Marginalia

Av Stefan Benjaminsson

Många förlag bryr sig inte om böckers eventuella litterära kvaliteter. Ge publiken vad de vill ha, tänker de. Nuförtiden är detta tydligen deckare, men inställningen är inte ny. I slutet av 1800-talet ville publiken ha annan typ av spänning. Richard Henry Savage var en pensionerad militär som under sista dussinet åren av sitt liv lyckades få ur sig ett 40-tal böcker, med titlar som Prince Schamyl’s Wooing, The Masked Venus, eller som här: A Daughter of Judas, i ett snyggt dekorerat band.

Savage skrev disciplinerat, från morgon till kväll, även om man kan ifrågasätta hur fokuserad han var, för han lär ha kunnat upprätthålla en konversation medan han skrev. Förlaget som gav ut Savages böcker tycks inte ha litat på säljframgång för att säkra profiten, för de såg även till att sälja reklamplats i boken, inklusive pärmens baksida. 

Flera sidor både för och efter själva romanen består av reklam, som försöker kränga kejserligt sanktionerad torskleverolja, Beethams liktornsplåster eller Edwards ”Harlene”, ett medel som inte bara producerar och räddar hår utan även återställer dess ursprungliga färg. 

Mest fascinerad blir jag av sista sidans reklam. Produkterna utlovar strålande resultat, men något i det hela gör att jag tvekar att testa vissa produkter. Bara det att samma företag säljer både ”Jackson’s benzine rect”. och ”Jackson’s rusma”, gör att jag misstänker att det är samma innehåll med olika etiketter. Men vem kan motstå beskrivningen av “Prince Albert’s cachoux”: ”Dainty morsels in the form of tiny silver bullets, which dissolve in the mouth and surrender to the breath their hidden fragrance”. Fast troligen är det väl ”Their hidden fragrance of Jackson’s benzine rect”. Så kanske: Nej tack. Och ja: ”Metallic nipple shields” är exakt vad det låter som. 

Av Stefan Benjaminsson

De flesta böcker du möter består av en bok i ett bokband. En del gånger kan ett band innehålla flera böcker, vilket kan vara ett sätt att spara in på bandmaterial och hyllplats. Sedan finns en variant som kallas dos-á-dos, (franska för rygg mot rygg). Detta är två bokband som binds samman, men vetter åt olika håll. Tänk dig att du står axel mot axel med en annan person, men med ansiktena vända åt motsatta håll. Böckerna har alltså varsin rygg och pärmframsida, men en gemensam pärmbaksida. Det finns också en ovanlig variant av denna dos-á-dos. 

Här har vi två böcker av den göteborgske skeppsbyggaren Fredrik Henrik af Chapman. Det är Dimensioner på wirke och järn til fem sorter linie-skepp … (1796), samt Dimensioner på virke och järn til nio sorter fregatter och trenne mindre bevärade fartyg … (1798). Dessa har olika format, den ena stående den andra liggande. 

Resultatet av denna variant av dos-á-dos är att de två böckerna är vridna 90 grader och det är en något förvirrande känsla att hantera bokbandet. Det är inte helt klart vad man vunnit på att binda in dessa två böcker på detta sätt, men någon gillade en gång idén.

Vad gäller innehållet tillhandahåller böckerna tydliga dimensioner för att du ska kunna bygga fem sorters linjeskepp och nio sorters fregatter (samt trenne mindre bevärade fartyg) och få den gode Chapmans gillande nick. Vissa instruktioner ger även intrycket av dadaistisk poesi. Så på julafton, med glöggmuggen i handen och blicken i ögonen på din släkt (som redan hyser en hälsosam skepsis mot dina mentala förmågor), läs högtidligt dikten: ”Rundhultens tjocklek”

Bibliotekarie Joakim Lilljegren om Chiles Mistral

I dag är det exakt 80 år sedan den chilenska poeten Gabriela Mistral anlände till Göteborgs hamn, på väg till Stockholm för att som första latinamerikan någonsin ta emot Nobelpriset i litteratur. I Göteborgs universitetsbiblioteks samlingar finns ett signerat bokexemplar som härrör från hennes Sverigebesök, ”Till Göteborgs iberoamerikanska institut, med tillgivenhet och respekt för dess arbete / Gabriela Mistral”:

