O forna tiders gubbar! Anna Lindemark ägnar sommaren åt att granska några av Hvitfeldtska samlingens krigsbyten.
Vad önskar man sig under sommardagarna, om inte en serie murrigt mys med kolmörka gubbporträtt, komplett med spännande hattparad? Anspråkslösa personhistoriska nedslag, som springer besinningslöst förbi huvuddelen av Lärde Herrars och Kyrkofäders uråldriga CV:n, och istället tar fasta på det anekdotiska. Det är ju trots allt de udda detaljerna som håller ens intresse för gammalt bôs vid liv.
Humanistiska bibliotekets personal har nyligen internutbildat sig kring den svenska gymnasiereformen och Hvitfeldtska samlingens tillkomst. I vanlig ordning skådar vi inåt, och har därför fokuserat på krigsbyten i våra magasin. Bland de omkring 40 000 böckerna i Hvitfeldtska gymnasiets bibliotek finns ett blygsamt antal en gång stulna luntor – många av dem kan spåras till Trettioåriga Krigets svenska härjningar på kontinenten, även om de i många fall gått igenom flera händer innan de slutligen hamnat på Gymnasii Hyllor.
Pillage of a Village
Göteborg, arma provinsstad, högt älskade brädhög med Holländsk bismak, där ungdomen före 16- och 1700-talens bildningsinitiativ sades vara ”blifwen mächta fördärfwad och agalös”, där allt som är värt att se är byggt och bekostat av skotska andrasöner i förskingringen! Vad kan finnas där, i bokväg? Hon här vid tangentbordet, Götlaborgare av födsel och ohejdad vana, vill inget hellre än att lyfta fram ”våra grejer”, och som alltid drivs hon av en härligt missriktad lokalpatriotism, ofta manifesterad ett par hundra år för sent, i form av olika svavelosande invektiv då det t ex poängteras i dagens läsning att det var Ostindiska Kompaniet i STOCKHOLM och inte i Göteborg som finansierade bygget av Sockerbruksladan i Gävle 1739…
Hvitfeldtskas krigsbyten, till exempel. Från det furstbiskopliga biblioteket i Würtzburg bevaras två böcker idag på Göteborgs Universitetsbibliotek. En av dessa är De imitatione Christi (latinograecus, för den som undrar), (Aug. Vindel. 1615) av Thomas à Kempis.
Vi fördjupar oss inte i Thomas à Kempis bakgrund, eller hans verksamhetsplan för åren 1418–1427. Däremot kanske hans tänkta visitkort: tysk-nederländsk augustinkorherre, mystiker och författare, från den tid då merparten av världens befolkning befann sig i analfabetiskt kolmörker och man därmed tvingades foga alla sina meriter till egennamnet.
Däremot kan man notera att frånsett bibeln har ingen annan bok översatts till lika många språk som De Imitatione. Efter den första tryckta upplagan 1471–1472, gavs den ut i ytterligare 745 (!) upplagor fram till 1650.
Som med många andra gudliga böcker har det också förekommit enorma gräl om manuskriptets upphov och dess orimligt många versioners riktighet, långt in i modern tid. Hathi trust mfl erbjuder den 582 sidor långa läsfesten The authorship of the De imitatione Christi (1877) ”with many interesting particulars about the book” av Samuel Kettlewell. Se där något att knåpa med när DN:s söndagskryss är avklarat. I Kettlewells efterföljd, s a s de imitatione, har Katolska bokhandeln i Stockholm gjort det extra lätt att driva den ecklesiastiska fejden vidare, via recensionsformuläret för en icke daterad nyupplaga (slut på förlaget) som man uppmanas att bli den första som betygsätter och kommenterar. Naturligtvis har vi inget bättre för oss, och i sammanhanget bör man kanske överväga att ta fejden om de olika upplagorna till Flashback forum, för maximalt mothugg. Njut av sommarvärmen!