Av Stefan Benjaminsson
Gissningsvis kommer det finnas en mängd pocketböcker i årets alla julklappar. Bortsett från att en pocketbok är ett billigt sätt att ge bort några timmars verklighetsflykt eller verklighetsfördjupning, är pocketboken också praktisk eftersom den är så portabel. Därför blir det en pocketbok i julkalendern idag, och inte vilken som helst utan en av de allra tidigaste pocketböckerna, tryckt i Venedig 1516: Orationes lectissimae XVI, av Gregorius Nazianzenus. Titel på latin, men innehåll på grekiska.
Aldus Manutius (ca 1449/1452-1515) var en italiensk boktryckare, verksam i Venedig och insåg tidigt att det fanns en marknad för att trycka böcker i ett litet portabelt format. Under de första 40 åren efter boktryckarkonstens införande i Europa hade böcker generellt sett ett stort format. En del var förvisso mindre, men inte så att de enkelt kunde stoppas i fickan. Aldus började i slutet av 1400-talet att systematiskt trycka upp först grekiska klassiker, sedan latinska, i ett litet format. De blev så populära att de snart kopierades och även förfalskades. Idag visar vi en av dessa tidiga pocketböcker. Just detta exemplar är 16 x 9 cm, jämfört med dagens pocketbok som är 18 x 11 cm. Boken är tryckt ett år efter Aldus död, men hans firma drevs vidare av hans änka Maria och hennes far Andrea Torresani.
Loggan som föreställer ett ankare kring vilken en delfin slingrar sig är Aldus boktryckarmärke. Loggan symboliserar Aldus valspråk: skynda långsamt. Delfinen står för snabbhet och ankaret står för att vara bestämd i utförandet. Det ska ge intrycket av kvalitet. Bokbandet, som troligen är samtida, är ett helband i kalvskinn med blindtrycksdekor. Det har också läderremmar som gör att man kan hålla ihop bandet. Det är betydligt mer vanligt att man ser metallspännen på dessa äldre bokband, så bandet är intressant på detta sätt.
En annan detalj som är värd att peka på är att titel/författare är utskrivet för hand på det nedre snittet. Innan man började förvara böckerna stående i en bokhylla förvarades de liggande. En del gånger låg böckerna med främre snittet utåt. Eftersom detta band har titeln skriven på det nedre snittet kan man del sluta sig till att boken förvarats med undre snittet utåt, vilket var ett italienskt särdrag.
