Marginalia

Under sommaren skriver Marginalia om bibliotekspersonalens privata bokbestånd. Hur ser det ut i hyllorna därhemma? Vad väljer vi att spara, och hur? Och vems bokspår kan vi urskilja i de texter vi väljer att läsa när vi inte är i tjänst?

Karl Pettersson, Humanistiska biblioteket:

Tycker du att du har för mycket böcker, eller för lite, eller både och?

Jag har rensat ganska flitigt de senaste åren så nu är det nere i en ganska bra mängd, men det är klart, färre skulle det alltid kunna vara.

Karl sorterar sina böcker enligt ett ganska löst sammanhållet system med indelningar: Skönlitteratur, med diverse underavdelningar för olika språk- och genrer

• Filosofi, religion, historia
• Konst
• Musik
• Folianter

Vad vill du läsa och vad vill du äga? Är det samma saker?

Nej, det är inte samma saker. Sedan jag började arbeta på Humanistiska biblioteket har mitt hembibliotek krympt, eftersom mycket av det som intresserar mig enkelt går att låna på jobbet. I stort sett är de enda böcker jag köper idag sådana jag använder som referens – böcker som inte finns att låna på göteborgsbiblioteken, eller som jag tänkt anteckna i.

”Det gjordes en sortering vid min senaste flytt, men det är nog inte längre lika välordnat som då. Ibland när jag kollar i hyllan så kliar det lite i bibliotekariefingrarna att styra upp alltsammans.”

Hur stor andel av dina böcker har du läst?

Walter Benjamin skriver roligt om denna fråga i sin essä Unpacking my library:

And the nonreading of books, you will object, should be characteristic of collectors? This is news to me, you may say. It is not news at all. Experts will bear me out when I say that it is the oldest thing in the world. Suffice it to quote the answer which Anatole France gave to a philistine who admired his library and then finished with the standard question, ”And you have read all these books, Monsieur France?” ”Not one-tenth of them. I don’t suppose you eat off of your Sèvres china every day?”

Jag är verkligen ingen boksamlare, så jag ligger nog lite bättre (sämre?) till med att ha läst ungefär hälften av vad som står i hyllan. Genre spelar inte så stor roll. Det jag oftast söker efter är böcker som vidgar min förståelse av världen omkring, min plats i den och mig själv. Och de får gärna locka till skratt, oavsett om de är menade att vara humoristiska eller ej.

Vad skulle du aldrig läsa?

Inte heller här kommer jag på något specifikt, men det skulle väl vara motsatsen till föregående svar, men eftersom det finns så mycket att läsa är detta aldrig ett problem. Mer besvärande är väl just de texter jag aldrig kommer kunna läsa, framför allt då de är skrivna på språk jag inte behärskar.

”Som bokmärken använder jag oftast spillbitar papper från ateljén. De är också bra att göra små anteckningar på ifall jag inte vill skriva direkt i boken.”

Är du en sinnlig läsare eller en hövisk? Dvs gör du understrykningar, annoteringar, marginalia, eller är alla böcker så omärkta och rena som möjligt?

Jag skulle säga att jag är en hövisk läsare som genomgår rehabilitering för att bli en mer sinnlig sådan. I mina böcker hemma kladdar jag lite ibland, men jag har fortfarande svårt för att knäcka ryggen på en limhäftad bok.

Av Stefan Benjaminsson

Ack, arma författare. Du har slitit i månader, kanske till och med år, med ditt svårflirtade geni för att skänka världen litterär hugsvalelse. När som slutligen sista punkten är satt till detta mästerverk kommer någon obildad sate osvikligen fram och frågar: Vad har du valt för titel? Titeln? Ja, detta är ju den svåraste delen med författarskapet. Krig och fred är upptaget och lite för ryskt. Hamlet känns för danskt och dystert (och är väl använt av nån annan har du hört?). Så vad ska du döpa ditt alster till? Räddningen är, som alltid, Kärlek. När man tittar i våra kataloger kan man finna mängder av titlar som kombinerar ”Kärlek” med i stort sett vilket godtyckligt valt ord som helst.  

