Av Stefan Benjaminsson
Ni tänker på julklappar. Ni tänker på att ge bort böcker. Ni tänker kanske till och med att dessa böcker kan komma att bli senare års julklappar åt andra. Återbruk tror jag att det numera kallas. Böckerna får ofta spår av sina ägare och bladen kan på så sätt bära med sig andra tider, andra liv, som en hälsning åt framtida ägare.
Här har vi en bibel. Det är en medeltida handskrift skriven under andra halvan av 1200-talet, troligen i norra Frankrike. Därifrån tog sig denna bibel till ett Dominikankloster i Basel. Det är fullt möjligt att det var klostret som beställde den och som därmed är förste ägare av den, men detta vet vi inte. 1487 lånade klostret ut bibeln till en broder Bartholomeo Zem Wind på obestämd tid. Detta vet vi däremot, eftersom det finns en inskription i boken om att detta skett och att uppgiften även noterats i klostrets katalog. Det finns många noteringar på ett par sidor längst bak i boken. Observera gärna den märkliga figuren som har en julgran som växer upp rätt ur skallen.
Broder Bartholomeo återlämnade av allt att döma inte bibeln och någon gång i början av 1600-talet hamnade bibeln i Johannes Jacobus Stocherus ägo. Detta vet vi också av en inskription, som säger att han 6 augusti 164[0] (troligen i slutet av sitt liv för noteringen förtäljer att han var sjuk) gav boken till sin bror Boeclerus, Scaphusius av Argentoratum. Detta var Johannes Henricus Boeclerus (1611-1672), som för övrigt var släkt med svartkonstnären Johann Faust (1480-1540) som gav Goethe inspiration till att skriva sitt drama Faust. Jag vill väldigt gärna inbilla mig att även Faust ägt boken (den inskriptionen finns dock bara i mina förhoppningar).
Drottning Kristina plockade Boeclerus till Sverige år 1649. Sannolikt hade han med sig denna bibel som sedan blev kvar i Sverige när Boeclerus tröttnat år 1652, för näste ägare blev George Friedrich Niehenck (1678-1752) som var präst i Christinae församling i Göteborg. Niehenck donerade i sin tur boken till Göteborgs gymnasieskola, det som sedermera blev Hvitfeltska skolan, vars bibliotek slutligen hamnade här på Göteborgs universitetsbibliotek där vi nu kan njuta av bokens handmålade anfanger.
Den mest spännande proveniensen, en helt utan namn, kommer dock från den person som sannolikt var bibels skrivare. På sista sidan, när arbetet efter lång tid, troligen 2-3 år, till slut, äntligen var klart, råkade skrivaren trycka ett bläckfläckat finger eller tumme på pergamentet. Ett fingeravtryck pryder nu denna sida, en hälsning från 1200-talet till oss idag.
Källa: Kleberg, Tönnes, Catalogus codicum Graecorum et Latinorum Bibliothecae Universitatis Gothoburgensis, Ed. 2., aucta et correctior, Elander, Göteborg, 1974