Av Stefan Benjaminsson
Många förlag bryr sig inte om böckers eventuella litterära kvaliteter. Ge publiken vad de vill ha, tänker de. Nuförtiden är detta tydligen deckare, men inställningen är inte ny. I slutet av 1800-talet ville publiken ha annan typ av spänning. Richard Henry Savage var en pensionerad militär som under sista dussinet åren av sitt liv lyckades få ur sig ett 40-tal böcker, med titlar som Prince Schamyl’s Wooing, The Masked Venus, eller som här: A Daughter of Judas, i ett snyggt dekorerat band.
Savage skrev disciplinerat, från morgon till kväll, även om man kan ifrågasätta hur fokuserad han var, för han lär ha kunnat upprätthålla en konversation medan han skrev. Förlaget som gav ut Savages böcker tycks inte ha litat på säljframgång för att säkra profiten, för de såg även till att sälja reklamplats i boken, inklusive pärmens baksida.
Flera sidor både för och efter själva romanen består av reklam, som försöker kränga kejserligt sanktionerad torskleverolja, Beethams liktornsplåster eller Edwards ”Harlene”, ett medel som inte bara producerar och räddar hår utan även återställer dess ursprungliga färg.
Mest fascinerad blir jag av sista sidans reklam. Produkterna utlovar strålande resultat, men något i det hela gör att jag tvekar att testa vissa produkter. Bara det att samma företag säljer både ”Jackson’s benzine rect”. och ”Jackson’s rusma”, gör att jag misstänker att det är samma innehåll med olika etiketter. Men vem kan motstå beskrivningen av “Prince Albert’s cachoux”: ”Dainty morsels in the form of tiny silver bullets, which dissolve in the mouth and surrender to the breath their hidden fragrance”. Fast troligen är det väl ”Their hidden fragrance of Jackson’s benzine rect”. Så kanske: Nej tack. Och ja: ”Metallic nipple shields” är exakt vad det låter som.