Vissa kombinationer är mer populära än andra och motsatsparet Kärlek och hat vinner nog tävlingen som vanligaste Kärlek och-titel. Vi tar en bok från 1877 för att illustrera detta. Jag gillar speciellt att detta exemplar är tryckt på ett kargt, syrarikt papper som i sig själv utandas avsky för själva läsaren. 

På en trygg andraplats finner vi den närbesläktade titeln Kärlek och krig som lockade minst tre författare (Kai Söderhjelm 1965, John Jakes 1987, Anders Isaksson 2009). Och då räknar jag inte ens med alla Krig och kärlek. Här är Kärlek och krig i varianten ”käck ungdomsbok” där en man rider(?) ifrån ett skepp(?). 

I andra änden av känsloskalan har vi Kärlek och ädelmod från 1846. Titelsidan säger att det är ett ”Försök av Rolf Krake”. Författarnamnet är en pseudonym, kanske symbolisk sådan, där Kraken höjer sin stämma för ädelmodets kärlek. Första meningen i boken säger allt: ”Ack, kära barn, hwad du kan wara dåraktig, som sitter och gråter dina ögon alldeles förderfwade …” 

Mer av en pekpinne blir det när påven proklamerar Kärlek och ansvar, tryckt 1980. Det är en etisk studie av påven Johannes Paulus II, och han tar sig från första kapitlet ”Analys av orden ’nyttja’ och ’njuta’” till sista kapitlet: ”Terapi”. Känns som en förväntad utveckling … 

Min favorit är titeln som verkligen visar att man kan stoppa dit vad som helst efter Kärlek och få till en titel. Det är Kärlek och galvanoplastik från 1907. En ”utvald samling av glada historier från skilda länder”.  Wikipedia beskriver galvanoplastik som: ”en process som innebär att man med hjälp av elektrolys täcker ett metallföremål med ett tunt skikt av exempelvis guld, silver, koppar, nickel, zink, krom eller tenn.” Så … Kärlek och galvanoplatsik således.  

Här är några andra existerande boktitlar som bekräftar att Kärlek och Något är lösningen på alla titelproblem: Kärlek och affärer, Kärlek och död, Kärlek och trots, Kärlek och pligt, Kärlek och poesi, Kärlek och upptåg, Kärlek och vatten, Kärlek och Jord, Kärlek och Vampyrer, Kärlek och Politik, Kärlek och Längtan, Kärlek och Stöld, Kärlek och Småspik, Kärlek och Vilja, Kärlek och Äktenskap, Kärlek och Exil, Kärlek och Stolthet, Kärlek och Vänskap, Kärlek och Kärnfysik, Kärlek och Stålull, Kärlek och Hälsa, Kärlek och Trohet, Kärlek och Heder, Kärlek och Revolution, Kärlek och Pengar, Kärlek och Bullar, Kärlek och Förräderi, Kärlek och Åtrå, Kärlek och Ensamhet, Kärlek och Kön, Kärlek och Karriär, Kärlek och Främlingskap, Kärlek och Snusk, Kärlek och Orgasm, Kärlek och Ära, Kärlek och Skugga, Kärlek och dada. 

Så kasta din misströstan och varför inte kalla din bok Kärlek och ablativ (uppföljaren till Kärlek och yttre lokalkasus), eller Kärlek och habsburgare (Om inavelns dragningskraft), eller Kärlek och ruccola (om relationer när fetaosten inte räcker till). Inget val kan bli fel! Min nästa bok ska därför heta Kärlek och calicivirus.

Av Anders Strinnholm

Gustav Vasas bibel eller egentligen ”Biblia, Thet är: All then Helgha Scrifft, på Swensko” som gavs ut 1541 är ju tämligen välkänd. Det brukar ju även anses vara skiftet från fornsvenska och nysvenska. Vad som dock inte är lika allmänt känt är att en översättning av Nya testamentet kom ut redan 1526, det är med andra ord 500-årsjubileum i år.

Det var inget unikt svenskt utan en del av en större, framför allt nordeuropeisk/Luthersk trend att bättre sprida bibelns ord på folkspråket med den nya tekniken. Ett nära exempel är ”Thet nøye Testamenth” från 1524 tryckt i Danmark.

