Författare: Kristina Sevo

Av kulturarvsbibliotekarie Stefan Benjaminsson

Ni vet att ni är likadana. Det där med att ni läser något och sedan spontanantänder med alla era heta känslor och intellektuella gnistregn. Och att ni i det ögonblicket bara måste säga emot. Men vad göra när internet inte bryr sig och ingen annan mänsklig varelse är närvarande för att med tålamod lyssna på era lysande invändningar mot det ni läst? Det är för dessa ögonblick som marginalanteckningar uppfanns.

Ni är inte ensamma. Gustaf Fröding kände samma sak när han satte sig ner för att läsa Friedrich Nietzsches Also sprach Zarathustra. Han läste och kunde inte tiga still, utan fattade sin penna och käftade emot den tyske filosofen. En del gånger höll han med, många gånger inte.

Fröding ansåg bland annat att Nietzsche inte hade koll på sin Darwin: ”Väl knappast sant – synes sticka mot evolutionens natur?” Jag håller med, gå icke emot evolutionens natur! Hur nu det ser ut? Eller ens går till?

Nietzsches halvdunkla till dunkla formuleringar orsakade också huvudbry hos Fröding: ”Kan något vara ’liksom’ det som det ej är?” Ja, enligt tysken, så kör på det. Detta är i alla fall något jag ska dra till med över desserten vid nästa middagsbjudning: ”Ni vet, det är ju liksom det som det inte är”. Man bara måste älska filosofi.

Ännu en invändning från Fröding, som jag tycker han har en poäng i: ”Vet ej om det ej är bättre att veta mycket halvt, det är ju ändå något än intet”. Ja, och för att utvidga denna tanke vill jag i dessa tider även understryka att det är bättre att tänka litet än att icke tänka alls.

På var och varannan sida har Fröding noterat sina tankar, protester och medhåll och en mängd ”kanske”. Det har blivit underhållande för efterkommande läsare, men jag vill här påpeka att marginalanteckningar gör ni i era egna böcker. Biblioteket vill ha sina böcker utan marginalanteckningar, om det inte redan är sådana i dem när vi förvärvar dem. Då får det gärna se ut så här.

Boken är hämtad ur Humanistiska bibliotekets handskriftssamling.

Text av kulturarvsbibliotekarie Stefan Benjaminsson

Vissa böcker har inget annat syfte än att vara ovanliga och (troligen) kosta en massa pengar för den som köper dem. En sådan bok är den så kallade Rafaels bibel, som utgörs av de 52 takmålningar med bibliska scener, som Rafael utförde med hjälp av sina gesäller i en loggia i Vatikanen mellan 1517 och 1519.  Dessa kopierades och graverades av Nicolaus Chapron Gallus och trycktes i Rom 1649. Det som gör Humanistiska bibliotekets exemplar av denna bok speciell är att allt är tryckt på pergament.

Sacræ historiæ acta a Raphaele Urbin. In Vaticanis xystis ad picturæ miraculum expressa Nicolaus Chapron Gallus a se delineata et incisa. Denna bok är betydligt vanligare som tryck på gammalt vanligt papper, men för den sparsmakade samlaren gäller ett tryck på pergament. Samlarna i det här fallet är senast Thore Virgin och innan honom hans mor Amalia Virgin som båda ägt boken.

Thore skänkte detta praktband till Pro Finlandia-auktionen 1940. Auktionen hade som syfte att samla in pengar till Finlandshjälpen under Finska vinterkriget. En mängd böcker skänktes för detta ändamål och Göteborgs universitetsbibliotek (som då hette Göteborgs stadsbibliotek) passade då på att köpa en hel del ovanliga böcker och handskrifter. Detta var en av böckerna, som överbibliotekarie Severin Hallberg ropade in för vad samtiden tyckte var ”blygsamma 250 kr”, vilket i dagens penningvärde är cirka 8 500 kr. Så Hallberg gjorde ett klipp. Idag går enstaka blad, tryckta på papper, för cirka 1 000 kr/styck.