I Göteborgs hamn möttes Mistral av bland andra Matilde Goulard, spansklärare och tillförordnad föreståndare för stadens Iberoamerikanska institut. Institutets grundare och ordinarie föreståndare, Nils Hedberg, befann sig vid tillfället i Brasilien, men Mistral fick tillträde till hans lägenhet på Rosengatan för att kunna gå igenom alla telegram som väntade på henne efter Atlantresan och för att hålla en presskonferens. Tidigare i år invigdes en minnesskylt på byggnadens fasad:

Goulard kom att följa med Mistral som tolk på hennes nästan månadslånga vistelse i Sverige, till Stockholm där hon tilldelades Nobelpriset den 10 december, och till Värmland där de besökte Selma Lagerlöfs herrgård Mårbacka under mellandagarna.

På bilden ovan syns Mistral och Goulard framför Lagerlöfs grav på Östra Ämterviks kyrkogård. Med på Värmlandsresan var också författaren och akademiledamoten Elin Wägner – det är ur hennes samling vid KvinnSam, Göteborgs universitetsbibliotek, som fotot ovan är hämtat.

Mer om Mistrals Sverigeresa kan du läsa i artiklarna Mistral och femton böcker (Anna Svensson, 2018) och Gabriela Mistrals underbara resa genom Sverige (Andrea Castro, Eduardo Jiménez Tornatore & Joakim Lilljegren, 2025).

Dagens lucka kommer från vår magasinsnestor Magnus Bergius.

Smällkaramellen – Humoristernas julsalong

En jultidning från 1953 och i kalla krigets skugga, vilket väl passar detta mörka år.

Märkligt nog är Per Anders Fogelström redaktör för lustifikationerna. Han har kanske aldrig uppfattats som en humorist, men förlagsarbetet var måhända ett brödjobb.

Suomen itsenäisyyspäivä

Ur Finska samlingen.

Av Stefan Benjaminsson

I vår miniatyrsamling finns bara böcker som är små i storlek. För att räknas som en miniatyr måste en bok vara tryckt med lösa typer, och får inte vara större än 75 mm på höjden. Bibliotekets minsta bok (dock ingen äkta miniatyr, eftersom den inte är tryckt med lösa typer) är bara 5 mm hög. De vi visar här idag kan av ovanstående anledning inte räknas som äkta miniatyrer eftersom de tornar upp sig hela 83 mm (8 mm för mycket). Men det struntar vi i, för de är charmiga trots det! Pennan på bilden är med för att ge en vink om skalan. 

Vi har här Walter Scotts samlade poesi i 6 band, som åtminstone är så små att de enkelt kan hållas i en hand, och de förvaras i en tjusigt illustrerad träask. Böckerna är tryckta i Glasgow av David Bryce and son 1887. Bryce and son var en skotsk firma som specialiserade sig på att trycka just miniatyrer och har förutom denna Scott-upplaga även tryckt den minsta engelska ordboken, en Shakespeare-upplaga och en Koran. 

Bokbanden är samtida blå klotband med förgylld dekor. Asken de förvaras i är tillverkad i Skottland. Sådana träföremål av souvenirtyp brukar vanligtvis kallas för Mauchline Ware, eftersom en stor majoritet av dem tillverkades i den lilla orten Mauchline i sydvästra Skottland. 

Fördelen med dessa böcker som är så stora som 83 mm, är att boksidorna har utrymme för att trycka en text som faktiskt går att läsa. Samtidigt är de små nog att passa var och en som enkelt vill kunna dölja bakom handflatan vad ni läser, till exempel dikten ”Rokeby”. Och ni kommer att vilja dölja det. Detta är vad poemet handlar om:  

På Oswalds initiativ (men oklart varför) utför Bertram ett mordförsök på Philip (just hemkommen från en tillvaro som pirat i Sydamerika) och sätter Rokeby slott i brand. Wilfred och Matilda flyr slottsbranden med hjälp av Redmond, men Wilfred klarar sig inte oskadd. Redmond visar sig vara Philips sedan länge försvunne son (kidnappad som barn och skickad till Irland). Oswald (återigen denne Oswald) försöker tvinga Lord Rokeby att acceptera ett äktenskap mellan Wilfred och Matilda (han har eventuellt sina skäl), men Wilfred dör (av skadorna från branden). Sedan skjuter Bertram ihjäl Oswald, men dödas samtidigt själv av Oswalds män. Philip återförenas med sin son Redmond, som gifter sig med Matilda. (Eventuellt är detta ett lyckligt slut, men vem tusan kan säga med säkerhet?) 