Vi vet inte hur många som var inblandade i arbetet under Olaus Petri och Laurentius Andreæ ledning. Men efter bara ungefär ett års arbete, var man färdig med Nya testamentet. Förarbetet hade skett i sju stift och fyra klosterordnar så det var fråga om en betydande arbetsinsats.

Man kan inte överskatta den betydelse som denna översättning fick för den svenska språkutvecklingen där å, ä och ö fick sina platser i vårt alfabet. Nya testamentet var även det största bokverk som dittills tryckts på svenska.

Det finns en del språkliga skillnader mellan 1526 års utgåva och det Nya testamente som ingår i 1541 års bibelöversättning. Den version som återfinns i 1541 års utgåva ligger närmare den tyska översättningen och kan i vissa fall anses vara något mindre språkligt modern än den från 1526.

Ett 500-års jubileum står för dörren nu den 15e augusti. En mycket viktig dag för vår historia och för det svenska språket.

Göteborgs UBs exemplar av ”Jesus. Thet Nyia Testamentit på Swensko”. https://gu-se-primo.hosted.exlibrisgroup.com/permalink/f/rmbr1s/46GUB_KOHA2831160

För den som vill fördjupa sig i de språkliga skillnaderna i översättningarna och mycket mer finns här Natan Lindqvists arbete från 1941 https://gupea.ub.gu.se/items/2c9debbe-d76b-447a-92a9-d4e95e6538ce

Lund har låtit digitalisera sitt exemplar som finns tillgängligt i Alvin för den som vill läsa. https://www.alvin-portal.org/alvin/view.jsf?pid=alvin-record:560857

Slutligen kan den extra intresserade delta i jubileumsfirandet den 15e augusti i Stockholm med föredrag, boksläpp och gudstjänst. https://www.bibelsällskapet.se/nt-1526-save-the-date/

Av Stefan Benjaminsson

Man har skrivit och målat på böckernas snitt sedan 900-talet, men det var först på 1600-talet som man i England insåg att man listigt kunde dölja målningarna och på så sätt skapa en trevlig överraskning för den intet ont anande läsaren. Detta görs genom att man sprider snittet innan man målar det och därefter förgyller man det raka snittet. Detta gör att målningen inte syns när boken är hopslagen eller när en läsare förstrött bläddrar sida för sida. Målningen framträder först när man sprider snittet. Det är ingen överdrivet vanlig form av bokkonst, men i bibliotekets samlingar dyker det då och då upp böcker med dolda framsnittsmålningar. Här är ett par fina exempel från vår Bokbandssamling. Böckerna är Miltons Paradise lost (1825), samt Paradise regained & minor poems (1817). Just dessa böcker fick en man vid namn John Bullock sent i april år 1831, som en gåva från sin mor, vilket han prydligt noterat i båda böckerna. Motivet lär vara Highgate i närheten av London, sedd från Upper Holloway. 

Anna Lindemark spårar baktidens kladdlappar

Vi har skrivit om efemera på bloggen förut, men man blir (nästan) alltid lika glad när man hittar saker i våra böcker som inte är en självklar del av trycket. Eller ja. Det finns ju en slags rangordning även här, med positivt och negativt laddade fynd. Längst ner i botten av fyndfördelningen hittar vi purjolöksblad, självhäftande plastflärpar och Post-it-lappar av illavarslande personlig och intim karaktär.

Men emellanåt stöter man på riktig guld-efemera; pyttigt handskrivna ark från urtiden, om inte med trollformler, smädevisor eller personliga utgjutelser, så i alla fall med hemkokta noteringar om hur man rör ihop hushållsprodukter vilka vi numera har lämpat över på detaljhandeln, ihop med exakt allt annat nödvändigt.

Margaretha Emerentia Nordström, (1782-1876) är författaren bakom pseudonymen Nylander och den intill plagiat framgångsrika dundersuccén Handbok wid den nu brukliga Finare Matlagningen. 16 upplagor, utspridda över 80 år, varefter recepten på Hwitt Moos och inkokt älgmule förmodligen var lika överspelade som en gång Cajsa Wargs våndor – vilket också antyds lite fint av Nordström.

