska kvinnors nationalförbund och Nya Idun. Ellen Fries var även aktiv som skriftställare och publicerade en mängd artiklar i tidskrifter och dagspress som Dagny, Framåt, Verdandi, Aftonbladet och Stockholms Dagblad.

Den sjunde september 1962 avled den danska författarinnan Karen Blixen i sitt hem på Rungstedlund, Själland.  En ovanlig kvinna som levt ett ovanligt liv. Hon hade studerat vid Konstakademin i Köpenhamn, rest i Europa, målat, skrivit noveller, romaner, sagor, essäer, flera under pseudonym. Hon skrev även brev, mängder av brev. Göteborgs universitetsbibliotek, KvinnSam, har fem brev från Blixen till Barbro Alving. alvin-portal.org

1913 reste hon till Brittiska Östafrika, nuvarande Kenya, för att tillsammans med blivande maken driva en kaffeplantage. Hennes mest kända bok, Afrikansk pastoral (originalets titel: Den afrikanske farm), är en biografisk skildring om hennes liv i Kenya, utgiven första gången på svenska 1937 i Stockholm.

Efter olika problematiska förändringar i världen och på farmen i Kenya flyttade hon 1931 tillbaka till sitt barndomshem på Själland. Rungstedlund är idag ett museum, där man kan beundra, inte bara Karen Blixens hem, utan även hennes trädgård och ett galleri med hennes målningar.

Vill du läsa författarinnans verk på olika språk, finns flera av dem att låna här på Humanistiska biblioteket.

Text: förste bibliotekarie Anders Larsson

Få personer kan se tillbaka på en så lång gärning som dirigenten Herbert Blomstedt som idag, den 11 juli, fyller 95 år. Efter studier hos bl. a. Leonard Bernstein och Igor Markevich debuterade han som dirigent 1954 och kan alltså se tillbaka på en nära 70-årig karriär. Han har under denna tid framträtt på de flesta av världens stora konsertscener och som chefsdirigent samarbetat med många berömda symfoniorkestrar.

Utöver sin roll som dirigent och musikalisk uttolkare, har Herbert Blomstedt även vigt sitt liv åt böcker och läsning. Hans sökande efter kunskap i olika former avspeglas mycket väl i de omfattande donationer han överfört till Göteborgs Universitetsbibliotek genom åren.

Själv vill inte Herbert kalla sig samlare, men lite av samlarnatur måste man nog ändå vara för att ställa samman en kollektion som denna. Här återfinns nämligen det mesta från inkunabeltryck (1400-tal) till manuskript av Carl Michael Bellman och signerade utgåvor av Virginia Woolf och Thomas Mann.

Samlingen, i dagligt tal kallad HBC (Herbert Blomstedt Collection), har av donatorn vid flera tillfällen dessutom berikats med olika tillägg, som exempelvis den omfattande samlingen av 1700- och 1800-talsnoter från Östanå slott samt ett betydande tyskt musikbibliotek med litteratur från 1600-talet och framåt.

Göteborgs Universitetsbibliotek gratulerar Herbert Blomstedt hjärtligt på 95-årsdagen.

Några exempel ur HBC.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

31 mars 1881 föddes skådespelerskan Maria Schildknecht i Stockholm. Efter avslutad utbildning vid Dramatiska teaterns elevskola arbetade hon på flera olika teatrar i både Uppsala och Stockholm. I 26 år arbetade hon på Dramaten. 1936 började hon skådespela på Göteborgs stadsteater där hon blev kvar i några decennier.

Maria Schildknecht donerade sitt och sin make Helge Wahlgrens arkiv till Göteborgs universitetsbibliotek. Arkivet heter Skådespelarna Maria Schildknecht och Helge Wahlgrens papper och finns att beställa genom Handskriftsavdelningens formulär på universitetsbibliotekets webbplats. https://www.ub.gu.se/sv/hitta-material/handskrifter/bestall-handskrifter-och-arkiv

Läs mer om skådespelerskan på : https://www.skbl.se/sv/artikel/MariaSchildknecht/

Gästinlägg av Sanna Hellgren, universitetsbibliotekarie på KvinnSam.

Konstnären Ewy Palm (1925-2018) var i slutet av 80-talet riktigt trött på konstvärldens mansdominans, och den backlash som blivit efter den starka kvinnorörelsen på 1970-talet. I New York hade hon sett en affischutställning av den anonyma konstnärsgruppen Guerrilla Girls, som kritiserade den mansdominerade konstbranschen. Ewy beställde utställningen till Sverige, och den turnerade mellan Stockholm, Mölndal, Norrköping, Karlstad, Kalmar, Lund och Skellefteå åren 1990-1992. Utställningen fortsatte sedan ut i Norden till Oslo, Helsingfors, Köpenhamn och Reykjavik med Ewy som samordnare. Efter detta hamnade utställningen sen i KvinnSams arkiv, med ramar och allt, samt två volymer med tillhörande dokumentation samlat av Ewy. 2013 kom även arkivet efter Ewy själv, hennes samling är dock hittills oförtecknad.

Är det så bra att slutförvara dessa arkivhandlingar, som affischkonstverken nu utgör, i ramar? Nja. Tar det mycket värdefullt utrymme? Ja. Var det dags att åtgärda detta? Absolut, helst igår. Vi har nu monterat affischerna ut ur sina ramar, och skapat ny syrafri förvaring för dem med hjälp av vårt bokbinderi. Det kommer bli lättare för oss i personalen att plocka fram materialet, liksom för en användare att beskåda det. En så kallad win win situation på samtliga plan, helt enkelt.

Guerrilla Girls är fortfarande aktiva, och deras verksamhet går att ta del av här: https://www.guerrillagirls.com/

För mer information om Ewy Palm kan man läsa i Svenskt Kvinnobiografiskt Lexikon: https://www.skbl.se/sv/artikel/EwyMatildaPalm och även på hennes webbsida https://ewypalm.se/ . Där finns även en 20 minuter lång youtube-video vid namn ”Guerrilla Girls – En dag i Stockholm” från deras Sverigebesök i samband med utställningen.

Guerrilla Girls nordiska affischutställning-arkivet i KvinnSams samlingar finns förtecknat här: https://www.alvin-portal.org/alvin/view.jsf?pid=alvin-record:115139

19 januari 1829 hade Johann Wolfgang Goethes drama Faust premiär på Braunschweigs hovteater. Goethe skrev de första utkasten till tragedin så tidigt som på 1770-talet, men del 1 av 2 publicerades ursprungligen först 1808.

Finns att beställa i Katalog -57.

https://ipac.ub.gu.se/katalog1957/ipac/SearchForm.jsp

Allt detta och mycket mer finns att beställa i:

https://ipac.ub.gu.se/katalog1957/ipac/SearchForm.jsp

På denna dag, 14 december, för 110 år sedan nådde den norske polarfararen Roald Amundsen (1872-1928) Sydpolen. Med på färden hade han, utöver en överlägsen erfarenhet och kunskap om polarområden, även 4 modiga karlar och 52 hundar som turades om att dra slädarna med proviant och förnödenheter.

Läs om deras äventyr och vedermödor i Amundsens bok Sydpolen som kom ut 1912. Båda delarna finns att beställa i Katalog -57. https://ipac.ub.gu.se/katalog1957/Search

• 

• 

• 

• 

•