Gravyrerna är ovanligt skarpa, vilket kanske förklaras av att boken tillhör ett av de första avdragen vid tryckningen. Gravyrer hade en tendens att slitas och sent tryckta exemplar var inte lika skarpa i trycket som tidigt tryckta. Avbildningarna av Rafaels målningar är i sig rätt roliga. När Gud skapar världen spränger han fram mellan molnen likt en ålderstigen häcklöpare som fått dubbel vitamininjektion. Ormen i paradiset liknar mer en förväxt larv med mannekänghuvud. När Adam och Eva förvisas från paradiset är Adam uppenbart bedrövad, medan Eva ser misstänkt nöjd ut, som om att bli förvisad var hennes plan redan från början.

Det finns även actionladdade bilder, som den när Moses leder sitt folk genom röda havet och faraos alla soldater drunknar i drivor omkring dem. Moses lyckas med detta genom att leka trollkarl, för han svänger ett trollspö och får hjälp av en himmelsk dammsugare att åstadkomma sitt verk.

Sedan finns ett par intressanta detaljer. I Edens lustgård, när Gud roar sig med att skapa allsköns flora och fauna har han tydligen skapat någon form av enhörnings-dinosaurie, som generad försöker gömma sig bakom en elefant. Vart tog detta djur vägen? Just detta exemplar av boken har eventuellt befunnit sig i ett hem med konstnärsintresserade barn, för på en av bilderna har någon målat röda läppar och blå ögon på ett par av kvinnorna, som för övrigt har överarmar nog att strypa en enhörningsförsedd dinosaurie … Bara en teori.

Inlägg av kulturarvsbibliotekarie Stefan Benjaminsson.

Att räkna ut när det är påsk är en av de svårare konsterna man kan ägna sig åt. Det har att göra med när vårdagjämningen är och hur den förhåller sig till (ecklesiastisk) fullmåne, en bra söndag, kalenderzoner och tabeller. Det är därför påsken infaller olika varje år, påstås det. Själv tror jag att det beror på att det inte finns någon som faktiskt vet när påsken infaller och varje år är en ny vild chansning som man innerligt hoppas på är den rätta tidpunkten. Låt oss inte fördjupa oss mer i det. Kort sagt, får du ett påskkort så är troligen påsken nära. Så på detta sätt önskar Marginalia Glad Påsk.

Alla påskkort är hämtade ur Herbert Blomstedt Collection.

Inlägg av kulturarvsbibliotekarie Stefan Benjaminsson.

Sista fredagen i februari och själen skriker efter vårtecken, som en marskatt efter kärlek, som en hundvalp efter sin första måne. Humanistiska biblioteket kan inte styra årstiderna, men vi kan ge er en bukett blommor i form av dekorerade klotband från vår Bokbandssamlingen.

The Ballad of Beau Brocade and other Poems of the XVIII century, av Austin Dobson, illustrerad av Hugh Thomson. Utgiven av Paul Keegan 1892. Dobson var en engelsk poet med franskt påbrå och tycks ha varit nöjd med att vara en diskret poet, ity han skrev bland annat: ”Fame is a food that dead men eat, I have no stomach for such meat.”

Our village, av Mary Mitford. Utgiven av Macmillan 1893, och även här har Hugh Thomson illustrerat. Detta är Mitfords mest kända bok och den består av ett hundratal små litterära skisser om livet på landet. Dessa gavs ut i The Lady’s Magazine under 1820- och 1830-talen och samlades i ett antal volymer under samma tid.

Cranford, av Mrs Gaskell (Elizabeth Gaskell), utgiven av Macmillan 1894. Romanen gavs först ut som följetong 1851-1853, och trycktes sedan som bok 1853. Efter detta har den ständigt kommit i nya utgåvor. Jadå, också denna är illustrerad av Hugh Thomson, som ni känner till från böckerna ovan. Thomson var som synes en flitig illustratör och har bland annat också illustrerat böcker av Jane Austen, Charles Dickens och J. M. Barrie.

E-böcker, pocketböcker och billiga reaband med glassiga bokomslag kan gå och hänga sig, för inget sprider vårvärme året runt som dekorerade klotband med förgyllningar.