Boken återfinns i Herbert Blomstedt Collection, under den kanske något överraskande avdelningen Kochbücher, som bland andra kulinariteter innehåller en rad vegetariska recept med färgbilder från 70-talet, ett flertal exempel på livsmedel inkapslade i gelé, och David Reizts antologiska Culinary Harmony – Favorite Recipes of the World’s Finest Classical Musicians, där en rad framstående musiker och dirigenter från hela världen får presentera sin favoriträtt – allehanda läckerheter med tillhörande recept.

Men åter till efemerafyndet, hopritat av okänd hand med en förvånansvärt läsbar och prydlig handstil. Här finns mycket att hämta:

Vill du bräcka de andra ungdomarna på fakulteten går det bra att t ex röra ihop lite Eau de Cologne, man tager 1 lod lavendelolja, 3/4 lod cederolja, 1 lod bergamottolja, 1/2 kvintin nejlikolja, 10 droppar fänkålsolja, 4 droppar äkta rose-olja, 1/2 lod ättiks…utter(?), lika mycket kaustik ammoniak, 1 gram ambra och 1 gram mysk, samt 3 U renaste sprit av 24 graders styrka. Blandas och efter några dagars förlopp, filtreras genom papper. Döljer garanterat alla spår av tjuvrökning, tandröta och durchlopp.

Bläck för stålpennor fås genom att taga 3 lod fint krossade galläpplen (finns i storpack på Lidl), samt ettåetthalvt lod gummi arabicum (kan ersättas med utgångna Haribo-björnar från Silja Symphony för dom innehåller ju bara det, förutom det där ytbehandlingsmedlet som 1177 avråder från att äta). Låt stå i 24 timmar. Sen ska det till 30 lod regnvatten och 3/4 lod grön vitriol (skadligt vid lång exponering, irriterar hud och ögon, symptom på förtäring inkluderar buksmärtor, illamående, krä(n)kningar och i allvarliga fall skador på inre organ) och så röra runt lite. Klart!

Andra recept som den okände efemären bidragit med är rött, blått, grönt, japanskt och outplånligt bläck, (det senare ej att förväxla med) pomada, medel för tvättning av halmhattar, artificiell arrak, genomskinlig tvål, sockerdricka, skosmörja och porslinskitt.

SKBL har gudvaretackålåv skrivit en artikel om Margaretha Emerentia, som det står var och en fritt att länkspamma vänner och kollegor med.

av Anna Lindemark

”Men varför ställer ni inte bara alltihop i alfabetisk ordning?” undrar den entusiastiske biblioteksbesökaren, som tror sig ha löst vår gordiska katalogknut med ett enda misshugg.

Jo.

Katalogen som idé lever sitt eget liv. Dess ontologiska vindlingar speglar uppfattningen om hur världen är ordnad och beskaffad, i den tid och det sammanhang där katalogen kommit till. Kataloghistoriskt relevant information, alltså. Ibland är det svårt att se vad sånt ska ”nötta te” just för ögonblicket, men nutidens nonsens är framtidens fröjd – och forskningsdata, det vet vi ju.

Vårt infernaliska lappverk av kataloger knuffas i snigelfart mot en enhetlig databasform. Man måste föreställa sig katalogisatören lycklig vid förflyttandet av informationsbumlingen. Men även om den yttre formen en dag kommer att vara samkad och (full)ändad, kommer den inre ordningen vad gäller indexering och ämnen förhoppningsvis att bestå. I dagsläget kan vi glädjas åt en yrselframkallande variation i katalogutbudet:

I Libris och Supersök, det senare vårt lokala skyltfönster för den delmängd av det nationella beståndet som vi själva förfogar över, råder ljuvlig ordning. För det mesta. Tanken är i alla fall att det ska gå att hitta allt och filtrera och sortera sökresultaten på mängder av olika sätt – men som vi vet, är man aldrig bättre än sin metadata. Och Supersöks fullkomligt orimliga träffmängder är emellanåt ett (lyx)problem som kräver viss ihärdighet för att ta sig undan. Exempelvis ger den ständigt aktuella sökningen ”bog sacrifice” 10 862 träffar. Vilken besvikelse när man inser att träfflistan även omfattar material utanför bibliotekets samlingar!

