Av Stefan Benjaminsson
Ny termin, nytt läsår, nytt litteraturår. Vissa menar att 1925 var det bästa litteraturåret. Det är kanske poänglöst att utse något sådant, men eftersom 1925 är jämna fina 100 år tillbaka, låt oss kika på vad 1925 hade att erbjuda för litterära sällsamheter.
Till att börja med har vi två litterära tungviktare i form av Virginia Woolfs roman Mrs Dalloway och F. Scott Fitzgeralds roman The Great Gatsby. Sedan lägger vi till Franz Kafkas roman Der Prozess (Processen) som ges ut postumt 1925. Med den början kan man sluta sig till att 1925 blir ett svårslaget litterärt år, men låt oss fortsätta. Utgivningen av Marcel Prousts långa romancykel À la recherche du temps perdu, började nu nå sitt slut i och med att Albertine disparue (Rymmerskan) del 6 av 7 ges ut postumt. Proust själv hade dött 1922.
Vi finner även Gertrud Steins modernistiska roman The Making of Americans, som hon skrev mellan 1903 och 1911. Det dröjde dock till 1924 då hon, uppmuntrad av både Ernst Hemingway och Ford Madox Ford, valde att publicera den, först med några utdrag ur boken i The Transatlantic Review. Sedan 1925 publicerades romanen, förkortad till drygt 400 sidor, vilket är futtigt jämfört med de nästan 1000 sidor som romanen egentligen är på.
Hemingway själv gör sin egentliga debut 1925. År 1923 hade han gett ut Three stories and ten poems i en begränsad upplaga om 300 exemplar och året därpå en samling av litterära vinjetter, med titeln in our time (med idel gemener) även den i begränsad upplaga. Den endast 32 sidor långa boken skulle ha tryckts i 300 exemplar, men tryckningen gick fel och endast 170 släpptes till försäljning. Så till 1925 då Hemingways första novellsamlingen, också med titeln In our time, gavs ut på kommersiellt förlag.
Som ni märker av det ovanstående var det runt 1925 som 1900-talets litterära uttryck började ta form. En av detta års modernistiska romaner var John Dos Passos Manhattan transfer. Passos hade inspirerats av både James Joyce Ulysses (1922) och T. S. Eliots The Waste land (1922) och av filmregissören Sergei Eisensteins kollageteknik. Apropå film så gav Thea von Harbou ut science fiction-romanen Metropolis detta år, 1925. Romanen filmatiserades senare av Fritz Lang med manus av von Harbou. Det blev den stilbildande filmen med samma namn som romanen: Metropolis. Som parentes sagt fick den kvinnliga roboten i filmen senare stå modell för C3PO i Star Wars.
På ett personligt plan är jag nöjd med att finna att P. G. Wodehouse också glimtar till 1925, med Carry on, Jeeves. Å andra sidan, med över 90 publicerade böcker på knappt 75 år finns det få årtal på 1900-talet som Wodehouse inte publicerat sig på. Wodehouse kan inte anklagas för att höra till den modernistiska skaran av författare, men som Stephen Fry sagt är Wodehouse litterära stil ”pure word music”. Och det är alltid värt att lyfta fram.
“He looked haggard and careworn, like a Borgia who has suddenly remembered that he has forgotten to shove cyanide in the consommé, and the dinner-gong due any moment.”