Ur samlingarna:

I våra samlingar har vi några äldre bokband som fortfarande är försedda med en kedja. Precis som kedjan visar har dessa böcker en gång i tiden varit fastkedjade, inte för att de i likhet med vissa böcker i fantasyromaner kunde utgöra ett hot mot omgivningen, men för att de inte skulle stjälas. Kedjorna är framför allt ett tecken på att böckerna en gång i tiden varit en del av en institution, och funnits i ett bibliotek som användes av många. 

Kedjeband härrör nästan alltid från boktryckarkonstens tidiga år, då böcker fortfarande var dyra trots effektiviseringen, och det faktum att böcker nu blivit betydligt billigare att tillverka än innan. Just detta exemplar är från 1485: De proprietatibus rerum, av Bartholomäus Anglicus, skriven på 1200-talet. I boken finner vi även handdekorerade anfanger, med färger som fortfarande lyser klara. 

Titeln kan fritt översättas som ”Så funkar allting” och boken är en tidig encyklopedi i vilken man kunde slå upp saker och få reda på exempelvis hur själen fungerar, vad som är grejen med fåglar, hur det här med sjukdomar och gift funkar, vad man ska tycka om färger, lukter och smaker, och så vidare. Så det är en ”bra att ha med sig-bok” på alla sätt och vis – vilket kanske var anledningen till att biblioteket såg sig tvunget att kedja fast boken för att inte någon lika klåfingrig som vetgirig låntagare skulle promenera iväg med den. 

Bokbandet är ett samtida band helt i skinn och med träpärm. Bandet är slitet och genom det trasiga skinnet kan man på ryggen se de väl tilltagna binden som håller ihop alla arken till ett band. Bokbandet har även en del mässingsdetaljer, som dekorerade spännen och vackra kapitälband. 

Ur samlingarna:

Marginalia räknar ner till jul med bokband och annat spännande ur våra samlingar. Stefan Benjaminsson bidrar med förslag på vad man kan köpa till en hårt arbetande kulturarvsbibliotekarie i julklapp.  

Vi startar med Travels in Norway, Sweden, Denmark, Hanover, Germany, Netherlands &c av William Rae Wilson från 1826. Wilson var en skotsk landägare och advokat som helst ignorerade både land och lag för att istället resa. Han är också mest känd för sina resebeskrivningar, varav ovanstående är en. Bland annat passerade han Göteborg, och om denna bedårande stad skrev han att han fann klimatet hälsosamt och stärkande: ”The climate of Gothenburg, I found to be salubrious and bracing, with remarkable pure air.” Man få förmoda att han inte besökte sillsalterierna vid detta tillfälle. 

Boken är inbunden av den Londonbaserade bokbinderifirman Rivière (även med stavning Riviere, Rivère och Rivere). Robert Rivière (etc) (1808-1882) var en framstående bokbindare, ursprungligen verksam i Bath och från och med 1840 i London. Hans rykte grundade sig inte så mycket på originalitet som på hans utsökta hantverksskicklighet. Det band vi ser här har sannolikt inte Robert Rivière själv varit involverad i, eftersom stämpeln ”Bound by Riviere & son” daterar bandet till efter 1880. Bandet är ett mörkgrönt marokängband med rak bård runt främre och bakre pärm. Det har en fast rygg med 5 upphöjda bind, rikt förgylld dekor, inre denteller och förgyllt övre snitt. 

Vad som gör just detta bokband än mer intressant är att prenumerationsreglerna för Warren’s Public Library finns inklistrade på insidan av främre pärmen. Biblioteket var inte gratis, utan det krävdes att man prenumererade på lånerättigheter. Dessa fanns i tre klasser, från 18 shilling för 12 månader till 3 £ och 10 shilling för samma period. Förstaklass-låntagare fick plocka med sig 6 volymer per gång, oavsett ämne, medan tredje klassen fick nöja sig med 2 volymer, dock inga moderna verk.  

Bokbandet ingår i Humanistiska bibliotekets Bokbandssamling. Här finns ytterligare ett exempel på ett band som Rivière står bakom.