Ändå är sökbarheten på distans här ett mirakel jämfört med den i våra kortkataloger – som dock fått välbehövlig och välkommen skjuts genom AI-baserad tolkning av korten. Det här är en av få gånger jag är försiktigt optimistisk till AI (annars det mest osexiga av alla kontorsmaterial). Inte minst därför att man genast kan se en bild av katalogkortet som maskinen försökt tolka. Sökträffarna blir ett slags utökade förslag på vad som kan vara matnyttigt, men med bibehållen kvalitetskontroll. Toppen!

Våra jättemånga olika kortkataloger är upprättade enligt olika praxis, över lång tid och av många kockar. Ibland är de en enskild persons förtjänstfulla, maniska verk. Ibland är de transkriberade enligt Hübschmann-Meillet (1913), eller Wade-Giles, eller något annat, som vi önskar att vi behärskade. Det mest omfattande exemplet är naturligtvis katalog -57, över vårt generella, äldre bestånd. Men också Östasiatiska samlingen har en omfattande kortkatalog som idag är inskannad, och finns tillgänglig som IPAC. I den Armeniska samlingen har proveniensen noga angivits på katalogkorten, trots att samlingen till största delen härrör från en och samma person. Dock har biblioteket även senare köpt in viktiga, relaterade verk och infört dessa i materialet, vilket framgår av den uteblivna proveniensen. ”Inte Norajr”, kunde det ha stått, för maximal tydlighet. Men istället får blankraden där hans namn inte står, berätta om vad som inte hänt. Bokbandssamlingens enda kataloglåda ligger nätt i handen, men har trots detta flera ingångar som nog är helt unika som metadata i en maskinskriven lappkatalog.

Hvitfeldtska samlingen ståtar med ett myller av kataloger; inte mindre än tre tryckta, av de respektive regenterna Brag (1778), Berg (1864) och Vinge (1898). Vinges bidrag är visserligen ”bara” ett supplement till Bergs katalog, men i gengäld ståtar Brag med två tryckta och ett handskrivet appendicula, är ni med? Samlingen har vidare en alfabetisk och en systematisk kortkatalog (som liknar men inte exakt följer SAB och/eller katalog -57), men det finns många kort som inte har någon bok, och många böcker som inte har något kort, och hur var det nu med gallringen av material från år 1900 och framåt, för att inte tala om de olika avdelningarnas inbördes ordning? Vad har hunnit hända mellan tillkomsten av Vinges supplement och donationen av samlingen till universitetsbiblioteket? På hyllorna står böckerna dessutom uppställda enligt ett okänt, femte system som kanske delvis kuperats i samband med flytten, omflyttningar i huset, och olika initiativ för att integrera samlingen med befintligt bestånd. Kan vi lita på ledkorten på hyllorna? Måste samlingen innehålla 13,5 meter postillor?! Visst förstår ni att vi behöver gå över till Näckrosen och köpa kladdkaka innan vi jobbar vidare?

De handskrivna förteckningarna då? Inte sällan följer de en tidigare ägares nycker. Fasta sidor fungerar bra för accessionskataloger, men sådana är också meckiga att söka i, särskilt om inflödet av böcker är stort. Iwan Ljunggrens bibliotek har en accessionskatalog, med serienummer motsvarande de förtjusande pytte-etiketter som noga torrgummerats in i böckerna. Göta Artilleriregementes Bibliotek med sin vördnadsbjudande, marmorerade tête-bêcheförteckning ser vid första anblicken ut att vara helt #rimlig, med en indelning efter språk. Därefter numrerade listor över de olika verken. Men listorna förefaller vara gjorda i helt slumpmässig ordning, utan hänsyn till vare sig huvuduppslag eller ämne. Synar man de bruna snirkliga raderna en smula närmare, inser man att det dessutom sällan är vare sig titel eller författare som noterats, utan snarare den vardagsbeteckning för respektive bok som man slängde sig med i officersmässen på Kviberg vid pass år 1831. Bakom ”Sthålswärds (sic) Fortification” döljer sig Föreläsningar uti reguliere fortification, hållne för kongl. maj:ts cadet-corps, af Magnus Tieder Ståhlswerd … Med hans kongl. maj:ts allernådigste privilegio. Stockholm, tryckte af Peter Jöransson Nyström, 1755. Gott så.

(Stålsvärd var en av de sista i Sverige att dömas till tortyr, som en följd av sin inblandning i Lovisa Ulrikas misslyckade kuppförsök av år 1756. Han pinades och avrättades på en plats som var väl synlig från slottet, helt utan hans kongl. maj:ts allernådigste privilegio, i syfte att inskärpa i monarkerna var regeringsmaktens skåp skulle stå. Kungaparet var dock lägligt nog inte ens hemma.)

Greve Carl Snoilskys boksamling är en intressant särling i katalogiskt hänseende. Den katalog som upprättats över samlingen var avsedd att ges ut i tryck, men efter grevens frånfälle utgick såpass mycket material ur beståndet att det skulle vara missvisande att publicera den handskrivna originalkatalogen. (Fast vi har den! Vi har den!) På universitetsbiblioteket valde man istället att låta materialet åka snålskjuts på katalogen över det egna beståndet, och markerade helt enkelt ett (S) i överkanten av de kort som fått ett extra exemplar att glädjas åt.

Här och var i molnet samt på ett okänt antal rötna gamla hårddiskar utspridda i folkhemmet ligger såklart också alla de där filemakerdatabaserna och egengjorda excelfilerna som ni tänkt sätta er med under julledigheten. Har ni gjort det än då? Såklart inte. De kommer att kräva eftersök bland edra ettor och nollor. Och det ska till en digitalforensisk djupdykning för det, i system som ofta är spontant framtagna i folks hem, utan hänsyn till befintliga katalogregler.

Är samlingen liten nog kan det ändå vara värt det. Allhems småtryckssamling tillhör de mer behändiga specialsamlingar vi har – man kan plocka upp den under ena armen. Det går knappt att göra med vissa enskilda verk som finns i andra samlingar. Allhemsamlingen är också prydligt förtecknad både alfabetiskt och systematiskt – i excel. Men det har vi gjort själva, utifrån dess karaktär av vardagstryck, som är för sladdrigt och metadatafattigt för att egentligen kunna läggas in i Libris.

Även Esbjörn Hillbergs fyrsamling kommer med vidhängande excelark, som av ren tjänsteparanoia hos bibliotekspersonalen skrivits ut i jätteformat och kapslats av vårt bokbinderi, som en Dagobertmacka i pingisbordsstorlek. Här finns nämligen massor av uppgifter som inte riktigt passar i Libris – om vilka bokhandlar Hillberg köpt sina böcker ifrån, vad böckerna kostade när det begav sig, och till vilken adress kontantbetalningen skulle skickas. Oscar och Bertil Almgrens samling levererades med en påbörjad katalog från tidigare institution, men att baxa den metadatan in i Libris XL låter sig inte göras annat än genom handpåläggning, hur gärna man än hade velat.

Sista och yttersta värmedöden i tingens ordning rådde ändå hemma hos skribentens mormor, som efter ännu en flytt viftade diffust med den drottningsliga tassen åt bokhyllorna som stod utposterade i den nya lägenheten.

”Hur vill du att vi ställer upp böckerna, vad vill du ha i vilken hylla?”
”Nä, men ni kan väl ta och kupera lite, det är så spännande när jag inte vet i vilken ordning de står, då hittar jag alltid något nytt!”

Glad påsk! För den som vill roa sig under helgen finns det trevliga saker att se fram emot, åtminstone enligt Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Några av musikanterna från kåren har måhända bläddrat i regementets uråldriga krigsluntor, med yviga marginalanteckningar signerade Philip Julius Bernhard von Platen (1732–1805).

Nå, vi ska kanske inte förhasta oss. Bristen på popups och orimliga cookiekrav från Schibsted säger den vane läsaren att det naturligtvis rör sig om påsken NITTONhundratjusex, då GHT satt tryggt i knäet på pappa Torgny Segerstedt.

Ledsen att ni missar musikframträdandet – ni får trösta er med ett extra chokladägg!

(men inte vill fråga andra om). Stefan Benjaminsson informerar.

Visst, internet. Om det är något ni inte vet så googlar ni och får ett snabbt svar eller åtminstone en huvudlöst optimistisk AI-gissning. Ofta hittar ni rätt, andra gånger vet ni inte vad ni ska googla. Som tur är finns det alltid en bok på biblioteket som kan ge svar på det mesta som ni inte visste att ni var okunniga om. Robert Kemp Philips praktiska hjälpreda i livet är Enquire within upon everything. (London, 1867)  

Boken finns i bibliotekets Bokbandssamling och har ett sobert skinnband som en gång var en belöning till den flitigt studerande femtonårige Claës Bruno Hennig. Från Götheborgs handels-institut gick den dunkindade Claës Bruno ut med svaret på allting i ena handen och med den andra handen höjd i ungdomlig entusiasm inför framtiden. Tydligen blev han bland annat fängelsepräst. Han gifte sig 1895 och dog 1928. Men det är inte Claës Bruno som det ska handla om idag, utan den underbara boken som ger oss svar på allt.  

Boken är relativt tematiskt uppdelad och fokuserar kanske främst på hur du klarar av livets alla märkliga praktikaliteter utan att förtvivla. Allting är numrerat för att man enkelt ska hitta tillbaka till alla hjälpsamma texter, från nummer 1 som är Choice of Article of Food, till nummer 2521 som är Interest Table for One Year.  

Mellan början och slut finns hela livet, i stort och smått. Är boken fortfarande aktuell? Jodå, nummer 255, 1134, 1937 och 2145 är väl bra kunskap. Här ett axplock från bokens alla insikter och tips: 

53 Words which may be converted into Acting or Written Charades. Följt av en lista på 850 ord från Aid-less till Youth-ful.  

168 Rules and Hints for Correct Speaking. Följt av 256 exempel på vad du bör undvika för att inte framstå som en verbal pultron.   

255 Slugs and Snails “are great enemies to every garden plant, whether flower or vegetable. […] Rise early, catch them, and kill them.” 

269 If you are about to Furnish a House. Köp inte onödiga prylar, för du blir inte mer populär för det: ”The glare there is about this false and wicked parade is deceptive; it does not, in fact, procure a man valuable friends, or extensive influence.” 

314 For keeping a door open. Lägg en tegelsten på golvet. 

352 Beat a Carpet “on the wrong side first. […] Beware of using sticks with sharp points.” 

562- 622 Diseases Med korsreferenser till 623 som är prescriptions.  

596 Itch. Tag nr 33 under Prescriptions: Dvs “Hydriodate of potass, two drachms; distilled water, eight ounces.”  

1134 Anchovy Toast “is made by spreading anchovy paste upon bread either toasted or fried.” 

1285 Mad Animals, Bite of. Det finns en del man kan göra, även om somt orsakar smärta. Då kan man använda kloroform för att söva patienten först, men: ”When breathing appears difficult, cease the application of the chloroform”.  

1476 Arrangement with Creditors. För er som är nära bankrutt. 

1539 Bad butter. Stinker smöret? Lös upp det i hett vatten, skumma av det, kärna en gång till, tillsätt salt och socker. Enkelt. 

1663 Corpulence, och dess bekämpande enligt Mr William Banting (Precis, bantningens urfader). 

1665 Health in Youth. Ja, ni unga, hälsosamma, framtidstörstande praktexemplar. Tag er i akt: ”Late hours, irregular habits, and want of attention of diet […] undermine the health. […] It is a very difficult thing to make younger persons comprehend this.” 

1763-1804 Hints upon Personal manner. Det finns mycket som fortfarande klingar vettigt här, som att vara vänlig, artig, unvik att prata för mycket om dig själv, etc.   

1870 My Wife’s Little Tea Parties, under vilken författaren passar på att skryta om sin frus excellenta kvaliteter: “My wife is celebrated for her little tea parties – not tea parties alone, but dinner parties, pic-nic parties, music parties, supper parties – in fact she is the life and soul of ALL PARTIES, which is more than any leading politician of the day can boast.”  

1937 Canaries. Lär dig hur du skiljer mellan en hanfågel och en honfågel.  

1981 Essence of Mushroom. Hur man tillagar denna utsökta rätt, som visserligen förgås fort, men: ”is preferable to any of the ketchups containing spices etc.” 

2011 How to take care of your Hat. Borsta, undvik att torka en hatt vid elden, förvara den i en näsduk när du reser. 

2088 To make Impressions of Leaves. Om du har tid över efter att ha könsbestämt din kanariefågel, gjort svampmarmelad och tagit hand om din hatt, så gör bladavtryck, för all del. 

2145 Squinting. Kisar du så kan det bero på synfel.  

2162 Breath tainted by Onions. Ät persilja med vinäger. 

2164 Ointment for Sore Nipples. “Take of tincture of tolu, two drachms; spermaceti ointment, half an ounce; powders gum, two drachs. Mix: make an ointment. The white of an egg mixed with brandy is the best application for sore nipples; the person should at the same time use a nipple shield.” 

2516 “Morning Milk” says a eminent German philosopher, “commonly yields some hundredths more cream than the evening’s at the same temperature” 

Och ingen kunskap om livet är komplett utan att veta från vilket håll du tänder ett stearinljus. 

Anna Lindemark på gränsen till sammanbrott

Dags att ta en titt bakom kulisserna på bibliotekets katalogiseringsverktyg, det är ju ändå fredag! Det är alltså här vi sitter och lägger in all data som utgör underlaget för den nationella biblioteksdatabasen. Läs mer om detta arbete på vår kulturarvswebb.

Jag som bara skulle ange en förlagsort för boken jag har i handen, och i förlängningen leta upp världsmetropolen Warrnambool. Och så blir det såhär? Hur ska man nu förklara detta utan att dra fram en banjo och spela en tretimmars klagovisa över ”vissa” nationella katalogiseringssystem och deras nuvarande funktionalitet?

Det kanske räcker med att säga att katalogisatören gjorde en helt vanlig sökning efter förlagsorten, utan att skriva in några inledande bokstäver. Efter den senaste tidens uppdateringar har det tydligen hänt grejer bakom kulisserna, och sökresultaten i olika index – som redan tidigare var ostrukturerade, fulla med hål och allmänt frustrerande – har nu blivit… ja, vad ska man säga? Vad föreslår systemet spontant, och vems krockskadade AI ligger bakom den här härdsmältan?

Systemet föreslår alltså följande RELEVANSRANKADE utgivningsorter:

Bermudatriangeln (paus för sammanbrott)
Vättern (really?)
Sasaniderriket (favorittippad tredjeplats, helt given)
Malajiska Federationen (eh?)
Maskarenerna (eh?)
Tysk-Romerska riket (rimligt, men inte just i det här fallet)
Arktiska öarna (starkare förlagsverksamhet än Bermudatriangeln iaf?)

Listan fortsätter med andra optimistiska gissningar från systemet:

Barents Hav
Andamanerna
Balkanhalvön
Sebien
Jersey
Bosnien
Östra Tyskland
Djibouti
Mauritius
Kroatien
Seychellerna
Hellenistiska Rikena
Guinea-Bissau
Grenada
Malawi
Östfronten–första världskriget 1914-1918
Nordvästterritorierna
Sydyemen
Imu (Forntida Egyptisk stad)
Guyana
Malaysia
Kirgiziska SSR
Mauritius
Nevada

Alternativa platser som saknas i listan är uppenbart Mordor, Pangea, Öxnered, Andra lådan till höger, ovan hav under sten, i mina fickor, skogen mellan världarna, Fylke, Helvetets förgård, the Hall of Records, the Field of reeds, inuti grodan Kermit, på Halta Lottas Krog, Andra stjärnan till vänster, Magellanska molnen, Langerhanska öarna, botten av SG-3 (det där svindjupa borrhålet på Kolahalvön), Mumindalen, Gravkamrarna i Atuan, Marianergraven, Shangri-La, Khazad-düm, Stena Danica, Dalslands kanal och de saligas ängder. Jag kräver att statliga bokbrännarkommissionen tar sitt ansvar och utökar listan med dessa platser, om de eventuellt saknas längre ner i listan.